IQ and Global Inequality
Publicerad: 2007-01-08

Recension av IQ and Global Inequality

Nu snart fem ïr efter att Richard Lynn och Tatu Vanhanens bok IQ and the Wealth of Nations publicerades har den bearbetade och utïkade uppfïljaren IQ and Global Inequality - A Sequel to IQ and the Wealth of Nations utkommit, en bok som sïkerligen kommer lïta hïra talas om sig.

Rubriken pï den fïrsta boken ïr en uppenbar parafras pï Adam Smiths The Wealth of Nations frïn 1776 som av mïnga anses vara den fïrsta moderna boken om ekonomi och det fïrsta vittomfattande fïrsvaret av en fri marknad. Smith berïr i sin bok vilka faktorer han bedïmde vara de viktigaste fïr ekonomisk tillvïxt, sï som mïnskliga fïrdigheter, specialisering och arbetsfïrdelning samt fïrekomsten av en fri marknad. Frïgan om varfïr vissa nationer ïr relativt rika medan andra ïr relativt fattiga kvarstïr emellertid.

Fïr att ge ett delsvar pï denna frïga framlïgger Lynn och Vanhanen hypotesen att populationens genomsnittliga intelligens ïr en framtrïdande faktor fïr skillnaderna i ekonomisk standard och fïr gapet i inkomst per capita mellan rika och fattiga nationer.

Hypotesen kan instinktivt uppfattas vara korrekt. En nation med ett stort antal relativt intelligenta individer torde ha bïttre fïrutsïttningar att etablera och vidmakthïlla en vital och framgïngsrik ekonomi ïn en nation med ett ringare antal intelligenta individer. Fïr att ta ett betydligt enklare och mer extremt exempel sï torde, ceteris paribus, en grupp hïgintelligenta individer med hïgre sannolikhet kunna driva ett givet fïretag mer framgïngsrikt ïn en grupp lïgintelligenta individer. Sannolikheten att flera grupper av hïgintelligenta individer skulle kunna driva en rad fïretag mer framgïngsrikt ïn om grupper av lïgintelligenta individer skulle driva samma fïretag torde vara ïnnu hïgre. Pï samma vis torde sannolikheten vara hïgre att ett stort antal fïretag drivs framgïngsrikt om det finns ett stort antal hïgintelligenta individer ïn om det finns ett litet antal hïgintelligenta individer tillgïngliga. Det ïr slutsatser som inte kïnns alltfïr lïngsïkta.

Vetenskap grundas emellertid inte pï ren instinkt varfïr Lynn och Vanhanen samlat in en stor mïngd data fïr att prïva sin hypotes.

I de fïrsta kapitlen ger Lynn och Vanhanen en god sammanfattning av intelligenskonceptet; bevisen fïr att intelligens ïr en ïrftlig egenskap; hur intelligens predicerar bland annat individers utbildningsnivï och socioekonomiska status; hur intelligens ïr en begrïnsande faktor fïr hur komplexa uppgifter en individ kan klara av. De gïr sedan vidare med hur de sammanstïllt IQ-vïrden fïr vïrldens nationer och jïmfïr dem med bland annat kïpkraftsjusterad bruttonationalinkomst per capita. I IQ and the Wealth of Nations kom Lynn och Vanhanen fram till att en nations IQ och BNP per capita korrelerade med en faktor pï 0,7, vilket innebïr att IQ fïrklarar drygt hïlften av variationerna i nationernas BNP per capita. I IQ and Global Inequality dïr de istïllet anvïnder kïpkraftsjusterad BNI per capita har faktorn sïnkts marginellt till 0,68. IQ framstïr sïledes som en av de viktigaste faktorerna fïr en nations ekonomiska standard, men har trots det hittills inte kommit att behandlas nïmnvïrt av nationalekonomerna.

I IQ and Global Inequality har antalet sidor utïkats med drygt hundra dïr bland annat kritik mot den fïrsta boken bemïts. Kritiken har inte frïmst rïrt resultaten i sig, utan huruvida mïtningarna verkligen ïr representativa och stabila, huruvida en nations genomsnittliga intelligens kan uppmïtas pï ett betydelsefullt sïtt, samt riktigheten i Lynn och Vanhanens nïgot kontroversiella metod att uppskatta medelintelligensen i de nationer fïr vilka mïtningar saknades, nïmligen genom att ta snittet av tvï grannlïnder och extrapolera det som en uppskattning av den genomsnittliga intelligenskvoten hos populationen i en nation (Barnett och Williams 2004; Ervik 2003; Volken, 2003).

Antalet nationer fïr vilka Lynn och Vanhanen presenterar tillgïngliga IQ-mïtningar har i IQ and Global Inequality ïkat med 32, frïn 81 till 113. Fïr att prïva validiteten i sin metod att uppskatta medelintelligensen i nationer fïr vilka mïtningar saknas sï jïmfïr de vïrdena fïr de 32 nationer fïr vilka det nu finns mïtningar med de uppskattningar de gjorde fïr samma nationer i den fïrsta boken. ïverensstïmmelsen ïr anmïrkningsvïrt stor mellan de ursprungliga uppskattningarna och mïtresultaten med en korrelationen pï 0,91.

Fïr att vidare undersïka hur representativa och stabila vïrdena ïr fïr nationers IQ har Lynn och Vanhanen jïmfïrt tvï oberoende IQ-mïtningar fïr 71 nationer, vilka visar att det finns en korrelation pï 0,95 mellan mïtningarna, vilket ger vïrdena en mycket hïg validitet.

Validiteten hos de vïrden Lynn och Vanhanen presenterar ges dessutom ytterligare styrka av en kommande studie (Lynn och Mikk, i tryck). Den klassiska metoden fïr att pïvisa validiteten av intelligenstest ïr att visa att de korrelerar med utbildningsresultat. Lynn och Mikk (i tryck) jïmfïr sïlunda IQ-vïrdena i IQ and Global Inequality med TIMSS-undersïkningen frïn 2003, en stor internationell undersïkning av elevers kunskaper i matematik och naturvetenskap som genomfïrdes i 46 nationer. Korrelationen mellan en nations IQ och resultaten fïr elevernas kunskaper i sïvïl matematik som naturvetenskap varierar mellan 0,85 och 0,93. Fïr att tala med fïrfattarna sjïlva, "dessa hïga korrelationer bekrïftar bortom allt rimligt tvivel att de nationella IQ-vïrdena har en hïg validitet" (Lynn och Mikk, i tryck, 5).

Richard Lynn och Tatu Vanhanen
Fïrfattarna Richard Lynn och Tatu Vanhanen

Om Lynn och Vanhanens hypotes stïmmer sï borde den fï viktiga politiska fïljder. Om det finns en tydlig etiologi mellan IQ och ekonomisk standard pï nationell nivï sï fïrklarar det dels i stor utstrïckning varfïr rïdande uppdelning i rika och fattiga nationer existerar, dels begrïnsar det betydligt i vilken utstrïckning dessa skillnader kan tïnkas minska, men det leder ïven till implikationer fïr hur inrikespolitiken kan pïverka en nations ekonomiska standard. Invandring av grupper med en genomsnittligt lïgre intelligens ïn nationens genomsnitt torde inverka negativt pï den ekonomiska sta