Ernst Zïndel fick fem ïrs fïngelse

Igïr fïll domen mot fïrlïggaren Ernst Zïndel. Fem ïrs fïngelse blev straffet fïr att den tyske medborgaren Ernst Zïndel valt att stï rakryggad och ïppet berïtta vad han tror.

Den 5 februari 2003 hïmtades Zïndel i sin bostad i Tennesee i USA av amerikanska myndigheter. Anledningen var att han pïstods ha missat ett mïte med migrationsmyndigheterna. Han fïrflyttades till Kanada eftersom han bott dïr de senaste 40 ïren tillsammans med sin hustru, den amerikanska medborgaren Ingrid Rimland.

Ingrid Rimland och Ernst Zïndel i maj 2000 [Foto: revisionists.com]

Runt om i vïrlden bïrjade protesterna mot gripandet hïras. Mïnga var rïdda att han skulle tvïngsfïrflyttas till Tyskland dïr han sannolikt skulle fïngslas och utsïttas fïr en pïfrestande rïttegïng och sedan dïmas till lïngt fïngelsestraff, trots att han agerat utanfïr Tyskland och hans enda ïbrottï bestïtt i att han haft en avvikande syn pï den sï kallade Fïrintelsen.

I hela vïrlden arrangerades protestmïten mot gripandet. I juli 2003 arrangerade Nationalsocialistisk front ett protestmïte utanfïr Kanadas ambassad dïr man krïvde Ernst Zïndels frihet. I februari 2005 samlades man igen vid Kanadas ambassad och protesterade mot fïrfarandet. Alla protester i vïrlden visade sig dock vara lïnlïsa. Han fïrflyttades till Tyskland och den 8 november 2005 vïcktes ïtal.

Ernst Zïndel har under hela vistelsen bakom galler visat att han inte ïr beredd att kompromissa eller ge vika. Under fïngelsetiden har han bland annat skrivit en mïngd brev till olika myndigheter m.fl som sedan samlats i en bok, Setting the Record Straight. Under rïttegïngen har han coksï ïnskat fïrklara varfïr han kommit till sina slutsatser men dï det i Tyskland ïr fïrbjudet att inte tro pï ïFïrintelsenï och tala om det fïr andra sï fick han inte fïrsvara sina slutsatser.

Sammanlagt dïmdes Ernst Zïndel pï 14 punkter i de tyska hatlagarna och straffet blev alltsï fem ïrs fïngelse. Det ïr inte fïrsta gïngen som Zïndel dïms fïr att han haft frïckheten att sïga vad han tycker. 1985 utsattes han fïr en skïdeprocess i Toronto i Kanada fïr att han publicerat skriften Dog verkligen sex miljoner judar?. Han dïmdes till tvï mïnaders fïngelse fïr detta. 1988 fick han fyra mïnader. Dessa rïttegïngar startade trots allt nïgon som var nïra en debatt om ïFïrintelsenï. Tillsammans med professor Robert Faurisson kontaktade Ernst Zïndel amerikanen Fred Leuchter som konstruerat flera av de amerikanska dïdsmaskinerna som anvïnds vid verkstïllandet av dïdsstraff i USA. Denne tog prover och gjorde ingïende undersïkningar i Auschwitz och konstaterade att de utpekade gaskamrarna omïjligt kunde ha anvïnts som sïdana.

Debatten tystnade dock ganska snart men bevisfïringen i dessa processer satte dock sina spïr. Bland annat lïstes Leuchter-rapporten av vïrldens frïmsta historiker om Andra Vïrldskriget, David Irving. Lïsningen fick honom att betvivla den offentliga historieskrivningen om ïFïrintelsenï. Irving var bara en av mïnga som fick sig en tankestïllare i och med Zïndelrïttegïngarna 1985 och 1988.

Med detta i bakhuvudet ïr det kanske inte sï svïrt att fïrstï varfïr Ernst Zïndel denna gïng inte tillïts fïra fram nïgra bevis. Fïrintelsen ïr helig fïr de styrande och deras styrande. Nïr det tyska ledarskiktet ïtalades i Nïrnberg efter kriget tillïts de inte fïra fram motbevis. Denna form av ensidig bevisrïtt anvïnds ïn i dag i Tyskland nïr obekvïma ïtalas.

Ett femïrigt fïngelsestraff mot en 67-ïrig man ïr ett ohyggligt lïngt straff. Det ïr ett rïttsïvergrepp som endast kan mïtas med straffen i forna Sovjetunionen. Ernst Zïndel har utsatts fïr en skïdeprocess som knappast hade varit laglig i en rïttsstat. Man har givit brïd och skïdes