Ponera att en vïsterlïndsk journalist, eller en svensk sïdan fïr all del, skulle drista sig till att stïlla fïljande frïga: "Kan svarta skapa vïlmïende samhïllen"?
Finns det nïgra som hyser tvivel om vilket mottagande en sïdan frïga skulle mïta i Vïstvïrldens fïrljugna samhïllsdebatt? Frïgestïllaren skulle med all sannolikhet avfïrdas som rasist och antagligen fïrpassas frïn deltagande i det offentliga rummet fïr all framtid. Det ïr ocksï mïjligt att den olycklige frïgestïllaren dïrutïver skulle kunna dïmas till bïter eller fïngelse om han utvecklade svaret pï sin frïga i "fel" riktning. ïmnet som berïrs ïr synnerligen tabubelagt och utgïr ett av mïnga minerade kunskapsomrïden dïr man riskerar att inte omfattas av demokratiernas s.k. "yttrandefrihet". Men om en svart person skulle framfïra frïgan, vad hïnder dï?
Faktum ïr att frïgan stïlldes fïr drygt en mïnad sedan av den ugandiske journalisten Elias Biryabarema i en artikel med titeln Varfïr svarta folk har fïrblivit underutvecklade, publicerad i den ugandiska tidningen The Monitor och pï den afrikanska nyhetssajten allafrica.com. Biryabarema konstaterar i artikeln att den afrikanska nationen Uganda misslyckats med att uppnï nïgon hïgre grad av vïlstïnd under de senaste 20 ïren, trots att landet har haft goda fïrutsïttningar och ekonomiskt bistïnd har rullat in frïn Vïstvïrlden. Biryabarema skrïder inte orden nïr han skriver om Ugandas samhïlleliga krïftgïng; i vissa avseenden skulle man t.o.m. kunna hïvda att den illitterate psykopaten Idi Amin ïstadkom mer i Uganda ïn den nuvarande, demokratiskt valde presidenten Yoweri Museveni, menar Biryabarema.
Den frisprïkige, ugandiske journalisten konstaterar sedan att Uganda knappast utgïr nïgot unikum - sï gott som hela Afrika sïder om Sahara delar Ugandas krassa samhïllstillstïnd. Med bakgrund av att denna del av vïrlden frïmst ïr kïnd fïr svïlt, krig, kronisk korruption, usel infrastruktur och samhïlleligt fïrfall i stïrsta allmïnhet levererar Biryabarema ytterligare ett kontroversiellt uttalande: "Hur kommer det sig att vita folk skapar vïlstïnd varhelst de slïr sig ned, medan svarta folk gïr ït det rakt motsatta hïllet"? Biryabarema fortsïtter dïrefter med att lyfta fram historiska exempel som illustrerar pïstïendets relevans och riktighet, t.ex. genom att kontrastera det framgïngsrika, vita samhïllsbygget i Australien med den svarta ofïrmïgan att ïverhuvudtaget upprïtthïlla ett fungerande samhïlle pï paradisïn Haiti.
Biryabarema ger i sin artikel en bred beskrivning ïver de svarta folkens misslyckade samhïllsbyggen, en diger lista minst sagt, men fïrefaller inte ha nïgon utvecklad teori om varfïr det skulle fïrhïlla sig pï detta vis. Han skriver:
Samtliga skïl ï frïn slaveri, kolonialism, nykolonialism till orïttvisa handelsvillkor ï som sïgs vara orsaken till de svarta afrikanska nationernas underutveckling har med tiden blivit sï motbevisade att det blivit nïdvïndigt att fïrsïka se bortom dessa samtida fïrklaringsmodeller. De svarta folkens trïghet och de mystiska krafter som hïller vïra nationer tillbaka fïrefaller i sjïlva verket hïrstamma frïn oss sjïlva, inte frïn utsidan som det har pïstïtts i decennier.
Istïllet fïr att vraka i den flora av vitt skilda afro-apologetiska fïrklaringsmodeller, som krystats fram av Vïstvïrldens intellektuella etablissemang, rïr sig Biryabarema trevande i rïtt riktning. Nïgra "mystiska krafter" behïver emellertid inte ïberopas fïr att fïrklara de universella mïnster som han tidigare beskrivit, modern psykologisk forskning ïr fullt tillrïcklig. Framstïende forskare inom omrïdet har som bekant under senare ïr kunnat pïvisa att en nations genomsnittliga IQ-nivï ïr av stor betydelse fïr den grad av vïlstïnd som nationen ifrïga kan uppnï eller upprïtthïlla. Med hjïlp av IQ-forskning kan vi sïledes ge ett vetenskapligt grundat svar pï den inledande frïgan om huruvida svarta fïrmïr skapa vïlmïende samhïllen.
Vad behïver vi kïnna till fïr att svara pï Biryabaremas frïga? Vi behïver fïrst och frïmst veta vilken miniminivï ifrïga om IQ som krïvs fïr att skapa och upprïtthïlla en modern samhïllsekonomi. Svaret ïterfinns i IQ and the Wealth of Nations, fïrfattad av de bïda professorerna Richard Lynn och Tatu Vanhanen, vari det berïknas att denna nivï ligger pï IQ 90. Vi behïver sedan veta vad afrikanska nationer har fïr genomsnittlig IQ. Tittar vi specifikt pï Uganda erhïller vi en genomsnittlig IQ-nivï pï 73. Denna nivï ïr marginellt hïgre ïn siffran fïr regionen, d.v.s. Afrika sïder om Sahara, som ligger pï 67 enligt en kartlïggning som professor Lynn nyligen genomfïrt (Race Differences in Intelligence: An Evolutionary Analysis). Vi kan sïledes konstatera att sïvïl Uganda som dess grannlïnder ligger avsevïrt under nïmnda miniminivï.
Innan vi kan leverera ett fullgott svar pï Biryabaremas frïga behïver vi emellertid ocksï veta om de genomsnittliga IQ-nivïerna fïr de aktuella afrikanska nationerna har nïgon fïrïndringspotential, d.v.s. om det med hjïlp av olika ins