Ponera att en vīsterlīndsk journalist, eller en svensk sīdan fīr all del, skulle drista sig till att stīlla fīljande frīga: "Kan svarta skapa vīlmīende samhīllen"?
Finns det nīgra som hyser tvivel om vilket mottagande en sīdan frīga skulle mīta i Vīstvīrldens fīrljugna samhīllsdebatt? Frīgestīllaren skulle med all sannolikhet avfīrdas som rasist och antagligen fīrpassas frīn deltagande i det offentliga rummet fīr all framtid. Det īr ocksī mījligt att den olycklige frīgestīllaren dīrutīver skulle kunna dīmas till bīter eller fīngelse om han utvecklade svaret pī sin frīga i "fel" riktning. īmnet som berīrs īr synnerligen tabubelagt och utgīr ett av mīnga minerade kunskapsomrīden dīr man riskerar att inte omfattas av demokratiernas s.k. "yttrandefrihet". Men om en svart person skulle framfīra frīgan, vad hīnder dī?
Faktum īr att frīgan stīlldes fīr drygt en mīnad sedan av den ugandiske journalisten Elias Biryabarema i en artikel med titeln Varfīr svarta folk har fīrblivit underutvecklade, publicerad i den ugandiska tidningen The Monitor och pī den afrikanska nyhetssajten allafrica.com. Biryabarema konstaterar i artikeln att den afrikanska nationen Uganda misslyckats med att uppnī nīgon hīgre grad av vīlstīnd under de senaste 20 īren, trots att landet har haft goda fīrutsīttningar och ekonomiskt bistīnd har rullat in frīn Vīstvīrlden. Biryabarema skrīder inte orden nīr han skriver om Ugandas samhīlleliga krīftgīng; i vissa avseenden skulle man t.o.m. kunna hīvda att den illitterate psykopaten Idi Amin īstadkom mer i Uganda īn den nuvarande, demokratiskt valde presidenten Yoweri Museveni, menar Biryabarema.
Den frisprīkige, ugandiske journalisten konstaterar sedan att Uganda knappast utgīr nīgot unikum - sī gott som hela Afrika sīder om Sahara delar Ugandas krassa samhīllstillstīnd. Med bakgrund av att denna del av vīrlden frīmst īr kīnd fīr svīlt, krig, kronisk korruption, usel infrastruktur och samhīlleligt fīrfall i stīrsta allmīnhet levererar Biryabarema ytterligare ett kontroversiellt uttalande: "Hur kommer det sig att vita folk skapar vīlstīnd varhelst de slīr sig ned, medan svarta folk gīr īt det rakt motsatta hīllet"? Biryabarema fortsītter dīrefter med att lyfta fram historiska exempel som illustrerar pīstīendets relevans och riktighet, t.ex. genom att kontrastera det framgīngsrika, vita samhīllsbygget i Australien med den svarta ofīrmīgan att īverhuvudtaget upprītthīlla ett fungerande samhīlle pī paradisīn Haiti.
Biryabarema ger i sin artikel en bred beskrivning īver de svarta folkens misslyckade samhīllsbyggen, en diger lista minst sagt, men fīrefaller inte ha nīgon utvecklad teori om varfīr det skulle fīrhīlla sig pī detta vis. Han skriver:
Samtliga skīl ī frīn slaveri, kolonialism, nykolonialism till orīttvisa handelsvillkor ī som sīgs vara orsaken till de svarta afrikanska nationernas underutveckling har med tiden blivit sī motbevisade att det blivit nīdvīndigt att fīrsīka se bortom dessa samtida fīrklaringsmodeller. De svarta folkens trīghet och de mystiska krafter som hīller vīra nationer tillbaka fīrefaller i sjīlva verket hīrstamma frīn oss sjīlva, inte frīn utsidan som det har pīstītts i decennier.
Istīllet fīr att vraka i den flora av vitt skilda afro-apologetiska fīrklaringsmodeller, som krystats fram av Vīstvīrldens intellektuella etablissemang, rīr sig Biryabarema trevande i rītt riktning. Nīgra "mystiska krafter" behīver emellertid inte īberopas fīr att fīrklara de universella mīnster som han tidigare beskrivit, modern psykologisk forskning īr fullt tillrīcklig. Framstīende forskare inom omrīdet har som bekant under senare īr kunnat pīvisa att en nations genomsnittliga IQ-nivī īr av stor betydelse fīr den grad av vīlstīnd som nationen ifrīga kan uppnī eller upprītthīlla. Med hjīlp av IQ-forskning kan vi sīledes ge ett vetenskapligt grundat svar pī den inledande frīgan om huruvida svarta fīrmīr skapa vīlmīende samhīllen.
Vad behīver vi kīnna till fīr att svara pī Biryabaremas frīga? Vi behīver fīrst och frīmst veta vilken miniminivī ifrīga om IQ som krīvs fīr att skapa och upprītthīlla en modern samhīllsekonomi. Svaret īterfinns i IQ and the Wealth of Nations, fīrfattad av de bīda professorerna Richard Lynn och Tatu Vanhanen, vari det berīknas att denna nivī ligger pī IQ 90. Vi behīver sedan veta vad afrikanska nationer har fīr genomsnittlig IQ. Tittar vi specifikt pī Uganda erhīller vi en genomsnittlig IQ-nivī pī 73. Denna nivī īr marginellt hīgre īn siffran fīr regionen, d.v.s. Afrika sīder om Sahara, som ligger pī 67 enligt en kartlīggning som professor Lynn nyligen genomfīrt (Race Differences in Intelligence: An Evolutionary Analysis). Vi kan sīledes konstatera att sīvīl Uganda som dess grannlīnder ligger avsevīrt under nīmnda miniminivī.
Innan vi kan leverera ett fullgott svar pī Biryabaremas frīga behīver vi emellertid ocksī veta om de genomsnittliga IQ-nivīerna fīr de aktuella afrikanska nationerna har nīgon fīrīndringspotential, d.v.s. om det med hjīlp av olika ins