Robert Faurisson besïkte Sverige

Professor Robert Faurisson besïkte Sverige fïr en fïredragsserie mellan den 3och den 5 mars. Detta ïr fïrsta gïngen sedan 1993 som professorn besïker Sverige och denna gïng gick det betydligt lugnare till ïn vid tidigare mïten.

Robert Faurisson fïddes 1929 i England som fïrsta barnet i en barnaskara som senare skulle bestï av sju syskon. Hans mor var frïn Skottland och hans far var fransman. Familjen flyttade snart till Frankrike men Faurisson har alltid haft dubbelt medborgarskap i Frankrike och Storbritannien. Nïr professor Robert Faurisson berïttar fïr den-svenske.com om sin uppvïxt ïr det oundvikligt att komma in pï andra vïrldskriget som brït ut nïr Faurisson var tio ïr. Eftersom hans fïrïldrar hatade de tyska trupperna sï gjorde den unge Robert det ocksï. Det var fïrst efter att tyskarna besegrats som han insïg att ïven de tyska soldaterna var mïnniskor och han sïg med avsky pï hur dessa och fransmïn som haft kontakt med dem behandlades.

Mïnga lyssnade pï Robert Faurisson i Stockholm

Professor i litteratur som ïlskar att granska kritiskt
Han bïrjade tidigt intressera sig fïr litteratur och litteraturkritik och studerade pï Paris universitet, Sorbonne. Senare delen av 1970-talet var han litteraturprofessor vid universitetet i Lyon. Robert Faurisson var vïl ansedd och fïrfattade flera bïcker. Han har alltid fïrsïkt att kritiskt och noga granska det han lïser. Nïr han studerat latin och grekiska har han lïrt sig att man mïste studera och granska innehïllet hïrt fïr att kunna gï framït i texterna. Pï samma sïtt jobbar han med allt han lïser. En bok som han fick upp ïgonen fïr var boken Anne Franks dagbok.

Robert Faurisson bïrjade med att genomfïra en djupanalys tillsammans med sina elever fïr att undersïka innehïllet. Faurisson och hans elever kunde snabbt konstatera att mïnga detaljer var motsïgelsefulla och knappast kunde stïmma med verkligheten. Dïrefter ïkte han till Amsterdam och det museum som tidigare hade varit Anne Franks och hennes familjs gïmstïlle. Dïr kunde han konstatera att detaljer i dagboken, bland annat en ïterkommande lïnndïrr, inte stïmde ïverens med huset. Efter denna undersïkning hade professor Faurisson blivit ïvertygad om att mycket inte stïmde och han besïkte Anne Franks far, Otto Frank, som stïllde upp pï en flera timmar lïng intervju dïr han svarade pï alla Faurissons frïgor. Efter att ha haft svïrigheter att fïrklara varfïr man hïngde upp gardiner i sitt gïmstïlle som skulle verka obebott, varfïr man hade vïckarklocka trots grannar som inte fick veta att det bodde nïgon i rummet osv erkïnde Otto Frank att en del inte stïmde utan att han dragit ifrïn och lagt till detaljer. Robert Faurissons slutsatser var att Anne Franks dagbok ïr ett litterïrt verk som mïjligen baseras pï Anne Franks riktiga dagbok men att denna dagbok frïmst fungerat som inspiration fïr det verk vi kïnner som Anne Franks dagbok. Otto Frank menade att Robert Faurisson hade rïtt i teorin men ïndï fel eftersom dagboken var sann.

Robert Faurissoni Alviks Medborgarhus

Inspirerades av Paul Rassinier
Faurisson bïrjade ocksï studera historierevisionismen och blev snart ïvertygad revisionist. Bland de personer som Robert Faurisson gïrna nïmner som inspiratïr finns Paul Rassinier. Rassinier var en fransk kommunist och motstïndsman under andra vïrldskriget. Mellan 1943 och 1945 satt han fïngslad i koncentrationslïgret Buchenwald. Nïr historierna om fïrintelse och gaskammare bïrjade spridas blev han misstïnksam eftersom han visste att nïgra sïdana inte funnits i lïgret dïr han suttit, trots att etablissemanget pïstod motsatsen.

Robert Faurisson studerade dock inte endast historierevisionister utan bïrjade med sin djupanalys, som han vanligtvis anvïnde fïr litteraturkritik, att studera ïFïrintelsenï. Han studerade vittnesmïl, letade efter order frïn Adolf Hitler om att genomfïra massmord pï judar, sïkte efter foton pï gaskammare och sï vidare. Snart var han ïvertygad om att ïFïrintelsenï omïjligen kan ha ïgt rum. Som en polisman i en mordutredning bïrjade han sïka efter mordvapen och granska fïrhïr.

Faurisson fick stïd frïn Noam Chomsky
Som respekterad litteraturprofessor kunde han komma ut i det offentliga rummet och 1974 publicerade han sin fïrsta artikel om att ïFïrintelsenï inte ïgt rum i en fransk tidning. 1978 blev han publicerad i den mest respekterade dagstidningen Le Monde med rubriken ïProblemen med ïgaskamrarnaï eller ïAuschwitzryktetïï. I artikeln lade Faurisson fram bevis pï att nïgon fïrintelse omïjligen kunnat ïga rum och pïpekade att dessa slutsatser var goda nyheter fïr mïnskligheten. Det hïll inte den judiska lobbyn med om. Fïrfïljelsen inleddes med hïtska pïhopp i media. 1979 fick Faurisson sluta att undervisa vid universitetet i Lyon och rïttsprocesser mot honom inleddes. En debatt om yttrandefriheten blossade upp och mïnga stïllde sig pï Robert Faurissons sida. Somliga fïr att de sympatiserade med professorns slutsatser men merparten, som inte studerat Faurissons teser, fïr att de ansïg att yttrandefriheten ïr viktig. 1980 publicerades exempelvis Robert Faurissons bok Mïmoire en dïfense contre ceuz qui mïaccusent de falsifier lïhistorie med fïrord av vïnsterns kanske frïmsta moderna tïnkare Noam Chomsky.

Kïn var lïng nïr Robert Faurisson signerade bïcker

Bistod Ernst Zïndel under rïttegïngarna pï 1980-talet
Under 1980-talet bïrjade revisionismen blir ett allvarligt hot mot de etablerades historieskrivning och processerna bïrjade hagla. Bland annat ïtalades Robert Faurisson. De mest uppmïrksammade rïttegïngarna under 1980-talet drabbade dock Ernst Zïndel som 1985 och 1988 satt pï den ïtalades bïnk i tvï rïttegïngar, misstïnkt fïr ïfalsk historieskrivningï. Robert Faurisson hjïlpte Ernst Zïndel under rïttegïngarna och dessa lyckades smula sïnder vittnesmïl frïn bland andra Raul Hillberg, fïrintelsefïresprïkarnas frïmsta apostel. Mer om dennes vittnesmïl och rïttegïngen 1985 finns i skriften Mitt liv som revisionist av Robert Faurisson som nyligen slïpptes av Logik Fïrlag. 1988 kallade Robert Faurisson och Ernst Zïndel in Fred Leuchter, amerikansk expert pï maskiner fïr dïdsstraff, som bland annat konstruerat gaskammare. Fred Leuchter, som trodde pï ïFïrintelsenï, begav sig till Auschwitz och tog kemiska prover och genomfïrde mïtningar. Efter noggranna undersïkningar konstaterade han att de utpekade gaskamrarna omïjligen kunnat anvïndas som gaskammare. Fred Leuchter publicerade sin undersïkning under namnet Leuchterrapporten och dess innehïll har aldrig kunnat motbevisas. Istïllet har man fïrsïkt fïrringa Leuchters utb