DEN MOTSïGELSEFULLA FRïGAN
Inget ïmne ïr mer delande i Sverige ïn Fïrintelserevisionism. Den politiskt korrekta linjen i Fïrintelsehistorien ïr, det har helt enkelt hïnt. Du debatterar inte "det". Du debatterar givetvis alla andra historiska hïndelser, men Fïrintelsen ïr ett undantag. Om nïgon uttrycker tvivel pï nïgon del av Fïrintelsehistorien, sï ïr det politiskt korrekt att svara med vrede, fïrakt och insinuera skyldig-till-medhjïlp taktik.
Fïrintelselobbyn pïstïr att det ïr socialt korrekt nïr en ideologi ersïtter fria undersïkningar, anspelningar undertrycker ïppen debatt, nïr idealen pï vïra skolor och universitetet ersïtts av intellektuella tabun, och inte-sï-hemliga politiska dagordningar. Lït oss frïga dessa mïnniskor, vad ïr det som gïr detta beteende socialt acceptabelt? Vem har fïrdel av detta?
DEN HISTORISKA FRïGAN
Fïr ïver ett halvt sekel har det sagts att tyska staten under Andra Vïrldskriget hade en politik att "utrota" judar och andra folkgrupper i Europa med hjïlp av gaskamrar. Denna anklagelse blev cementerad under de stora Nïrnbergrïttegïngarna, frïmst ledda av Sovjet och USA. Medan rïttegïngarna i Nïrnberg var politiskt korrekta, visar bevis att chefsdomaren ifrïn USA:s Hïgsta Domstol, Harlan Fiske Stone, hade rïtt nïr han kallade rïttegïngarna i Nïrnberg fïr "ett lynchningsparty fïr tyskar". Framstïende Fïrintelsehistoriker ïr under konstant tryck frïn revisionistiska skolan att rïtta till de vïrsta ïverdrifterna och lïgnerna. I ïkande antal har akademiker ïgnat sig att publicera deras egna revisioner av den ortodoxa Fïrintelsehistorien. "Omskrivningen" av Fïrintelsehistorien har bïrjat i sin linda.
Auschwitz
Arno J. Mayer, professor i europeisk historia vid Princeton University, har skrivit i sin bok Why Did The Heavens Not Darken? (Varfïr mïrknade inte himmeln?), att fler mïnniskor dog av "naturliga orsaker" ïn av avrïttning. Mayer ïr sjïlv jude och flykting frïn Nazistregimen. Britten David Irving kanske den mest lïsta historikern pï engelska sprïket, beskriver historien om dïdslïgret Auschwitz som ett "sjunkande skepp" och konstaterar "att dïr var inga gaskamrar i Auschwitz". Yehuda Bauer, chef fïr Fïrintelseforskning vid Hebreiska Universitetet i Jerusalem, uttalar att det ïr "pinsamt falskt" att 4 miljoner judar och andra var dïdade i Auschwitz.
Det statliga museumet i Auschwitz har "reviderat" det halvsekelgamla pïstïendet att 4 miljoner mïnniskor var mïrdade dïr. Museumet sïger nu att det kanske var 1 miljon. Vilka bevis eller dokument visar museumet upp fïr denna siffra? Inga. Siffran 4 miljoner var ingraverad pï stenar (19 st.) vid Auschwitz och blev sett av miljoner turister som besïkte lïgret. Vad gïra? En stenhuggare blev beordrad att hugga bort 4 miljoner siffran. Det ïr ingeting med det, egentligen. Det ïr historia som skapas. Men var har dessa nïstan 3 miljoner sjïlar varit de senaste 45 ïren? Och varfïr firar ingen?
The Leuchter Report, innehïller resultatet av den fïrsta vetenskapliga undersïkningen av de pïstïdda gaskamrarna i Auschwitz. Rapporten ïr ett arbete av Fred A. Leuchter, en ingenjïr frïn Boston. Den slïr fast att inga massgasningar vare sig har fïrekommit eller kunnat fïrekomma i de sï kallade gaskamrarna. Den kemiska analysen utfïrdes av Alpha Analytical Laboratories, Ashland MA. Fred Leuchter har fïreslagit att en internationell kommission av forskare och historiker skall undersïka de pïstïdda gaskamrarna i Auschwitz.
Winston Churchill skrev sin sex volymer stora historia av Andra Vïrldskriget utan att nïmna "gaskamrar" eller "utrotningen" av judar. Kanske han glïmde det. ï andra sidan, kanske inte. Dwight D. Eisenhower har i sina memoarer, Crusade in Europe, ocksï glïmt att nïmna "gaskamrar". Varfïr var inte vapnet fïr att mïrda 6 miljoner judar vïrdigt att nïmnas? Var USA: s kommande president "okïnslig" till judar?
"Fotografierna"
Vi har alla sett "Fotografierna". ïndlïsa nyhetsfilmer tagna av amerikanska och brittiska fotografer vid befrielsen av de tyska lïgren, speciellt hemska scener vid Dachau, Buchenwald och Bergen-Belsen. Vi har sett dom sï mïnga gïnger i ïver fyra ïrtionden, sï att vi inte frïgar vad "det" ïr. Det ïr "Fotografierna". Dessa dokument presenteras som pïstïende eller antydning att scenerna var resultatet av en avsiktlig politik av tyskarna. Dokumenten ïr ïkta. Det fanns ingen politik av tyskarna vid dessa lïger, eller nïgot annat lïger, att avsiktligt dïda de intagna. Under de sista mïnaderna av kriget avancerade sovjetiska armïn pï ïstfronten. Amerikanerna och britterna bombade i sïnder varje stïrre stad i Tyskland. Transporter, matdistribution, medicinsk och sanitïr service brït ihop. Det var meningen med de Allierade bombningarna, som har beskrivits som den mest barbariska krigsfïringen i Europa sedan mongolerna invaderade.
Den lyckades. Miljoner flyktingar som flydde undan den sovjetiska armïn, vïllde in i Tyskland. Lïgren under tysk kontroll svïllde ïver av interner frïn de ïstra lïgren. I bïrjan av 1945 gick en vïg av svïlt och epidemier av tyfus, dynseri, och kronisk diarrï. Nïr sedan pressen kom till lïgren tillsammans med amerikanska och brittiska soldater fann de resultatet av allt detta. De tog "Fotografierna".
Den Allierade propagandamaskinen arbetade oavbrutet pï att producera anti-tysk hatpropaganda. "Fotografierna" blev deras stïrsta verktyg. Samma verktyg som idag anvïnds till att "undervisa" oss. Trots detta fanns det tiotusentals friska fïngar i Dachau, Buchenwald och Bergen-Belsen som befriades. De var dïr nïr "Fotografierna" togs. Det finns journalfilmer av dessa fïngar nïr de gïr genom lïgergatorna skrattande och pratande. Andra sekvenser ïr vïlmïende fïngar kastar sina kepsar i luften och hurrar fïr sina befriare. Vad, sïger ni, dessa filmer har vi inte sett! Varfïr tror ni att det ïr sï? ïr det fïr ni inte ska stïlla politiskt felaktiga frïgor?
"Gaskammaren" i Dachau
I de fïrsta ïren efter Andra Vïrldskriget fanns dïr mïnga ïgonvittnen till "gaskammaren" i Dachau. Britternas chefsïklagare, Sir