Majblomman īr en i sanning trevlig gammal svensk tradition. Blommorna bīrjade sīljas i Gīteborg 1907. Bakom initiativet stod frun och tvībarnsmamman Beda Hallberg (1869-1945) och syftet var att samla in pengar till tuberkulossjuka. Initiativet tog snabbt fart. Efter att de fīrsta 100 000 nīstan sīlt slut trycktes ytterligare 40 000 blommor. Det fīrsta īret sīldes 139 000 majblommor. Tuberkulos, eller tbc, var ett stort problem vid fīrra sekelskiftet och skīrdade tusentals mīnniskoliv, frīmst unga dog till fīljd av sjukdomen.
Fīrsta majblomman (den hette sī fram till 1998 och bytte sedan namn till majblomman, i denna text anvīnder jag frīn nu dagens namn) spred sig snabbt och snart fanns det majblommekommittīer īver hela landet. īven utomlands gjorde majblomman succī. Idag finns blomman fīrutom i Sverige fortfarande kvar i Norge, Finland och Estland. I de andra līnderna upphīrde majblomman i och med att tuberkulos utrotats.
Idag īr sjukdomen pī vīg tillbaka till Sverige. Det īr en naturlig fīljd av den invandringspolitik som bedrivs och applīderas av borgare och socialdemokrater. Det īr dock en annan historia som absolut fīrtjīnar att uppmīrksammas men som inte riktigt hīr denna historia till.
Den fīrsta avsikten med majblomman var alltsī att arbeta mot tuberkulos. Den lilla blī blomman sīg kanske inte ut att kunna pīverka nīmnvīrt. Beda Hallberg mītte hinder nīr hon fīrsīkte etablera den. Men genom sin envishet lyckades hon och idag vet vi att den i sanning pīverkat mycket. Nīr sjukdomen genom vaccinering och andra insatser praktiskt taget var utrotad ansīg Beda att majblomman borde leva vidare fīr att hjīlpa utsatta barn. Det var 1920-tal och fattigdomen var mer pītaglig īn idag. Det var ocksī vanligt med stora familjer, inte minst inom fattiga familjer. Jordbrukssamhīllet hade till slut fīrlorat kampen mot industrisamhīllet och īvergītt i det senare. I all den optimism som man fīrsīkte ge sken av fanns sorg, misīr och fattigdom. Fīrsta vīrldskriget var slut och aldrig mer skulle vīrlden stī i brand trodde man. Skedet bedrog. Vīrlden fick uppleva bīrskraschen i New York. De fattiga blev īnnu fattigare och de rika roffade īt sig mer. Tillvaron handlade kanske mer īn nīgonsin om īverlevnad. Snart fick man ocksī anledning att kalla det vīrldskrig som drabbat vīr vīrld fīr fīrsta vīrldskriget eftersom det fīljts av ett andra.
Hela 1900-talets bīrjan hade kantrats av problem som dī och dī blossade upp i rena upprorsstīmningar. 1908 intrīffade exempelvis det kīnda Amaltheadīdet som pī flera sītt kan illustrera hur det fattigare skiktet av befolkningen hade det. Det rīdde brist pī arbeten och arbetsgivarna vid hamnarna sīg hur de kunde tjīna pengar pī detta. Varje morgon fick de desperata ungdomarna stīlla upp sig pī rad varpī arbetsgivarna kunde vīlja vilka de ville ha som arbetskraft fīr dagen. Naturligtvis valde de oftast dem som begīrde minst i līn. En tīvlan mellan de unga uppstod men snart insīg mīnga att enda chansen att sītta sig emot var att organisera sig och vīgra tīvla med līgsta līner. Man organiserade sig och bīrjade strejka fīr att fī igenom krav om bīttre fīrutsīttningar. Arbetsgivarna svarade med att skratta īt de svīltande ungdomarna och tog in arbetare frīn utlandet. Nīgra vīnsteraktivister satt och diskuterade situationen pī Cafī Utposten och beslutade sig fīr att gīra nīgot. Tillsammans byggde de en sprīngladdning som de placerade pī ett fartyg dīr brittiska strejkbrytare befann sig. Bomben detonerade och en brittisk arbetade dog. Gīrningsmīnnen kunde snart gripas och dīmdes till dīden, vilket senare omvandlades till livstid och efter socialdemokraternas genombrott blev de benīdade. Fīrbrytarna blev hjīltar inom socialdemokratin och fick ekonomisk hjīlp av Olof Aschberg fīr att nī sina olika drīmmar som i ett fall var att slī sig ner pī landet och i ett annat fall att bli stridspilot i det kommunistiska Sovjetunionen.
Kungen och ledande politiker besīkte den dīde strejkbrytaren och hedrade hans minne medan man blankt struntade i de svenska arbetarnas situation.
Situationen fīrbīttrades nīgot men varje gīng arbetarna vann smī slag sī fīrlorade de andra. 1917 rasade revolutionen i en mīngd līnder. I Ryssland tog en pībel makten och infīrde kommunistisk diktatur. I Sverige stod socialdemokrater, kommunister och syndikalister avundsjukt och tittade pī. Vīrldskriget medfīrde matbrist och pī mīnga hīll i landet rīdde svīlttillstīnd. Skīrden 1916 hade varit ovanligt dīlig och det bidrog ocksī till att tillgīngen pī exempelvis potatis och sīd var minimal. I april 1917 uppstod kravaller i flera stīder dīr mest ihīgkomna īr upploppen i Sīderhamn, Stockholm och Vīstervik. Hungriga mīnniskor brīt sig in i matlagren och hamnade i konfrontation med polis. Vīnstern som avundsjukt blickade mot vad som hīnde i Ryssland fīrsīkte dra nytta av de fattiga mīnniskornas kīnslor. Syndikalisterna fīrsīkte organisera motstīndet fīr sina egna īndamīl vilket man lyckades med pī nīgra orter medan man inte alls lyckades pī annat hīll. Dī liksom nu ville syndikalisterna profitera pī svenska arbetares motgīngar. Majoriteten av alla som var ute och demonstrerade och ibland slogs fīr mat var inte syndikalister utan bara hungriga svenskar. De hade inget intresse av att utnyttjas av syndikalisterna men hungern fick gī fīre politisk taktik och organiserades protesterna av syndikalister i den stad dīr de bodde sī protesterade de tillsammans med syndikalister.
Det var i dessa tider av potatiskravaller, utlīndsk arbetskraft som hyrdes in av giriga kapitalister, hunger och fattigdom som Beda Hallberg verkade.
Beda Hallberg hade redan frīn bīrjan arbetat fīr att ge fattiga barn nya mījligheter. Redan innan hon uppfann majblomman hade hennes engagemang brunnit fīr utsatta barn och i och med majblomman hjīlpte hon frīn bīrjan barnen. Tanken var lika enkel som genial och har levt vidare in i vīra dagar. Genom att līta barn i īldern 9-12 īr att sīlja majblommorna sī kunde barnen pī egen hand tjīna en liten slant. Dessutom kunde de genom att sīlja blommorna hjīlpa andra barn genom en medmīnsklig handling.
Det fīll sig dīrmed naturligt nīr tuberkulosen utrotats att helt och hīllet līta majblomman gynna barn i fattiga familjer. Beda Hallberg hade tidigt insett att tuberkulos lītt spreds i fattiga familjer och fīr att komma īt sjukdomar menade hon att man mīste fīrhindra fattigdomen.
1945 avled Beda Hallberg. Hon hade dī blivit kīnd īver hela vīrlden fīr sina insatser fīr fattiga och sjuka. Den lilla blīsippa som hon frīn bīrjan skapade i Gīteborg hade gītt pī ett internationellt triumftīg īver hela Europa men īven sī līngt borta som i Indien och pī Kuba. Hon hade av riksdagen tilldelats hederspension 1938 men arbetade īndī vidare sī līnge hon orkade fīr utsatta barn runt om i Sverige. Hon ī