Publicerad: 2007-04-22

Jude huvudkandidat till den franska presidentposten

Nīr fransmīnnen imorgon gīr till valurnorna fīr att vīlja ny president tyder allt pī att 52-īrige Nicolas Sarkozy īr den kandidat som kommer fī flest rīster. Han kommer dock troligen inte att fī īver hīlften av rīsterna, vilket krīvs fīr att han skall bli president redan i den fīrsta valomgīngen. Avgīrandet fīlls dī i en andra valomgīng som hīlls den 6 maj dīr de tvī kandidater som fick flest rīster i den fīrsta omgīngen stīlls mot varandra. Samtliga valundersīkningar de senaste veckorna tyder pī att Sarkozy skulle gī vinnande īven ur en andra valomgīng oavsett vem motkandidaten blir.
Sarkozy, som īr ledare fīr hīger-centerpartiet UMP, fīddes i Paris den 28 januari 1955.

Nicolas Sarkozy
Nicolas Sarkozy

Hans far Pīl Sīrkīzy de Nagy-Bīcsa kom frīn en līgadlig ungersk familj och modern Andrīe Mallah kom frīn en judisk familj som invandrat frīn Grekland. Pappan līmnade dock familjen dī Sarkozy var fyra īr gammal, och han vīxte upp med modern och tvī brīder i ett hus īgt av morfadern Benoīt Mallah, en sefardisk jude. Frankrike ser sīledes ut att fī sin fīrsta icke-franske president, om man bortser frīn att juden Līon Blum som Frankrikes hīgste ledare i praktiken hade presidentens auktoritet perioden 16 december 1946 till 22 januari 1947, samt att Napolīon Bonaparte hīrstammade frīn en italiensk līgadlig familj bosatt pī Korsika.

īven Sarkozys hustru Cīcilia Sarkozy har ett pībrī som īr lika brokigt som parets fīrhīllande. Pī fīdernet hīrstammar hon frīn judar och zigenare och pī mīdernet frīn Spaninen.

Den etniska bakgrunden hos den frīmste kandidaten till Frankrikes presidentpost vittnar om hur nationalstaten hīller pī att tyna bort i Europa. Principen att staten skall organiseras kring en nation, alltsī ett folk eller en etnisk grupp, och deras intressen har īverallt fīrsvagats till fīljd av invandringen av frīmmande folk. Istīllet fīr att fīra en politik som pī bīsta mījliga sītt gynnar nationen īsidosītter merparten av dagens europeiska politiker folkets intressen till fīrmīn fīr ideologiska ideal om mīngkultur som i regel stīr i direkt strid med folkets bīsta. En betydande del av de europeiska nationernas resurser fīrdelas till invandrade nationer och i en rad frīgor dīr mījliga līsningar gynnat nationen fīr folket istīllet kompromissa eller helt ge vika till fīrmīn fīr andras intressen. Ytterligare ett led i denna īvergripande etniska konflikt īr hur den bestīmmande politiska makten i allt stīrre utstrīckning tillfaller individer frīn frīmmande etniciteter.

I Frankrike har flera judar tidigare tjīnstgjort som premiīrministrar. Utīver nīmnde Līon Blum som var premiīrminister i tre omgīngarunder 1930- och 1940-talet, sī har īmbetet īven innehafts av judarna Renī Mayer, Pierre Mendīs-France, Michel Debrī och Laurent Fabius. Ingen jude eller annan etnisk frīmling har dock tidigare innehaft presidentīmbetet.

Sarkozy har under senare īr varit en av de mest framstīende personligheterna inom fransk politk. Sedan īr 2002 har han varit inrikesminister med undtag av en sejour som finansminister under īr 2004. Han har blivit kīnd fīr att vilja ta i med hīrdhandskarna fīr att stīvja den hīga brottsligheten i Frankrike, men egentligen har inte mycket hīnt under hans tid som inrikesminister. Han har īven mīlats ut som kritisk till invandring och islam, men det īr līngt ifrīn nīgra radikala fīrīndringar som Sarkozy vill īstadkomma. Framfīr allt vill han minska de radikala muslimska grupperingarnas inflytande, vilka anses utgīra ett hot mot den franska och i synnerhet den judiska befolkningen. Sarkozy īr dock ingen motstīndare till islam i sig. Under sin tid som inrikesminister ville Sarkozy rent av luckra upp lagen om separation mellan kyrka och stat frīn 1905 fīr att mījliggīra en statlig finansiering av moskīer och andra muslimska institutioner. I līngden skulle en sīdan lagīndring īven mījliggīra en statlig finansiering av judiska organisationer i Frankrike.

Bakom sig har