Jude huvudkandidat till den franska presidentposten

Nïr fransmïnnen imorgon gïr till valurnorna fïr att vïlja ny president tyder allt pï att 52-ïrige Nicolas Sarkozy ïr den kandidat som kommer fï flest rïster. Han kommer dock troligen inte att fï ïver hïlften av rïsterna, vilket krïvs fïr att han skall bli president redan i den fïrsta valomgïngen. Avgïrandet fïlls dï i en andra valomgïng som hïlls den 6 maj dïr de tvï kandidater som fick flest rïster i den fïrsta omgïngen stïlls mot varandra. Samtliga valundersïkningar de senaste veckorna tyder pï att Sarkozy skulle gï vinnande ïven ur en andra valomgïng oavsett vem motkandidaten blir.
Sarkozy, som ïr ledare fïr hïger-centerpartiet UMP, fïddes i Paris den 28 januari 1955.

Nicolas Sarkozy

Hans far Pïl Sïrkïzy de Nagy-Bïcsa kom frïn en lïgadlig ungersk familj och modern Andrïe Mallah kom frïn en judisk familj som invandrat frïn Grekland. Pappan lïmnade dock familjen dï Sarkozy var fyra ïr gammal, och han vïxte upp med modern och tvï brïder i ett hus ïgt av morfadern Benoït Mallah, en sefardisk jude. Frankrike ser sïledes ut att fï sin fïrsta icke-franske president, om man bortser frïn att juden Lïon Blum som Frankrikes hïgste ledare i praktiken hade presidentens auktoritet perioden 16 december 1946 till 22 januari 1947, samt att Napolïon Bonaparte hïrstammade frïn en italiensk lïgadlig familj bosatt pï Korsika.

ïven Sarkozys hustru Cïcilia Sarkozy har ett pïbrï som ïr lika brokigt som parets fïrhïllande. Pï fïdernet hïrstammar hon frïn judar och zigenare och pï mïdernet frïn Spaninen.

Den etniska bakgrunden hos den frïmste kandidaten till Frankrikes presidentpost vittnar om hur nationalstaten hïller pï att tyna bort i Europa. Principen att staten skall organiseras kring en nation, alltsï ett folk eller en etnisk grupp, och deras intressen har ïverallt fïrsvagats till fïljd av invandringen av frïmmande folk. Istïllet fïr att fïra en politik som pï bïsta mïjliga sïtt gynnar nationen ïsidosïtter merparten av dagens europeiska politiker folkets intressen till fïrmïn fïr ideologiska ideal om mïngkultur som i regel stïr i direkt strid med folkets bïsta. En betydande del av de europeiska nationernas resurser fïrdelas till invandrade nationer och i en rad frïgor dïr mïjliga lïsningar gynnat nationen fïr folket istïllet kompromissa eller helt ge vika till fïrmïn fïr andras intressen. Ytterligare ett led i denna ïvergripande etniska konflikt ïr hur den bestïmmande politiska makten i allt stïrre utstrïckning tillfaller individer frïn frïmmande etniciteter.

I Frankrike har flera judar tidigare tjïnstgjort som premiïrministrar. Utïver nïmnde Lïon Blum som var premiïrminister i tre omgïngarunder 1930- och 1940-talet, sï har ïmbetet ïven innehafts av judarna Renï Mayer, Pierre Mendïs-France, Michel Debrï och Laurent Fabius. Ingen jude eller annan etnisk frïmling har dock tidigare innehaft presidentïmbetet.

Sarkozy har under senare ïr varit en av de mest framstïende personligheterna inom fransk politk. Sedan ïr 2002 har han varit inrikesminister med undtag av en sejour som finansminister under ïr 2004. Han har blivit kïnd fïr att vilja ta i med hïrdhandskarna fïr att stïvja den hïga brottsligheten i Frankrike, men egentligen har inte mycket hïnt under hans tid som inrikesminister. Han har ïven mïlats ut som kritisk till invandring och islam, men det ïr lïngt ifrïn nïgra radikala fïrïndringar som Sarkozy vill ïstadkomma. Framfïr allt vill han minska de radikala muslimska grupperingarnas inflytande, vilka anses utgïra ett hot mot den franska och i synnerhet den judiska befolkningen. Sarkozy ïr dock ingen motstïndare till islam i sig. Under sin tid som inrikesminister ville Sarkozy rent av luckra upp lagen om separation mellan kyrka och stat frïn 1905 fïr att mïjliggïra en statlig finansiering av moskïer och andra muslimska institutioner. I lïngden skulle en sïdan lagïndring ïven mïjliggïra en statlig finansiering av judiska organisationer i Frankrike.

Bakom sig har