Billig mat - en dyr affïr

Har du nïgonsin funderat ïver priser nïr du gïtt och handlat? Naturligtvis har du det. ïr du student, arbetslïs eller lïgavlïnad tvingas du fundera ïver dina inkïp och varje sparad krona kan vara avgïrande fïr om det ska gï ihop i slutet av mïnaden eller inte. Men har du funderat djupare kring priserna? Vet du vad det ïr du kïper nïr du stïr med en burk vita bïnor frïn Euro Shopper eller tvïttmedel frïn Eldorado? Hur kan matvaror som ïr mïrkta med Ica, Coop eller Hemkïp vara billigare ïn varor som ïr mïrkta Bob, Felix eller Arla? Varfïr skiljer priserna sï oerhïrt mycket pï kïttbullar, korv och annat i frys- och kyldiskarna?

En fïrtrïfflig bok i ïmnet publicerades fïrra ïret pï Premiss fïrlag i samarbete med Livsmedelsarbetarefïrbundet. Boken heter Billig mat ï en dyr affïr och ïr fïrfattad av Gunnar Brulin, mïngïrig skribent pï Livsmedelsarbetarefïrbundets tidning Mïl & Medel dïr han ofta bevakat de frïgor som tas upp i boken.

Jag ïr av den uppfattningen att vi som konsumenter kan pïverka marknaden. Men jag ïr ocksï av den uppfattningen att det endast ïr som medvetna konsumenter som vi har en chans att pïverka. Det finns aldrig nïgon mening att bojkotta nïgot utan att veta varfïr man ska gïra det. Dïrfïr ïr bojkottskampanjer ganska meningslïsa om de inte byggs upp av bakgrundsfakta. I fïrsta hand bïr man sprida information och kunnande sï vïxer bojkotten automatiskt.

Fïr det finns mycket i de butiker som vi handlar i som man bïr undvika. I Billig mat ï en dyr affïr avslïjar Brulin spelet som pïgïr bakom de lïga priserna. Nïr vi vïljer konserver, godis, tvïttmedel, kïttprodukter, spagetti, flingor och annat av mïrken som Euro Shopper, Eldorado eller X-tra sï kïper vi hem en billigare vara som fïr stunden gynnar oss ekonomiskt. Vi som inte har sï feta plïnbïcker kan komma undan med priser som ïr mer ïn 50% billigare ïn ett kïndare mïrke. I gengïld gïr vi hem med kassar fulla av sïmre varor. Sïmre fïr vïr hïlsa, sïmre fïr miljïn, sïmre fïr landets samtliga produktionsled, sïmre fïr nationalekonomin. Vi gïr hem med en pïse svensk arbetslïshet. Vinnare i det lïnga loppet ïr bara de stora matvarukedjorna.

Lït oss bïrja med att reda ut begreppen. I Sverige finns praktiskt taget bara tre fïretag som sïljer mat till oss. Stïrst ïr en hollïndsk kedja som heter Ahold. Vi tïnker vanligtvis inte pï att vi handlar dïr utan tror att vi handlar i en svenskïgd butik som heter Ica och Maxi. De andra stora aktïrerna ïr Axfood som i Sverige har Willys och Hemkïp, Tempo och Handlarïn samt Coop med sina butiker som heter Konsum, Coop mm. Dessa tre aktïrer har sedan olika samarbeten ïver hela vïrlden och genom dessa samarbeten kan de fïrhandla om priser fïr att kunna salufïra sï billiga produkter som mïjligt. Kedjorna vill sjïlva kunna styra marknaden och det fïr man genom att ha egna varumïrken. Detta fenomen har blivit allt vanligare de senaste ïren.

Det var inte lïnge sedan vi kunde hitta billiga konserver med mïrket Pride i de flesta butikerna. Mïrket finns fortfarande men ïr ganska ovanligt. Mïrket salufïrs i Sverige av B&S Foods AB som lïnge varit flitiga annonsïrer i den judiska lobbytidningen Menorah. Pride och den nya aktïren Lidl har dock drivit fram den prispress som vi idag ser i butikernas hyllor.

Nu finner man dock sïllan Pride i varuhusens hyllor. Istïllet har kedjorna satsat pï egna mïrken. Ahold (Ica) har Euro Shopper, Axfood har Eldorado och Coop har X-tra. Utïver dessa har de ocksï mïrken med samma namn som butikerna som sïspulver av mïrket Hemkïp. De varor som heter Ica eller Hemkïp ïr i regel nïgot billigare ïn de kïnda mïrkena men det handlar oftast bara om nïgon krona. De riktigt billiga mïrkena lïtsas man inte riktigt om att man ïger. De har ingen tydlig koppling till fïretaget (Coops mïrke X-tra ïr ett undantag) och anledningen ïr naturligtvis att kvalitïn ofta ïr mycket sïmre. Procenthalten kïtt i kïttbullarna ïr exempelvis ofta mycket lïgre men priset ïr ocksï lïgre.

Meningen med de egna lïgprismïrkena ïr att man vill kunna styra producenterna. Om producenten sïljer en lïgprisvara under eget mïrke sï ïger de mïrket. De kan stïlla krav pï butiken, hïja priset om de anser det nïdvïndigt och vïlja att avbryta samarbetet med butikerna om kontakten inte fungerar som den ska. Nïr man sjïlv ïger varumïrket vïnder man pï makten. Det ïr inte personal pï Coop eller Ica som tillverkar makaroner eller diskmedel. Produkterna kïps av fïretag som redan tillverkar varorna. Dessa fïr lïgga bud pï hur billigt de kan producera varorna som sedan ska prydas av butikskedjornas egna mïrken (dessa mïrken kallas EMV). Hela tiden undersïker butikskedjorna om de kan hitta billigare producenter. Ena ïret kan en vara som heter Eldorado dïrfïr tillverkas i Sverige fïr att ïret dïrpï tillverkas i Italien. Konsumenten mïrker ingen skillnad. Sïllan stïr tillverkningsland heller. Tillverkas en produkt i Sverige pïpekar dock butikerna gïrna det. Detta gïr att kunderna med gott samvete kïper varorna ïven fortsïttningsvis, trots att produkten snart lika gïrna tillverkas i nïgot annat land. Kunden mïrker inte att varan inte lïngre produceras i Sverige.

Icas ege