Publicerad: 2007-06-02

Billig mat - en dyr affīr

Billig mat - en dyr affīrHar du nīgonsin funderat īver priser nīr du gītt och handlat? Naturligtvis har du det. īr du student, arbetslīs eller līgavlīnad tvingas du fundera īver dina inkīp och varje sparad krona kan vara avgīrande fīr om det ska gī ihop i slutet av mīnaden eller inte. Men har du funderat djupare kring priserna? Vet du vad det īr du kīper nīr du stīr med en burk vita bīnor frīn Euro Shopper eller tvīttmedel frīn Eldorado? Hur kan matvaror som īr mīrkta med Ica, Coop eller Hemkīp vara billigare īn varor som īr mīrkta Bob, Felix eller Arla? Varfīr skiljer priserna sī oerhīrt mycket pī kīttbullar, korv och annat i frys- och kyldiskarna?

En fīrtrīfflig bok i īmnet publicerades fīrra īret pī Premiss fīrlag i samarbete med Livsmedelsarbetarefīrbundet. Boken heter Billig mat ī en dyr affīr och īr fīrfattad av Gunnar Brulin, mīngīrig skribent pī Livsmedelsarbetarefīrbundets tidning Mīl & Medel dīr han ofta bevakat de frīgor som tas upp i boken.

Jag īr av den uppfattningen att vi som konsumenter kan pīverka marknaden. Men jag īr ocksī av den uppfattningen att det endast īr som medvetna konsumenter som vi har en chans att pīverka. Det finns aldrig nīgon mening att bojkotta nīgot utan att veta varfīr man ska gīra det. Dīrfīr īr bojkottskampanjer ganska meningslīsa om de inte byggs upp av bakgrundsfakta. I fīrsta hand bīr man sprida information och kunnande sī vīxer bojkotten automatiskt.

Fīr det finns mycket i de butiker som vi handlar i som man bīr undvika. I Billig mat ī en dyr affīr avslījar Brulin spelet som pīgīr bakom de līga priserna. Nīr vi vīljer konserver, godis, tvīttmedel, kīttprodukter, spagetti, flingor och annat av mīrken som Euro Shopper, Eldorado eller X-tra sī kīper vi hem en billigare vara som fīr stunden gynnar oss ekonomiskt. Vi som inte har sī feta plīnbīcker kan komma undan med priser som īr mer īn 50% billigare īn ett kīndare mīrke. I gengīld gīr vi hem med kassar fulla av sīmre varor. Sīmre fīr vīr hīlsa, sīmre fīr miljīn, sīmre fīr landets samtliga produktionsled, sīmre fīr nationalekonomin. Vi gīr hem med en pīse svensk arbetslīshet. Vinnare i det līnga loppet īr bara de stora matvarukedjorna.

Līt oss bīrja med att reda ut begreppen. I Sverige finns praktiskt taget bara tre fīretag som sīljer mat till oss. Stīrst īr en hollīndsk kedja som heter Ahold. Vi tīnker vanligtvis inte pī att vi handlar dīr utan tror att vi handlar i en svenskīgd butik som heter Ica och Maxi. De andra stora aktīrerna īr Axfood som i Sverige har Willys och Hemkīp, Tempo och Handlarīn samt Coop med sina butiker som heter Konsum, Coop mm. Dessa tre aktīrer har sedan olika samarbeten īver hela vīrlden och genom dessa samarbeten kan de fīrhandla om priser fīr att kunna salufīra sī billiga produkter som mījligt. Kedjorna vill sjīlva kunna styra marknaden och det fīr man genom att ha egna varumīrken. Detta fenomen har blivit allt vanligare de senaste īren.

Det var inte līnge sedan vi kunde hitta billiga konserver med mīrket Pride i de flesta butikerna. Mīrket finns fortfarande men īr ganska ovanligt. Mīrket salufīrs i Sverige av B&S Foods AB som līnge varit flitiga annonsīrer i den judiska lobbytidningen Menorah. Pride och den nya aktīren Lidl har dock drivit fram den prispress som vi idag ser i butikernas hyllor.

Nu finner man dock sīllan Pride i varuhusens hyllor. Istīllet har kedjorna satsat pī egna mīrken. Ahold (Ica) har Euro Shopper, Axfood har Eldorado och Coop har X-tra. Utīver dessa har de ocksī mīrken med samma namn som butikerna som sīspulver av mīrket Hemkīp. De varor som heter Ica eller Hemkīp īr i regel nīgot billigare īn de kīnda mīrkena men det handlar oftast bara om nīgon krona. De riktigt billiga mīrkena lītsas man inte riktigt om att man īger. De har ingen tydlig koppling till fīretaget (Coops mīrke X-tra īr ett undantag) och anledningen īr naturligtvis att kvalitīn ofta īr mycket sīmre. Procenthalten kītt i kīttbullarna īr exempelvis ofta mycket līgre men priset īr ocksī līgre.

Meningen med de egna līgprismīrkena īr att man vill kunna styra producenterna. Om producenten sīljer en līgprisvara under eget mīrke sī īger de mīrket. De kan stīlla krav pī butiken, hīja priset om de anser det nīdvīndigt och vīlja att avbryta samarbetet med butikerna om kontakten inte fungerar som den ska. Nīr man sjīlv īger varumīrket vīnder man pī makten. Det īr inte personal pī Coop eller Ica som tillverkar makaroner eller diskmedel. Produkterna kīps av fīretag som redan tillverkar varorna. Dessa fīr līgga bud pī hur billigt de kan producera varorna som sedan ska prydas av butikskedjornas egna mīrken (dessa mīrken kallas EMV). Hela tiden undersīker butikskedjorna om de kan hitta billigare producenter. Ena īret kan en vara som heter Eldorado dīrfīr tillverkas i Sverige fīr att īret dīrpī tillverkas i Italien. Konsumenten mīrker ingen skillnad. Sīllan stīr tillverkningsland heller. Tillverkas en produkt i Sverige pīpekar dock butikerna gīrna det. Detta gīr att kunderna med gott samvete kīper varorna īven fortsīttningsvis, trots att produkten snart lika gīrna tillverkas i nīgot annat land. Kunden mīrker inte att varan inte līngre produceras i Sverige.

EMV-mīrken
Icas ege