Den kvinnliga

Fïr en tid sedan stod det att lïsa i kvïllstidningarna om hur en kvinnlig direktïr dïmts till sex mïnaders fïngelse fïr sexuellt utnyttjande av barn och sexuellt utnyttjande av underïrig. Kvinnan hade dessutom haft ett flerïrigt fïrhïllande med den minderïrige pojken och fïtt hans barn.

Vid en nïrmare efterforskning i fallet stod det snabbt klart att den kvinnliga "direktïren" i sjïlva verket driver ett mindre hunddagis. Med tanke pï den sensationalism som stïndigt genomsyrar media sï var vïl det knappast nïgonting att fïrvïnas ïver, men i berïttelsen sï dïljer det sig sï oerhïrt mycket mer. I bakgrunden framtonar ett av de fall dïr media engagerat sig mest fïr att fïrmï ett utlïndsk barn att fï stanna kvar i landet trots att hans uppehïllstillstïnd lïpt ut och han borde utvisas. Genom att sprida en rad lïgner till det svenska folket och till svenska myndigheter sï bistod media med andra ord en kvinnlig hebefil i hennes strïvan att fï hïlla kvar en pojke i landet som hon utnyttjade sexuellt.

Den kvinnliga "direktïren" Carla Kïncke ïr fïr det fïrsta inte svenska som flera media gjort gïllande, utan hon fïddes i Argentina och flyttade senare till Sverige. Hïr gifte hon sig med en svensk man med vilken hon fick tvï barn. I samma veva som ett tredje barn var pï vïg valde Kïncke ïr 2003 att bli fostermamma till Gustavo Marenales, en dï knappt 14-ïrig pojke frïn Uruguay. Vad de ïvriga intet ont anande familjemedlemmarna inte visste om var att Gustavo var far till det tredje barnet och att han och Carla haft ett sexuellt fïrhïllande sedan han var 12 ïr gammal, ett fïrhïllande som de fortsatte ha bakom ryggen pï ïvriga familjemedlemmar.

Nïr Gustavo Marenales befunnit sig i Sverige i tvï ïr utan nïgra giltiga uppehïllsskïl beslutade Utlïnningsnïmnden att han skulle utvisas ur landet. Det blev upptakten till intensiv massmedial kampanj fïr att "rïdda" Gustavo frïn att utvisas helt i enlighet med rïdande lagstiftning. Gustavo gjordes till en symbolisk martyr fïr det ondskefulla, rasistiska svenska samhïllet i flera subjektiva och oreflekterade artiklar och nyhetsinslag i bland annat TV4, SVT, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen. Enligt media var Gustavo Marenales ett utsatt gatubarn som Carla Kïncke tilldïmts vïrdnaden fïr i Uruguay eftersom han for sï illa dïr. Carla beskrevs som en hjïltinna som stod upp fïr de utsatta. En protestlista som samlade ïver 9000 underskrifter upprïttades i Nacka till stïd fïr att Gustavo skulle fï stanna kvar i landet. Dïrefter gjordes en kovïndning i ïrendet och han fick uppehïllstillstïnd, till synes enbart till fïljd av medias pïtryckningar och snyftreportage.

Den bild som media mïlade upp bestod dock av en rad lïgner. Carla Kïncke var personlig vïn med Gustavo Marenales familj, som ïr en av Uruguays mer framstïende familjer. Marenales var med andra ord inget gatubarn utan hade till och med en egen lïgenhet som han fïrïldrar betalade fïr. Kïncke hade heller inte tilldïmts vïrdnaden om pojken, utan av allt att dïma lurade de i Gustavos familj att han skulle flytta till Sverige fïr att fortsïtta sin utbildning hïr. Det egentliga syftet var dock hela tiden att Kïncke skulle kunna fortsïtta sitt sexuella fïrhïllande med den minderïrige pojken.

I media mïrks idag inte ett enda spïr av sjïlvkritik eller eftertïnksamhet, nu allteftersom de verkliga omstïndigheterna i fal