"Hatbrotten" utgīr en obetydlig andel av brottsstatistiken
Den senaste rapporten om sī kallade "hatbrott" i Sverge visar īn en gīng att denna kategori av brott utgīr en mycket liten andel av all brottslighet i landet. I synnerhet utgīr ideologiskt motiverade "hatbrott" en fīrsvinnande liten del i statistiken. Trots det anfīrda ger statistiken īndī en īverdriven bild av hur pass omfattande "hatbrottsligheten" īr.
Sedan 1997 har det īrligen publicerats rapporter om "hatbrott" i Sverige, ursprungligen under fīrevīndningen att kunna kartlīgga i vilken mīn den sī kallade "vit maktmiljīn" līg bakom brottslighet riktad mot invandrare. Rapporterna har tidigare publicerats av Sīkerhetspolisen (Sīpo), men efter ett regeringsbeslut tog Brottsfīrebyggande rīdet (Brī) fīrra īret īver ansvaret fīr statistikfīringen avseende "hatbrott".
Den hatbrottslighet som beskrivs i fīreliggande rapport grundas pī gīrningspersonens motiv till sin handling. Fīr att ett brott ska bedīmas som ett hatbrott krīvs att gīrningspersonen tillhīr en definierad majoritetsgrupp och offret en definierad minoritetsgrupp. Hatbrott innefattar brott motiverade av gīrningspersonens negativa instīllning till utlīndsk bakgrund ī i denna kartlīggning hudfīrg, nationalitet eller etnisk bakgrund, religiīs tro ī i denna kartlīggning muslimsk eller judisk tro eller sexuell līggning ī i denna kartlīggning homosexualitet.
Frīmlingars brottslighet mot etniska svenskar īterfinns alltsī inte i statistiken. Ett invandrargīng som misshandlar en svensk pojke till dīds eftersom de hatar och fīraktar svenskar begīr alltsī inte nīgot hatbrott, vilket dīremot en tioīrig svensk pojke gīr om han av nīgon anledning skulle klottra ett hakkors nīgonstanns. I den senaste rapporten utgīr muslimer en av de "definierade minoritetsgrupper" som kan utsīttas fīr "hatbrott", men av nīgon anledning tas īven brott med som begīs av muslimer riktade mot judar. Dī īr muslimer plītsligt att betrakta som en "definierad majoritetsgrupp", men denna och liknande brottslighet sīrredovisas inte pī nīgot sītt utan bakas in i īvrig statistik.
Rapporten baseras pī antalet anmīlda brott dīr motivet anses kunna utgīra ett "hatbrott". Sammanlagt 3259 sīdana brott anmīldes under īr 2006 och i 1037 fall fanns det vid nīgot tillfīlle en skīligen misstīnkt person. Rapporten sīger emellertid ingenting om hur mīnga som verkligen dīmts fīr nīgot brott eller i vilken utstrīckning brott verkligen kunnat styrkas. Det ger upphov till en īverdriven bild av antalet brott som verkligen begītts. Om nīgon exempelvis anser att glassen Nogger Black utgīr hets mot folkgrupp sī registreras anmīlan som ett "hatbrott" i statistiken, īven om īrendet omgīende skulle līggas ned. Rapporten ger īven exempel pī hur en utlīndsk kvinna fītt sin bil vandaliserad och att hon i sin anmīlan fruktar att det rīr sig om ett "rasistiskt" brott, enbart eftersom ingen annan bil pī samma gata hade vandaliserats, en anmīlan som alltsī i statistiken utgīr ett "hatbrott".
I media framstīlls ofta vīldsbrott som typiska hatbrott, medan rīttsvīsendet oftast i stīllet talar om hets mot folkgrupp och olaga diskriminering. I denna rapport īr bilden annorlunda. Den stīrsta brottskategorin īr olaga hot/ofredande, som īr nīstintill dubbelt sī stor som den efterfīljande kategorin vīldsbrott. Majoriteten, 62 procent, av hatbrotten īr 2006 har sīledes andra brottskategorier īn de som framstīlls som stereotypa.
BRī:s rapport ger fīljande som exempel pī ett typiskt ideologiskt "hatbrott":"En okīnd person har klistrat upp nationalsocialistisk fronts nazistiska affischer pī bensinmackens tillhīrigheter. Bland [sic!] finns en affisch dīr en mīrkhyad man slīr en kvinna".
Bilden visar i sjīlva verket hur en svart man smeker en vit kvinna och varnar ur ett bevarandebiologiskt perspektiv fīr hur vīr genpool riskerar att fīrintas pī līng sikt om den beblandas med andra genpooler. Anmīlan lades ned eftersom inget brott fīrelīg, men anmīlan utgīr inte desto mindre en del i hatbrottsstatistiken.