Publicerad: 2007-08-01

Hur Sverige blev en mïngkultur

Nïr nationer formats, folk skapats, raser utvecklats och civilisationer byggts har det aldrig skett av en slump. Inte heller har raserandet och utrotandet av dessa skett av ett icke pïverkbart ïïdeï. Bakom varje framgïng, varje framsteg stïr en hïrt arbetande drivkraft, likvïl stïr alltid en fïrlorande part pï andra sidan av dessa framgïngar och framsteg. Allt liv ïr en kamp om ïverlevnad, en strid om de resurser som existerar fïr att sï effektivt som mïjligt kunna avancera den egna gruppen och erïvrandet av dessa ïndliga resurser innebïr alltid att ïden enes brïd ïr den andres dïdï. Alla levande organismer som lyckats ïverleva tidens prïvningar har gjort det enbart pï grund av att de lyckats skapa ett livsrum dïr de fïrskansat sig tillrïckligt mycket resurser fïr att kunna ïverleva och fïrsvara sig i striden med den naturliga konkurrensen. Arter och raser har trïngts undan och utrotats genom historien nïr de inte klarat av att freda sig eller sitt livsrum och inte lyckats ta del av de resurser som de behïvt fïr att ens ïverleva. Vïr art ïr knappast ett undantag och mïnniskans historia ïr kantad av strider som avgjort nationers grïnser sïvïl som fïrdelandet av jordens resurser och rasers fortsatta existens. Att kïmpa fïr sin egen och den egna gruppens existens ïr nïgot sjïlvklart och nïgot som inte ifrïgasïtts sï lïnge individerna pïminns om det i sin vardag, nïr tidigare generationers hïrda slit och kamp fïr ïverlevnad genererat en sï storslagen civilisation att dess efterkommande inte ens behïver arbeta i nïgon nïmnvïrd utstrïckning fïr sin egen eller ens familjs existens sï mattas dock tanken av och den fïrsta skyddsbarriïren som slïpper ïr den som vïrnar om det stïrre kollektivet, folket och rasen. Dïr stïr vi idag, i vïstvïrlden behïvs fïr det stora flertalet inte nïgon sïrskild prestation fïr att klara sig frïn dag till dag utan det ïr i stort sett endast de som genom livets egna val fïrsatt sig i situationen dïr de ïr den ytterst marginaliserade promille av befolkningen som dagligen mïste kïmpa fïr sin ïverlevnad. Till skillnad frïn andra arters utveckling har ytterligare en faktor kunnat spela in nïr det gïllt mïnniskan, nïmligen genierna. De mïnskliga civilisationernas varande och teknikens utveckling har varit beroende av de fï som stuckit ut frïn massan och kunnat fïrbïttra fïr denna genom sin storslagenhet. Mïnniskan har genom historien varit beroende av dessa ledare inom olika omrïden och dïrfïr har ïven massan i stor utstrïckning okritiskt ïverlïtit till de mest kompetenta att leda gruppen vilket gïr att de rïdande ledarna sïtter agendan och i stort beslutar ït massan vad den skall anse. Med rïtt ledning ïr detta vad som mïjliggjort de mest storslagna civilisationer vïrlden skïdat, med fel ledarskap har detta i historien inneburit civilisationernas fïrfall och folkens utrotning. Som tidigare nïmnt krïvs inte nïgon stïrre kamp av svenskarna fïr den individuella ïverlevnaden och det ïr troligen en av de faktorer som spelat in nïr Sverige tillïtits att bli vad det ïr idag. Idag har inte svenskarna ett eget livsrum, det etniskt svenska Sverige existerar inte, svenska resurser fïrdelas fïrst och frïmst till icke-svenska intressen och folkets tillsatta ledning arbetar ïppet och aktivt med att ersïtta det egna folket med andra folkslag som skall upprïtthïlla ett ekonomiskt system och materiellt ïgande snarare ïn en nation byggd pï och av ett folk; Sverige har blivit en mïngkultur. Idag vïnder sig allt fler svenskar mot utvecklingen som drivs fram eftersom de i allt hïgre grad drabbas av den i sin vardag. Mïngkulturen kan pï intet sïtt sïgas gynna svenskarna, inget folk har nïgonsin gynnats av att ge upp sina resurser, sitt livsrum och bokstavligen lïta sig ersïttas av andra folkslag inom det egna territoriet. Mïngkulturens fïrsvarare hïvdar att detta ïr ett fïr svensken gynnsamt utbyte dïr svenskar likvïl som de tillstrïmmande invïnarna alla tjïnar pï utvecklingen av idag men vad dessa egentligen syftar pï, en fïr alla parter gynnsam handel eller kulturellt utbyte mellan nationer eller folkslag ïr inte vad som sker idag. Samma mïnniskor ïr oftast de som fïrsïker gïra sig lustiga genom att exempelvis kalla Karl XII fïr Sveriges fïrste fïrkïmpe fïr mïngkultur dï denne tog influenser av matkulturtill Sverige efter sina vistelser utomlands. Skillnaden ïr dock att Karl XII lït ett matkulturellt inslag hos ett annat folk inspirera svensken, han tog inte turkarna till Sverige fïr att ersïtta de svenska kockarna. Mïngkulturen handlar inte om huruvida vi skall kunna ïta pizza eller inte i Sverige utan mïngkulturen ïr ett verktyg fïr att aktivt minska antalet etniska svenskar i Sverige och ïka antalet icke-svenskar till den grad som, om den lyckas, inom en historiskt mycket kort period kommer sïtta punkt fïr det svenska folkets blotta existens utan att ett skott avlossats av landets armï fïr att fïrsvara varken folk eller nation. Hur kunde dï detta hïnda? Hur kunde den socialdemokratiska statsministern Per-Albin Hanssons ïSverige ït svenskarna och svenskarna ït Sverigeï bytas ut mot vïr nuvarande statsministe