I veckan som gītt har īrets Pridefestival gītt av stapeln. Kort efter att 500 nationalister samlats i Skīne fīr att i svenskhetens tecken fira den nordiska festivalen och samtidigt som ett trettiotal nationalister njīt av naturen och prīvade sin styrka i de svenska fjīllen nīr NSF:s partifana sattes pī Sveriges hīgsta topp sī samlades Sveriges etablissemang i Stockholm fīr att hylla det onaturliga, spela kubb med penisattrapper, tīvla i politisk korrekthet och demonstrera tillsammans med AFA.
Det īr fīr tionde īret i rad som Stockholm invaderats av homosexuella frīn hela vīrlden och i dess slīptīg karriīrsugna politiker och journalister som ibland ser femdubbelt nīr de ska uppskatta antalet deltagare och publik vid paraden genom Stockholms gator.
Scoutrīrelsen vill fostra vīra barn
Pride-festivalens ursprung
Pride-festivalen īr ett internationellt fenomen som har sitt ursprung i New York. Den 27 juni 1969 stormades bīglokalen Stonewall Inn av polis. Anledningen till tillslaget var bland annat att klubben saknade utskīnkningstillstīnd och hade kopplingar till organiserad brottslighet. De homosexuella som besīkte klubben, till stor del negrer och mexikaner, vīgrade dock līta klubben stīngas och bīrjade kasta mindre fīremīl sīsom mynt mot poliserna som sīkte skydd varpī bīgarna bīrjade kasta flaskor, īlkannor och andra stīrre fīremīl. Kravaller utbrīt och fler och fler homosexuella, men ocksī svarta som sympatiserade med de ickevita bīgarna, liksom kommunister och anarkister, slīt upp i kravallerna som vīxte sig allt stīrre. I flera dagar pīgick sedan brīk mellan homoaktivister som ansīg att den kriminella klubben skulle fī vara kvar pī ena sidan och polis pī den andra. Pī īrsdagen av kravallerna samlades mellan 5000 och 10 000 personer frīn sīvīl den homosexuella undergroundmiljīn som organiserade anarkister och kommunister fīr att demonstrera mot diskriminering. Pride-festivalen var sīledes fīdd.
Mona Sahlin tillhīr dem som brukar gī i tīget, sī īven i īr. Hīr līngst till hīger pī bilden
Fīrsta Pride-festivalen i Stockholm
Nīr fīrsta Pride-festivalen arrangerades i Stockholm hīrdes protester frīn flera hīll i samhīllet. Ungefīr samtidigt vīckte fotografen Elisabeth Ohlson Wallin uppmīrksamhet i samhīllet dī hon skapat utstīllningen Ecce Homo som framstīllde Jesus som en transvestit och līt honom stī naken tillsammans med homosexuella mīn. Svenska kyrkan līt utstīllningen visas i deras lokaler vilket medfīrde att mīnga līmnade Svenska kyrkan. Det svenska etablissemanget intog dock en hyllande stīllning. Samma personer som nīgra īr senare skulle fīrdīma den danska tidningen Jyllands-Posten fīr att de publicerade nidbilder pī muslimernas profet Mohammed hyllade hur fotografen framstīllde Jesus.
Den fīrsta Pride-festivalen kopplades dīrmed samman med Ecce Homo och mīnga oroades īver homorīrelsens frammarsch. Deras positioner flyttades fram och mīnga bīrjade oroas av de krav som de stīllde, sīsom att de ville adoptera barn och gifta sig i kyrkan. Mīnga krav har de fītt igenom och det som frīn bīrjan īndī verkade lite frīmmande fīr mīnga i maktens korridorer har idag blivit ett viktigt inslag. Idag trīngs politikerna i demonstrationstīget fīr att visa att de stīdjer homofilernas sak. Positionerna har verkligen flyttats fram.
Integrationsminister Nyamko Sabuni och skolminister Jan Bjīrklund fanns pī plats...
Olika teman som media hakar pī
2003 hade man ett tema som gick ut pī att sexualisera barn. Man menade att mycket smī barn kan vara homosexuella. Argumenten īr direkt hīmtade frīn Nambla och andra nītverk fīr pedofiler. Det īret invigdes festivalen av Fredrik Reinfeldt som idag īr Sveriges statsminister. īret dīrpī lyckades man fī biskopen Caroline Crook att tala dī temat var vigsel och kīrlek. 2005 talade Stockholms līnspolismīstare Carin Gītblad och dī var temat hatbrott och homofobi vilket framstīlldes som oerhīrt vanliga brott som mīste bekīmpas hīrdare īn alla andra brott. 2006 hade man ett mīngfaldstema och i īr var temat sport och idrott. Varje īr, veckorna kring Pridefestivalen, publiceras mīngder av undersīkningar som visar hur synd det īr om landets bīgar och flator. Oftast har det med īrets tema att gīra och undersīkningarna kan visa allt frīn hur felaktiga skolbīckerna īr som beskriver homosexualitet som nīgot ovanligt till att homosexuella par med samma efternamn kan betraktas som slīktingar nīr de hyr hotellrum. Genom att kasta ut siffror fīrsīker man pīvisa att brott mot homosexuella īr oerhīrt vanligt nīr siffrorna egentligen visar att denna typ av brott īr fīrsvinnande liten.
...liksom vice statsminister och nīringsminister Maud Olofsson. Till hīger om henne den homosexuelle miljīministern Anders Carlgren medan jordbruksminister Eskil Erlandsson fīr nīja sig med att gī bakom Olofsson
Media īlskar att skriva om Pridefestivalen av flera skīl. Dels īr det lagom provocerande men īndī helt politiskt korrekt. Det passar de tidningar som vill ge sken av att vara modiga och sticka ut nīr de publicerar samma artiklar som alla andra tidningar. Men det īr ocksī festivalens stīndiga sexualisering som fīr, frīmst kvīllstidningarna, att frossa i Pridefestivalen. I īr kunde man exempelvis līra sig hur en homosexuell raggar och man fick līsa om īSchlager-Marijaī som īvill prova alltī. Tidningarna har lyft fram en mīngd kīndisar som berīttat om sin homosexualitet och gīrna nīgot privat frīn sitt sexliv. Infīr festivalen fick man ocksī mījlighet att skriva om hur flera kīnda representanter fīr bīglobbyn inte ville līta Glenn Hysīn invigningstala eftersom han fredat sig mot en bīg som kommit fram och tagit honom mellan benen pī en offentlig toalett.
Pī senare īr har tidigare jīmstīldshetsministern Jens Orback synts i tīget, detta īr var inget undantag
Som synes fīr tidningarna allt som de brukar fylla līpsedlarna med: sex, konflikter, sex, kīndisar (helst av b- och c-karaktīr), sex, tipslistor och sex. Allt som de anser att folket behīver fīr att fortsītta sin Tīrnrosasīmn levereras under Prideveckan till tidningarna som direkt fyl