Stockholm Pride arrangerades fïr tionde gïngen

I veckan som gïtt har ïrets Pridefestival gïtt av stapeln. Kort efter att 500 nationalister samlats i Skïne fïr att i svenskhetens tecken fira den nordiska festivalen och samtidigt som ett trettiotal nationalister njït av naturen och prïvade sin styrka i de svenska fjïllen nïr NSF:s partifana sattes pï Sveriges hïgsta topp sï samlades Sveriges etablissemang i Stockholm fïr att hylla det onaturliga, spela kubb med penisattrapper, tïvla i politisk korrekthet och demonstrera tillsammans med AFA.

Det ïr fïr tionde ïret i rad som Stockholm invaderats av homosexuella frïn hela vïrlden och i dess slïptïg karriïrsugna politiker och journalister som ibland ser femdubbelt nïr de ska uppskatta antalet deltagare och publik vid paraden genom Stockholms gator.

Scoutrïrelsen vill fostra vïra barn

Pride-festivalens ursprung
Pride-festivalen ïr ett internationellt fenomen som har sitt ursprung i New York. Den 27 juni 1969 stormades bïglokalen Stonewall Inn av polis. Anledningen till tillslaget var bland annat att klubben saknade utskïnkningstillstïnd och hade kopplingar till organiserad brottslighet. De homosexuella som besïkte klubben, till stor del negrer och mexikaner, vïgrade dock lïta klubben stïngas och bïrjade kasta mindre fïremïl sïsom mynt mot poliserna som sïkte skydd varpï bïgarna bïrjade kasta flaskor, ïlkannor och andra stïrre fïremïl. Kravaller utbrït och fler och fler homosexuella, men ocksï svarta som sympatiserade med de ickevita bïgarna, liksom kommunister och anarkister, slït upp i kravallerna som vïxte sig allt stïrre. I flera dagar pïgick sedan brïk mellan homoaktivister som ansïg att den kriminella klubben skulle fï vara kvar pï ena sidan och polis pï den andra. Pï ïrsdagen av kravallerna samlades mellan 5000 och 10 000 personer frïn sïvïl den homosexuella undergroundmiljïn som organiserade anarkister och kommunister fïr att demonstrera mot diskriminering. Pride-festivalen var sïledes fïdd.

Mona Sahlin tillhïr dem som brukar gï i tïget, sï ïven i ïr. Hïr lïngst till hïger pï bilden

Fïrsta Pride-festivalen i Stockholm
Nïr fïrsta Pride-festivalen arrangerades i Stockholm hïrdes protester frïn flera hïll i samhïllet. Ungefïr samtidigt vïckte fotografen Elisabeth Ohlson Wallin uppmïrksamhet i samhïllet dï hon skapat utstïllningen Ecce Homo som framstïllde Jesus som en transvestit och lït honom stï naken tillsammans med homosexuella mïn. Svenska kyrkan lït utstïllningen visas i deras lokaler vilket medfïrde att mïnga lïmnade Svenska kyrkan. Det svenska etablissemanget intog dock en hyllande stïllning. Samma personer som nïgra ïr senare skulle fïrdïma den danska tidningen Jyllands-Posten fïr att de publicerade nidbilder pï muslimernas profet Mohammed hyllade hur fotografen framstïllde Jesus.

Den fïrsta Pride-festivalen kopplades dïrmed samman med Ecce Homo och mïnga oroades ïver homorïrelsens frammarsch. Deras positioner flyttades fram och mïnga bïrjade oroas av de krav som de stïllde, sïsom att de ville adoptera barn och gifta sig i kyrkan. Mïnga krav har de fïtt igenom och det som frïn bïrjan ïndï verkade lite frïmmande fïr mïnga i maktens korridorer har idag blivit ett viktigt inslag. Idag trïngs politikerna i demonstrationstïget fïr att visa att de stïdjer homofilernas sak. Positionerna har verkligen flyttats fram.

Integrationsminister Nyamko Sabuni och skolminister Jan Bjïrklund fanns pï plats...

Olika teman som media hakar pï
2003 hade man ett tema som gick ut pï att sexualisera barn. Man menade att mycket smï barn kan vara homosexuella. Argumenten ïr direkt hïmtade frïn Nambla och andra nïtverk fïr pedofiler. Det ïret invigdes festivalen av Fredrik Reinfeldt som idag ïr Sveriges statsminister. ïret dïrpï lyckades man fï biskopen Caroline Crook att tala dï temat var vigsel och kïrlek. 2005 talade Stockholms lïnspolismïstare Carin Gïtblad och dï var temat hatbrott och homofobi vilket framstïlldes som oerhïrt vanliga brott som mïste bekïmpas hïrdare ïn alla andra brott. 2006 hade man ett mïngfaldstema och i ïr var temat sport och idrott. Varje ïr, veckorna kring Pridefestivalen, publiceras mïngder av undersïkningar som visar hur synd det ïr om landets bïgar och flator. Oftast har det med ïrets tema att gïra och undersïkningarna kan visa allt frïn hur felaktiga skolbïckerna ïr som beskriver homosexualitet som nïgot ovanligt till att homosexuella par med samma efternamn kan betraktas som slïktingar nïr de hyr hotellrum. Genom att kasta ut siffror fïrsïker man pïvisa att brott mot homosexuella ïr oerhïrt vanligt nïr siffrorna egentligen visar att denna typ av brott ïr fïrsvinnande liten.

...liksom vice statsminister och nïringsminister Maud Olofsson. Till hïger om henne den homosexuelle miljïministern Anders Carlgren medan jordbruksminister Eskil Erlandsson fïr nïja sig med att gï bakom Olofsson

Media ïlskar att skriva om Pridefestivalen av flera skïl. Dels ïr det lagom provocerande men ïndï helt politiskt korrekt. Det passar de tidningar som vill ge sken av att vara modiga och sticka ut nïr de publicerar samma artiklar som alla andra tidningar. Men det ïr ocksï festivalens stïndiga sexualisering som fïr, frïmst kvïllstidningarna, att frossa i Pridefestivalen. I ïr kunde man exempelvis lïra sig hur en homosexuell raggar och man fick lïsa om ïSchlager-Marijaï som ïvill prova alltï. Tidningarna har lyft fram en mïngd kïndisar som berïttat om sin homosexualitet och gïrna nïgot privat frïn sitt sexliv. Infïr festivalen fick man ocksï mïjlighet att skriva om hur flera kïnda representanter fïr bïglobbyn inte ville lïta Glenn Hysïn invigningstala eftersom han fredat sig mot en bïg som kommit fram och tagit honom mellan benen pï en offentlig toalett.

Pï senare ïr har tidigare jïmstïldshetsministern Jens Orback synts i tïget, detta ïr var inget undantag

Som synes fïr tidningarna allt som de brukar fylla lïpsedlarna med: sex, konflikter, sex, kïndisar (helst av b- och c-karaktïr), sex, tipslistor och sex. Allt som de anser att folket behïver fïr att fortsïtta sin Tïrnrosasïmn levereras under Prideveckan till tidningarna som direkt fyl