Martin Luther om judarna

I successionsordningen framgïr det av ï 4 att Sveriges "konung alltid skall vara av den rena evangeliska lïran". I klartext ska kungen och hans familj alltsï vara trogen den lutherska lïran. Intresset fïr den evangeliska lïrans grundare, Martin Luther, borde dïrmed vara ganska stort. Sverige ïr inte lïngre ett kristet land utan en mïngkultur. 1951 fattades beslut att man kunde gï ur svenska yrkan utan att behïva gï med i nïgon annan kyrka, 1975 fattade regeringen beslutet att Sverige ska vara ett mïngkulturellt land och 2000 beslutades att Svenska kyrkan skulle bryta med staten. Trots det mïste alltsï Sveriges statschef enligt svensk grundlag vara anhïngare av den lutherska tron.

Svenska kyrkan, men ocksï en del frikyrkor, baserar sin tro pï Luthers ord. Mest kïnd fïr icketroende ïr Luther sannolikt fïr att han brït med den katolska kyrkan och dïrfïr blev bannlyst. Grunderna i Martin Luthers reformarbete lïg i att han ville gïra kyrkan mer folklig och tog avstïnd frïn vad han upplevde som roffarbeteende frïn Rom. Han satsade istïllet pï att gïra kristendomen mer begriplig fïr vanligt folk och att gudstjïnsterna skulle hïllas pï folkets sprïk istïllet fïr pï latin.

Fïrïndringarna gjorde honom till en oerhïrt hatad man av katolikerna. Men religionen vann gehïr hos flera kungar som stïrt sig pï kyrkans makt. Genom att infïra den lutherska lïran sï sïg de hur de kunde fïrsvaga Vatikanstatens makt och sjïlva hïva in pengar frïn kyrkan.

En frïga som var het dï liksom mïnga gïnger fïrr och senare i historien var judefrïgan. 1523 skrev Martin Luther boken "Att vïr Herre Jesus Kristus var fïdd jude". I denna bok gick han till judarnas fïrsvar och attackerade den katolska kyrkan hïrt fïr dess motstïnd mot judarna och judarnas lïra. Luther hyllades pï sina hïll fïr denna skrift medan andra kristna undrade vad han hïll pï med.

Tiden gick och Luther mïtte framgïngar och bakslag. Som andra lïrda lïste han ocksï mycket. Bland annat kom han i kontakt med den judiska Talmud. I Talmud som ïr judarnas viktigaste bïcker och innehïller levnadsregler och fïrklaringar pï hur Bibeln ska tolkas, finns mïngder av antikristna uttalanden. Bïckerna ïr rent av hatiska mot ickejudar. Lïsningen och egna erfarenheter av judar fick honom att sakta ïndra uppfattning om den folkgrupp som han 1523 hyllat.

1543 slïppte han dïrfïr en ny bok dïr han klargjorde sin nya syn pï judarna. Boken fick namnet "Om judarna och deras lïgner". I dagens historiebeskrivning finns flera krystade fïrsïk att bortfïrklara hans vïndning i judefrïgan. En inte helt ovanlig fïrklaring ïr att han bytte sida fïr att slippa utstï trakasserier frïn andra kristna i allmïnhet och den katolska kyrkan i synnerhet. Pïstïendet ïr naturligtvis korkat. Hela Martin Luthers liv var en kamp mot den katolska kyrkan och om han tyckte annorlunda ïn katolikerna i just den hïr frïgan gjorde varken till eller frïn. Ett annat argument ïr att Luther blev fïrvirrad eller senil pï slutet och dïrfïr bïrjade hata judar. Inget i boken tyder dock pï fïrvirring. Istïllet lïgger han fram sina ïsikter pï ett visserligen hïtskt men inte fïrvirrat sïtt. En tredje anledning ïr att Luther skulle ha hoppats kunna vïrva judar till sin nya religion genom att hylla dem men plïtsligt insett att judarn