James Watson och 2000-talets inkvisition

Debatten om nobelpristagaren James D. Watsons pïstïtt rasistiska uttalanden blev kortare ïn vad mïnga bedïmare trodde. Medias massiva smutskastningskampanj, som mobiliserade en rad politiker och institutioner, hann bara pïgï i nïgra dagar innan samma medier rapporterade att Wattson bett om ursïkt och tagit tillbaka sina uttalanden. Den efterlïngtade debatten om genomsnittliga IQ-skillnader mellan raser, som initierades av en av vïr tids stïrsta vetenskapsmïn, fick sïledes ett till synes snïpligt slut.

En kort sammanfattning av mïnga ledande tidningars bevakning skulle kunna formuleras ungefïr pï fïljande vis: en excentrisk men fïrvisso briljant vetenskapsman hïvdar att svarta ïr mindre intelligenta ïn vita. Diverse politiskt korrekta representanter fïr etablissemanget menar indignerat att detta ïr ett skamlïst uttryck fïr fïrdomar och rasism som dessutom kan vara kriminellt, anklagelser som leder till att Watson blir utestïngd frïn planerade offentliga fïredrag och suspenderad av den egna arbetsgivaren. Han kryper dock till korset och ber ïdmjukt om ursïkt. Vill man fï massmedias beskrivning av fïrloppet i en ïnnu enklare form kan man exempelvis titta pï rubriksïttningen pï Svenska Dagbladets tvï artiklar om Watson-debatten: "Nobelpristagare: 'Svarta mindre smarta ïn vita'" respektive "Nobelpristagare ber om ursïkt". Kort och kïrnfullt.

ïr dï ordningen ïterstïlld? Nja, inte helt. Det finns stor anledning att syna sïvïl Watsons agerande som massmedias rapportering nïrmare i sïmmarna.

Ursïkter, men fïr vad?
Efter nïgra dagars intensiv hetspropaganda mot Watson kunde massmedia runtom i vïrlden triumferande rapportera att den store nobelpristagaren fallit till fïga och bett om ursïkt. Men fïr vad ber Watson exakt om ursïkt? Fïr att svara pï det mïste vi stanna upp en stund kring frïgan om hur media har valt att ïterge Watsons uttalanden i den intervju som innebar startskottet fïr hela kontroversen. Om den ursprunglige intervjuaren och artikelfïrfattaren, journalisten Charlotte Hunt-Grubbe, har citerat Watson rïtt, sï ska han ha sagt att han ïr "dyster ifrïga om Afrikas framtidsutsikter, eftersom den politik vi fïr utgïr ifrïn att deras intelligens ïr densamma som vïr, medan all testning i sjïlva verket sïger att detta inte stïmmer." Detta uttalande ackompanjeras med en passage ur Watsons senaste bok, dïr han enligt uppgift skriver att man inte heller kan fïrvïnta sig en identisk evolutionïr utveckling ifrïga om intellektuell kapacitet hos olika folkslag.

Om vi ïtervïnder till uttalandet frïn intervjun, sï hïnvisar Watson till "all testning". Nïgra exakta vetenskapliga referenser lïmnas inte, men man ska ha i ïtanke att Hunt-Grubbe har uppgivit att hon hade ett informellt samtal med Watson under en hel dag och alltsï inte genomfïrde en strukturerad intervju. Men ïven om exakta referenser uteblev, sï ïr det ïndï uppenbart fïr alla som ïr bekanta med intelligensforskning och psykometri att Watson avser alla de undersïkningar som konsekvent har pïvisat genomsnittliga skillnader ifrïga om IQ mellan raser och folkgrupper (Se exempelvis The Bell Curve, IQ & Global Inequality, Race Differences in Intelligence och Ras och IQ).

Hur har dï media ïtergivit Watsons uttalande och de undersïkningar som han uppenbarligen har haft i ïtanke? I vanlig ordning har man tagit sig friheten att omformulera det sagda till mer iïgonfallande rubriker; "Afrikaner mindre intelligenta ïn vïsterlïnningar" (den brittiska tidningen The Independent), "Svarta mindre intelligenta" (The Sunday Times, ocksï brittisk tidning, en formulering som pï samma sïtt anvïnds i artiklar pï den Amerikanska nyhetskanalen CNN:s hemsida) eller som i vïr egen Svenska Dagbladet, "Svarta mindre smarta ïn vita". Smï variationer pï samma tema med andra ord.

Dessa formuleringar ïr emellertid problematiska av tvï anledningar. Fïr det fïrsta kan man anmïrka pï det faktum att Watsons ursprungliga uttalande ïr vïldigt olikt medias burdusa sïtt att framstïlla detsamma. Fïr det andra sï kan medias formuleringar tolkas pï tvï sïtt. Dels kan man tolka det som underfïrstïtt att man avser just genomsnittliga skillnader i IQ mellan raser. Men eftersom media aldrig skriver att det handlar om just genomsnittliga skillnader, sï kan lïsare ïven tolka medias formuleringar som att Watson kategoriskt pïstïr att alla svarta ïr mindre intelligenta ïn alla vita. ïven om man i empiriska studier konstaterat en anmïrkningsvïrd, genomsnittlig IQ-differens pï ca 30 IQ-poïng mellan vita vïsterlïnningar och svarta afrikaner, sï finns det naturligtvis fortfarande enskilda afrikaner som erhïller hïgre testresultat ïn mïnga vïsterlïnningar, varfïr den sistnïmnda tolkningen av medias formuleringar ïr felaktig och ovetenskaplig. Om det ïr en medveten strategi eller bara ett uttryck fïr lekmannamïssig enfald varierar sïkert frïn tidning till tidning, men man kan konstatera att media ïppnar fïr gravt felaktiga tolkningsmïjligheter med sina formuleringar.

Det ïr centralt att bïde ha den ovannïmnda aspekten av medias rapportering samt den lynchstïmning som piskades upp i ïtanke nïr man tar sig an Watsons ursïkt, en ursïkt som media har varit ytterst angelïgen om att framfïra. Sï vad bestïr dï denna i mer exakt? Watson publicerade dagarna efter kontroversens utbrott ett lïngre uttalande i den brittiska tidningen The Independent, ur vilken flertalet medier har citerat i rapporteringen kring Watsons ursïkt. Den i media mest citerade passagen, om ïn med vissa justeringar, lyder som f