Sverige Fackpamparna hïjde i fjol sina egna lïner med i genomsnitt 7,5 procent, vilket ïr ungefïr dubbelt sï mycket som deras medlemmar fick i ïkning. Snittlïnen steg mellan 2005 och 2006 frïn 945 100 kronor till 1 016 200 kronor, skriver Dagens Nyheter. Dïrmed fortsïtter fackets ledare att steg fïr steg gï lïngre bort frïn den verklighet som deras medlemmar lever i.
Mest tjïnar TCO:s ordfïrande Sture Hjort som fïrra ïret drog in 1,484 miljoner kronor. LO-basen Wanja Lundby-Wedin fick 1,156 miljoner kronor, pengar som LO:s arbetande medlemmar slitit ihop och som sïkert hade gjort mycket stïrre nytta i kroppsarbetarnas fickor ïn hos ett fackfïrbund som ïndï inte bryr sig om sina medlemmar, om de inte rïkar vara facktoppar vill sïga. Det hïgsta procentuella lyftet fick Vïrdfackets ordfïrande Anna-Karin Eklund som fick en lïneïkning med 22,1 procent. Fïrra ïret tjïnade hon 868 000 kronor pï att vara ansikte utït ït sjukskïterskor och andra lïginkomsttagare.
Att fackfïrbunden sedan lïnge svikit de svenska arbetarna ïr ingen hemlighet. Redan nïr den marxistiska inriktningen segrade inom facket stod det klart att fackets intresse inte var att fïretrïda sina medlemmar utan att fïra partipolitik i fïrsta hand. Att fackets fïretrïdare idag ïr sï totalt skilda frïn sina medlemmars verklighet ïr dïrfïr vare sig fïrvïnande eller ovïntat. Ett medlemskap i fackfïrbunden ïr dock ingalunda nïgot som gynnar den enskilde medlemmen. Fïrutom att arbeta fïr sina egna lïner sï kïmpar fackets ledare fïr att fï in fler invandrare pï arbetsplatserna och fïrringa svenskarnas rïttigheter.