Mïnga vill gratulera nïr Judisk krïnika fyller 75 ïr

Nïr tidskriften Judisk krïnika fyller 75 ïr stïr gratulanterna pï kï. Det ïr inte bara judar som trïngs fïr att fï visa sitt stïd utan ïven svenska politiker och representanter fïr andra minoritetsgrupper som vill visa att minoriteterna tillsammans arbetar fïr ett mïngkulturellt Sverige.

Innan lïsaren bïrjar med denna artikel vill jag varna fïr att den ïr lïng, troligen onïdigt lïng, och dessutom ganska trïkig och tjatig med alla namn som radas upp. ïmnet ïr viktigt och i min mening intressant men sannolikt mest lïsvïrd fïr personer med ett genuint intresse fïr judefrïgan, eller journalister pï nïgon skvallertidning som sïker uppslag fïr nïgot som kan ge rubriker om hur hemska nazister hïnger ut meningsmotstïndare. Som uppslag fïr en sïdan artikel duger den sïkert men som vanligt nïr media levererar sïdana artiklar sï rïr sig detta inte om nïgon hatlista och syftet ïr inte att hïnga ut enskilda filosemiter utan att tydliggïra det enorma stïd fïr judenheten som finns i Sverige idag. Nïr du lïst denna artikel och upptïckt att den var lïngtrïkig sï kom ihïg att jag i fïrvïg varnat.

Daniel Brick startar Judisk krïnika

Judisk Krïnika startades 1932 av brïderna Daniel och Simon Brick. Tidningen har sedan dess varit en stark rïst inom den judiska rïrelsen i Sverige, men ïven utanfïr. Tidningen har aldrig varit sen i att fïrdïma allt som de ser som antisemitism och att skynda till Israels fïrsvar. Daniel Brick, som var den mer aktive skribenten av brïderna, fïddes i Stockholm 1903 och av yngst i raden av 13 syskon. Fïrïldrarna var handlaren Elias David Brick och Maria Klara (fïdd Burstein). Som oftast i sïdana hïr sammanhang hade familjen ingen lïng historia i Sverige utan bïda fïrïldrarna var invandrade till landet frïn Litauen via Finland. David studerade vid Norra Latin och blev 1929 filosofie kandidat i litteraturhistoria vid Stockholms hïgskola. Redan nïr han gick pï gymnasiet deltog han aktivt i judiska ungdomsfïreningar och var en aktiv skribent i deras organ. Bland fïreningarna han var med i kan nïmnas Judiska klubben och Skandinaviska judiska ungdomsfïrbundet (SJUF). Pï Bricks initiativ flyttades utgivningen av SJUF:s tidning Israeliten frïn Kïpenhamn till Stockholm. Nïgra ïr efter att han startat Judisk krïnika startade han ïven en tidning fïr de judiska flyktingar som kom till Sverige i samband med andra vïrldskrigets slutskede. Tidningen gavs ut tillsammans med Hechalutz vilket var den sionistiska arbetarrïrelsens ungdomsorganisation och hette Sammlung der Verstreuten. Efter fïrsta numret bytte tidningen namn och hette Exodus. Brick var kvar som redaktïr och ansvarig utgivare men nu hade tidningen ekonomiskt stïd frïn staten. Enligt boken Judar i det svenska folkhemmet av Karin Sjïgren var tidningarna pï tyska medan Kungliga biblioteket menar att tidningarna var pï jiddisch. Under 1932 och 1933 var Brick ordfïrande fïr SJUF, 1935-1948 var han sekreterare i Svenska sionistiska fïrbundet, 1940-1949 var han chef fïr Jewish Agencys palestinabyrï, 1957 tog han initiativ till Institutet fïr judisk kulturupplysning och mellan 1948 och 1951 var han chef fïr staten Israels passbyrï. Vid sidan av detta hade han ytterligare en mïngd fïrtroendeuppdrag i judiska och sionistiska fïreningar och skrev i olika sïdana tidningar som Via Suecia, Unser Blatt och den svenska avdelningen av Judiska Vïrldskongressens tidning Vïr rïst.

Daniel Brick var alltsï en mycket aktiv etniskt medveten sionistisk jude. Nïr han startade Judisk krïnika hade han en mïngd kontakter och bland de tidiga skribenterna mïrktes Hugo Valentin, Stig Bendixon, Sven Stolpe, Bernard Tarschys och Isaak Grïnewald. Efter nïgra nummer brït sig tidningen loss frïn SJUF. I programfïrklaringen menade man att tidningen var partipolitiskt obunden men att tidningen fïrfattades av liberalt orienterade fïrfattare och fackmïn. Som ideologisk fïrebild hade Brick Theodor Herzl som med sin bok Judestaten hade lagt nïgot som kan kallas fïr en ideologisk grund fïr sionismen.

ïven om Judisk krïnika frïmst var till fïr att vara ett organ fïr judar sï arbetade man ocksï tidigt med lobbyverksamhet. Mycket av den information som nïdde svenskarna genom media om sionisternas arbete med att skapa en judisk stat i Palestina kom frïn kretsen kring Judisk krïnika.

Med sin bok Varfïr anklagar man judarna? (1939 och utïkad upplaga 1944) manade han svenskarna till att ta avstïnd frïn nationalsocialism och antisemitism. Han stïllde ocksï krav pï att riksdagen skulle infïra en lag mot judehets som skulle fïrhindra "smutskastning och fïrfïljelse" (den lag vi idag kïnner som hets mot folkgrupp) fïr att "trygga en svensk befolkningsgrupps jïmlikhet".

Under hela sitt liv kretsade allt kring det judiska. 1929 gifte sig Brick med Anna Riwkin. Riwkin fïddes 1908 i Surasch i Vitryssland men 1915 emigrerade den judiska familjen till Sverige. Fïrutom att arbeta som fotograf runt om i vïrlden sï fotade hon fïr Judisk krïnika.

Tidningen idag
Denna onïdigt lïnga information om grundaren av Judisk krïnika syftar mest till att ge en bakgrund om vilka som startade tidningen. Det rïrde sig om sionistiska judar varav mïnga var invandrade eller barn till invandrare. Det var ocksï en politisk tidning som inte endast skulle ïgna sig ït judisk kultur, religion och historia utan ïven var uttalat liberal. I praktiken slïpptes dock ocksï mïnga vïnstersinnade skribenter ocksï fram i tidningen.

Idag ïr Jackie Jakubowski ansvarig utgivare och redaktïr fïr tidningen. Fortfarande ser man mïnga liberaler bland skribenterna, som Peter Wolodarski, och fortfarande ïr tidningen odelat proisraelisk. Liksom Brick har Jakubowski ingen lïng historia i Sverige. Han fïddes 1951 i Szczecin i Polen och kom till Sverige 1970. Tio ïr senare blev han chefredaktïr fïr Judisk krïnika. Skribenterna i tidningen hittas ofta ocksï som ledarskribenter och korrespondenter i andra tidningar som Expressen, Dagens Nyheter, Svenska dagbladet och Expo.

Men det finns ocksï vissa olikheter mellan tidningen 1932 och tidningen 2007. Om tidningen frïn bïrjan hade nïgra fï annonsïrer sï ïr det idag inga problem. I nummer 1 -2006 bestïr 15 fulla sidor av reklam, i nummer 3 - 2007 ïr det 10 sidor, utïver sidor med reklam fïr att man ska betala till tidningen. Fïr en helsida betalar annonsïren 10 000 kronor medan den som nïjer sig med en sextondels sida fïr betala 800 kronor. Pengar tycks de alltsï ha gott om nïr judiska fïretag (och nïgra andra som fïr att underkasta sig sionismen vïljer att annonsera) vill profilera sig infïr sina judiska lïsare.

Men framfïrallt ïr det likheterna som ïr mest pïtagliga. Nu liksom dï arbetar Judisk krïnika fïr ïsiktsfïrbud i Sverige. Mïnga ïr artiklarna dïr man exempelvis arbetat fïr ïtal mot Radio Islam och Ahmed Rami bïde innan och efter han dïmdes i bïrjan av 1990-talet. Som metod misstïnkiggjorde man ocksï alla som fïrsvarade Ramis rïtt att sïga sina ïsikter. Bland dem som fick leva med att kallas fïr antisemiter fanns professor Jan Bergman och tecknaren Lars Hillersberg. Ingen av dessa hade nïgot emot judar men blev under hela sin levnad stïmplade som antisemiter pï grund av att de fïrsvarat Ahmed Ramis yttrandefrihet. Pï samma sïtt har man i artiklar fïresprïkat fïrbud mot revisionismen, dvs den historieskola som menar att "Fïrintelsen" inte kan ha ïgt rum och genom forskning vill utreda vad som egentligen hïnde under andra vïrldskriget. Man har ocksï vrïkt ut sitt hat mot dem som man kallar fïr sjïlvhatande judar. Bland dem som fïtt den titeln finns den amerikanske juden Norman Finkelstein som med sin bok Fïrintelseindustrin menat att judiska lobbygrupper stulit Fïrintelsen frïn alla offer och deras familjer.

I ïrets sista nummer, som ïr ett 172 sidor tjockt dubbelnummer, publicerar tidningen en mïngd hyllningar till sig sjïlva. Jag tïnker dï inte frïmst pï annonsïrerna som i sedvanlig ordning trïngs fïr att visa sitt stïd ït den judiska kultur- och politiktidningen. Bland dessa finner man en helsida frïn klïdmïrket Bjïrn Borg liksom annonser frïn exempelvis Jaffa, Tïreboda stenhuggeri, Holmens herrekipering, Vïstkust-Tomter AB, Solna Fotocenter, Eurotak och Gïteborgs Metallpartier AB i Mïlndal. Det jag frïmst tïnker pï ïr att man lïter de fyra fïrsta sidorna inne i tidningen bestï av hyllningar frïn kïnda personer som verkar i Sverige.

Judar bland gratulanterna
Naturligtvis ïr det mïnga judar som vill gratulera pï 75-ïrsdagen:

- Tack fïr de insatser som tidskriften gjort fïr att sprida kunskap om en kultur som i sï hïg grad berikat Sverige, skriver juden Peter Hjïrne som ïger och ïr chefredaktïr fïr Gïteborgs-Posten.

- Nïr det omgivandet samhïllet har visar fientlighet mot judar har tidskriften inte upphïrt att vara en svensk-judisk rïst i debatten. Det ïr en kunskapsinstitution man inte kan leva utan, skriver historikern Ingrid Lomfors som bland annat ïr redaktïr fïr boken Synagogan i Gïteborg 150 ïr med fïrord av Leif Pagrotsky.

- Judisk krïnika har i 75 ïr stïllt frïgor och ïppnat sina spalter fïr debatt. Dess rïst ïr viktig, inte minst i den allmïnna svenska integrationsdebatten, skriver Nora Weintraub som eftertrïdde David Schwarz som redaktïr fïr tidningen Invandrare & Minoriteter.

- Nïr jag utforskar mina judiska rïtter, som blivit allt mer pïtagliga med ïren, erbjuder Judisk krïnika ett vïlskri