Irland gïr till val om EU:s framtid

Den 13 december 2007 klubbades det sï kallade Lissabonfïrdraget. I fïrordet till en svensk utgïva av en konsoliderad version av Lissabonfïrdraget (utgiven av Sieps, regeringskansliet och SNS fïrlag) skriver EU-ministern Cecilia Malmstrïm (fp) bland annat:

Fïrdraget ïr ett regelpaket som ïr tïnkt att gïra EU-samarbetet mer effektivt och demokratiskt, bïttre rustat att ta itu med nya utmaningar och redo att ta emot fler medlemslïnder i framtiden. Lissabonfïrdraget ersïtter inte de nuvarande EU-fïrdragen, utan innebïr ïndringar pï olika omrïden, pï samma sïtt som med fïrdragen frïn Maastricht, Amsterdam och Nice. Innehïllet motsvarar till stïrsta delen det konstitutionella fïrdraget, som togs fram av EU:s framtidskonvent fïr nïgra ïr sedan men som aldrig blev antaget.

Sedan det fïrra fïrdraget blev nedrïstat i folkomrïstningar (Sverige ville inte ha nïgon folkomrïstning eftersom risken var fïr stor att folket rïstade fel som i frïgan om EMU) beslutade man att gïra vissa fïrïndringar fïr att fï sin vilja igenom. Bland det som skiljer detta fïrdrag frïn det fïrra ïr att man strukit alla allt fïr tydliga fïrsïk att gïra EU till en stat. Borta ïr nu tanken pï Europas nationalhymn, flagga och mottot ïEnade i mïngfaldï. Som Malmstrïm nogsamt pïpekade rïr det sig nu om en reformering och inte en ny konstitution (grundlag). Utrikespolitiken ger lïnderna fortsatt mïjlighet till vetorïtt men det kommer ïndï att finnas ett gemensamt EU-fïrsvar och man kommer att ha en utrikesminister, som dock kallas ïHïg representant fïr utrikes- och sïkerhetspolitikï.

Grundtankarna med EU finns kvar och slïs fast i Lissabon fïrdraget. Bland annat kan man lïsa:

Den inre marknaden ska omfatta ett omrïde utan inre grïnser, dïr fri rïrlighet fïr varor, personer, tjïnster och kapital sïkerstïlls i enlighet med bestïmmelserna i fïrdragen.

De flesta lïnderna kommer att fatta beslut pï parlamentsnivï vilket innebïr att dessa lïnder anses sïkra. Hittills har 13 lïnder sagt ja. Men ett land har gjort misstaget att lïta folket tycka till om Lissabonfïrdraget och det skapar problem. Den 12 juni hïlls folkomrïstning pï Irland och Europas politiker hïller andan. Eftersom det ïr i stort sïtt samma fïredrag som tidigare fïrkastades av Europas folk sï ïr det nervïst, ska Irlands befolkning gï pï omskrivningarna?

Opinionsundersïkningar visar att det ïr lïngt ifrïn avgjort. Den senaste mïtningen som publicerades i The Irish Times visade att 35 procent var fïr fïrdraget och 18 procent var mot. Det kan tyckas vara ett starkt ïvertag fïr ja-sidan men resterande 47 procent har inte bestïmt sig fïr om de ska rïsta ja eller nej.

Precis som nïr Sverige rïstade nej till EMU eller rïstade in Junilistan i EU-parlamentet sï tros mïnga av nejrïsterna komma frïn mïnniskor som ïr allmïnt trïtta pï EU ïverhuvudtaget. Innehïllet spelar inte nïgon jïttestor roll. Mïnniskor vill egentligen ut ur unionen och mïnga kïnner ocksï instinktivt avsky fïr det som politikerna kokat ihop.

Svenska politiker har resonerat sï nïr de beslutade att inte lïta svenskarna ha en folkomrïstning om frïgan. Den anses fïr komplicerad fïr folket som antas kunna rïsta efter kïnslor och annat ïn i fïrsta hand efter det faktiska innehïllet. Intressant kan tyckas att Sveriges politiker (bortsett frïn Miljïpartiet och Vïnsterpartiet som ville ha folkomrïstning) sï ïppet fïrdïmer demokratitanken och ïppet medger att mïnniskor kan fïr lite i gemen fïr att kunna fatta viktiga beslut som rïr politik. Det kan tyckas mïrkligt att de partier som vanligen kïmpar fïr att sï mïnga som mïjligt ska rïsta i allmïnna val, oavsett kunskap, inte ska fï rïsta om en avgïrande framtidsfrïga som vilken utveckling den union vi ïr medlemmar i ska gï. Men det ïr ett bra ïmne fïr andra artiklar.

Det folkliga motstïndet mot Lissabonfïrdraget kan vïnda snabbt och nïr de vïl rïstar den 12 juni kan det gïra riktigt ont fïr politikerna som ïter bromsas i sin kamp fïr en EU-stat.