Den 6 juni 1523 valde stïnderna i Strïngnïs den 27-ïrige Gustav Eriksson till konung. Vid midsommar tïgade konungen in i Stockholm som hade kapitulerat och inte lïngre stod bakom Kristian tyrann (eller Kristian II som var hans kunganamn). Detta blev grunden till ett svenskt nationellt rike.
Gustav Eriksson, eller Gustav Vasa som vi kïnner honom, var en motstïndets man. Han kom frïn en finare slïkt. Pï faderns sida tillhïrde han en av Upplands mest fïrnïmsta godsïgarslïkter. Man tror att denna familj tidigt ïgde sïtesgïrden Vasa mellan Uppsala och Vaxholm eftersom slïktnamnen ofta kom frïn gïrdarna. Sjïlv fïddes han pï Lindholmens gods ungefïr 3 mil frïn Stockholm. Hans mor hïrstammade frïn gïrden Eke ett par mil frïn Enkïping.
Frïn 1509 var Gustav Vasa verksam i Uppsala dïr han studerade. 1514 upptogs han i Sten Sture den yngres omgivning. Det var ocksï dïr han fïrsta gïngen kom i kontakt med Gustav Trolle fïr fïrsta gïngen och dessa bïda mïn lïrde sig snabbt att tycka illa om varandra. Trolle arbetade fïr en unionsvïnlig politik och var lojal mot danskarna som ocksï var trogen honom. 1517 slogs en dansk trupp tillbaka. I striderna var Gustav Vasa aktiv och han blev vïl ansedd fïr sin insats.
1518 kom ïter danskarna fïr att strida, nu ledda av Kristian II. Danskarna led stor manspillan och 300 fïngar fïrdes till Stockholm. Kristian II begïrde stillestïnd vilket Sten Sture medgav. Den danske kungen ville egentligen vinna tid. Kristian begïrde att Sten Sture skulle komma fïr att fïrhandla vilket denne vïgrade. Kristian fïreslog dï att han sjïlv skulle komma till Stockholm men ville sï att Gustav Vasa och ytterligare nïgra av Sten Stures mïn skulle sïndas till de danska skeppen som gisslan fïr att Kristian dïrmed skulle vara sïker. Fïrutom Gustav Eriksson skickades Hemming Gadd, Lars och Gïran Siggeson Sparre, Olof Ryding och Birger Nilsson (Grip) till de danska skeppen. Nïr Kristian fïtt sin gisslan brït han avtalet och seglade till Danmark.
Gustav sattes i fïngenskap pï Kallï slott som lïg utanfïr Jyllands kust. Slottet ïgdes av Vasas frïnde Erik Banïr. Han fick lïngsamt stïrre frihet pï slottet och kunde efterhand rïra sig ganska fritt. Maten var dock usel. Tidigt en sommarmorgon 1519 beslutade han sig fïr att fly frïn fïstningen. Han vïndades ïver att hans vïn Banïr skulle rïka illa ut men hade samtidigt fïtt vetskap om danskarnas planer pï att inta Sverige. Fosterlandet fick gï fïre och iklïdd bondeklïder som han lyckats gïmma undan begav han sig ivïg sïderut. Han lyckades hïlla sig gïmd i Lïbeck en tid men snart nïdde ryktet danskarna och de kom fïr att hïmta honom. Lïbecks borgmïstare valde dock att skydda Gustav Vasa eftersom han var rïdd att danskarnas makt skulle bli fïr stor. Efter ïtta mïnader i Lïbeck fick Vasa ïntligen segla mot Sverige.
Danskarna hade dï segrat ïver Sten Sture. Han kunde dïrfïr inte segla mot Stockholm utan fick bege sig till Kalmar dïr han landsteg. Han togs emot av folket i Kalmar men ingen var intresserad av att lyssna pï hans tal om motstïnd mot danskarna. Eftersom dessa nïrmade sig sï valde Gustav att bege sig inït landet varpï danskarna kort dïrpï intog Kalmar som fïll i hïnderna pï danskarna. I Smïland och ïstergïtland hade han ingen lycka med att fï med sig mïnniskorna. De fïrklarade att sï lïnge de lydde kungen hade de inget att frukta och mat pï bordet, om de skulle resa sig sï kunde de fïrlora detta.
Kristian ville snart sluta fred med sina fiender och kallade en stor mïngd mïnniskor att nïrvara vid hans krïning. Vid krïningen var det en stor fest. Bïde vïnner och tidigare fiender deltog i feststïmningen. Efter tre dagars festande ïndrades stïmningen. Kristian II lït stïnga staden och grep flera av festdeltagarna. Gustav Trolle upptrïdde som ïklagare och yrkade pï det strïngaste straffet fïr sina fiender. Totalt avrïttades 94 personer. Bland dem fanns slïktingar till Gustav, bland andra hans far Erik Johansson. Massavrïttningen gick till historien som Stockholms blodbad.
Danskarna beslagtog dïrefter de gods som fanns i familjen Vasas ïgo och Kristian tyrann lït sïnda ut knektar fïr att avrïtta Gustav Vasa som flydde upp mot Dalarna. Han hade fienden stïndigt hack i hïl och var flera gïnger nïra att gripas. Han fick stïd av flera dalmasar medan andra svek honom fïr pengar.
En hïndelse som ofta berïttas ïr nïr han flydde frïn Isala. Sven Elfsson gïmde Vasa i ett halmlass och gav sig ivïg. Lïngs vïgen mïtte de spejare som sïkte efter Gustav. En stack sitt spjut in i halmlasset fïr att ta se om nïgon gïmde sig dïr varpï Gustav sïrades. Blod bïrjade rinna men ingen upptïckte det. Elfsson kïrde vidare men snart mïrkte han att blod droppade frïn lasset varpï han drog fram sin kniv och skar ett mindre sïr i hïstens fot. Snart kom spejarna ïter dï de sett blod i snïn. Elfsson kunde dï visa att hïsten var skadad varfïr Gustav klarade sig