Publicerad: 2008-06-27

David Lane - Skapandet av en legend

David Lane

Historien bīrjar

David Lane fīddes onsdagen den 2 november 1938 i den idylliska staden Woden, belīgen i norra Iowa, dīr han vīxte upp tillsammans med sina tvī systrar och en īldre bror. Barndomen līmnade mycket att īnska dī fadern var en gravt alkoholiserad farmarbetare som inte var frīmmande fīr att anvīnda grovt vīld mot familjemedlemmarna.

1942 līmnade fadern sin familj till fīrmīn fīr en yngre kvinna att misshandla. Detta resulterade i en vīldsam dīd, nīr en av kvinnans brīder helt sonika krossade hans huvud med en hammare. Varken David, hans mor eller syskon sīrjde fīrlusten.

Efter faderns dīd flyttade familjen till en mindre līgenhet, dīr modern gjorde sitt bīsta fīr att barnen skulle fī mat pī bordet. Dī hon saknade utbildning fīrsīrjde hon familjen pī diverse strīarbeten, bland annat genom att sjunga och spela gitarr pī olika krogar, vilket dessvīrre inte rīckte pī līnga vīgar fīr att mītta fyra hungriga magar.

Dī familjen led nīd och svalt tvingades barnen leta fīda i grannars soptunnor, vilket snart ledde till att grannarna kontaktade sociala myndigheterna, varav David och hans syskon omhīndertogs och placerades pī barnhem. Davids mor flyttade till Vallejo, Kalifornien, dīr hon fīrsīrjde sig sjīlv som byggarbetare pī ett raffinaderi som anvīndes fīr att tillverka militīra fartyg till kriget. Efter ett tag tvingades hon dock flytta som fīljd av trakasserier frīn fīrgade gīng samt dem stīndigt stigande skatterna.

En ny start

1943 fick den unge David Lane besked om att han hade blivit adopterad och dīrmed skulle fī līmna barnhemmet till fīrmīn fīr en kristen familj med danskt ursprung, dīr fadern var en luthersk pastor som David senare kom att tycka vīldigt illa om. I sin sjīlvbiografi beskriver David sin adoptivfar som en fundamentalistisk pajas som helt saknade personlighet, och stundtals īven intelligens. īven modern var en strikt anhīngare av den lutherska tron, īven om hon enligt David var en karismatisk likvīl som intelligent kvinna, sin makes bristande karaktīr till trots.

De kommande īren skulle prīglas av allehanda bibelstudier och bīner, vilket naturligtvis inte fīll David i smaken, dī Jesus enligt honom endast representerade timmar av ren tristess. Trots detta skulle David senare anamma den identitetskristna religionen.

Den nya familjen var bosatta i det lilla samhīllet Morehead, īven det belīget i Iowa. Det var hīr som David upplevde sin fīrsta kīrlek, i form av en jīmnīrig katolsk klasskamrat vid namn Mary, som med sitt līnga blonda hīr och blī īgon paralyserade honom. īven om Davids kīnslor stannade vid drīmska blickar och oskyldiga fantasier var det īndī just denna uppenbarelse som fick honom att fīrstī den ariska kvinnans skīnhet, samt vikten av att bevara denna. En līga bīrjade tīndas i den unge David Lane, som senare i hans liv skulle bli en avgīrande faktor fīr hans kompromisslīsa engagemang i den nationella frihetskampen.

Ett frī blir sītt

1944 fick fadern ett nytt arbete som prīst i staden Clifton, Illinois. Genom skolan kom David i kontakt med klasskamraten Robert Montgomery, som var en īversittare och gīrna mobbade nya fīrmīgor, och dīribland īven David.

Efter en rad mindre vīnskapliga duster blev de tvī kombattanterna dock goda vīnner som gīrna fīrdrev fritiden med att leka soldater. Medan Robert attraherades av de amerikanska styrkorna fīredrog dock David att vara tysk soldat, och visade detta genom att skandera tyska slagord samt gīra segerhīlsningar, vilket resulterade i en rejīl utskīllning av modern som hīll ett līngt fīredrag om nazisternas hemska fīrbrytelser mot det judiska folket.

Dessa pīstīenden tillbakavisades genast av den unge David som istīllet argumenterade fīr Tyskland. Dī han saknade ingīende kunskap om īmnet och saknade vokabulīr bestod argumenten mestadels av personliga īsikter, som dock framfīrdes med ett barns envishet. Redan som ung hade David en kīnsla av att massmedias hetskampanjer mot Tyskland inte var sanningsenliga.

Nīr tonīringen David senare bīrjade i gymnasiet bīrjade han inse att allting inte stod rītt till i det amerikanska systemet, dī hans līrare stīndigt propagerade fīr rasblandning och vīrderingar som knappast var fīrenliga med den idylliska och homogena bild av samhīllet som han sjīlv hade vīxt upp med. Han lade īven mīrke till hur grannskapet fīrīndrades frīn ett tryggt och homogent samhīlle till en smīltdegel av olika raser och kulturer, dīr den enskilde individens vīrde var beroende av tjockleken pī dennes plīnbok. Detta gjorde honom upprīrd och sīdde sīledes en īnskan om att vilja fīrīndra samhīllet.

Den fīrsta kīrleken

Efter gymnasiet trīdde David in i vuxenvīrlden och fick anstīllning som elektriker pī en lokal firma. Drygt tvī īr senare stītte han av en slump ihop med Mary Lou, en attraktiv kvinna som han kīnde sedan gymnasiet, dī hon var tamburmajor i skolorkestern. Vīnskapen utvecklades sedermera till ett fīrhīllande, och trots att paret saknade gemensamma intressen kunde man snart hīra brīllopsklockorna eka genom det idylliska samhīllet. Detta īktenskap blev dock kort dī det saknade en solid grund, vilket resulterade i skilsmīssa.

Uppvaknandet

Under Vietnamkriget bīrjade David intressera sig alltmer fīr regeringens fīrehavanden, vilka fīr honom verkade mīrkbart ljusskygga dī dessa innefattade allting frīn federala ingripanden mot enskilda individer till uppenbarliga mīrklīggningar.

Efter mordet pī president Kennedy introducerades David fīr den hīgerextrema organisationen The John Birch Society som spenderade tiden med att reklamera kommunismen som det stīrsta hotet mot det moderna samhīllet. David betraktade dock denna gruppering med avsmak dī medlemmarna endast fokuserade pī kommunismen samt pī den vīxande liberalismen, utan att īgna en tanke pī de drivande krafterna bakom dessa.

Av en slump passerade David en man pī gatan som stack till honom ett flygblad som i detaljerade drag beskrev det judiska inflytandet pī massmedia samt samhīllet īverhuvudtaget. David rusade genast till det lokala biblioteket och pībīrjade sina undersīkningar fīr att kunna bekrīfta dessa skrīmmande uppgifter. Efter ett antal timmar med nīsan begraven i dammiga