David Lane - Skapandet av en legend

Historien bïrjar

David Lane fïddes onsdagen den 2 november 1938 i den idylliska staden Woden, belïgen i norra Iowa, dïr han vïxte upp tillsammans med sina tvï systrar och en ïldre bror. Barndomen lïmnade mycket att ïnska dï fadern var en gravt alkoholiserad farmarbetare som inte var frïmmande fïr att anvïnda grovt vïld mot familjemedlemmarna.

1942 lïmnade fadern sin familj till fïrmïn fïr en yngre kvinna att misshandla. Detta resulterade i en vïldsam dïd, nïr en av kvinnans brïder helt sonika krossade hans huvud med en hammare. Varken David, hans mor eller syskon sïrjde fïrlusten.

Efter faderns dïd flyttade familjen till en mindre lïgenhet, dïr modern gjorde sitt bïsta fïr att barnen skulle fï mat pï bordet. Dï hon saknade utbildning fïrsïrjde hon familjen pï diverse strïarbeten, bland annat genom att sjunga och spela gitarr pï olika krogar, vilket dessvïrre inte rïckte pï lïnga vïgar fïr att mïtta fyra hungriga magar.

Dï familjen led nïd och svalt tvingades barnen leta fïda i grannars soptunnor, vilket snart ledde till att grannarna kontaktade sociala myndigheterna, varav David och hans syskon omhïndertogs och placerades pï barnhem. Davids mor flyttade till Vallejo, Kalifornien, dïr hon fïrsïrjde sig sjïlv som byggarbetare pï ett raffinaderi som anvïndes fïr att tillverka militïra fartyg till kriget. Efter ett tag tvingades hon dock flytta som fïljd av trakasserier frïn fïrgade gïng samt dem stïndigt stigande skatterna.

En ny start

1943 fick den unge David Lane besked om att han hade blivit adopterad och dïrmed skulle fï lïmna barnhemmet till fïrmïn fïr en kristen familj med danskt ursprung, dïr fadern var en luthersk pastor som David senare kom att tycka vïldigt illa om. I sin sjïlvbiografi beskriver David sin adoptivfar som en fundamentalistisk pajas som helt saknade personlighet, och stundtals ïven intelligens. ïven modern var en strikt anhïngare av den lutherska tron, ïven om hon enligt David var en karismatisk likvïl som intelligent kvinna, sin makes bristande karaktïr till trots.

De kommande ïren skulle prïglas av allehanda bibelstudier och bïner, vilket naturligtvis inte fïll David i smaken, dï Jesus enligt honom endast representerade timmar av ren tristess. Trots detta skulle David senare anamma den identitetskristna religionen.

Den nya familjen var bosatta i det lilla samhïllet Morehead, ïven det belïget i Iowa. Det var hïr som David upplevde sin fïrsta kïrlek, i form av en jïmnïrig katolsk klasskamrat vid namn Mary, som med sitt lïnga blonda hïr och blï ïgon paralyserade honom. ïven om Davids kïnslor stannade vid drïmska blickar och oskyldiga fantasier var det ïndï just denna uppenbarelse som fick honom att fïrstï den ariska kvinnans skïnhet, samt vikten av att bevara denna. En lïga bïrjade tïndas i den unge David Lane, som senare i hans liv skulle bli en avgïrande faktor fïr hans kompromisslïsa engagemang i den nationella frihetskampen.

Ett frï blir sïtt

1944 fick fadern ett nytt arbete som prïst i staden Clifton, Illinois. Genom skolan kom David i kontakt med klasskamraten Robert Montgomery, som var en ïversittare och gïrna mobbade nya fïrmïgor, och dïribland ïven David.

Efter en rad mindre vïnskapliga duster blev de tvï kombattanterna dock goda vïnner som gïrna fïrdrev fritiden med att leka soldater. Medan Robert attraherades av de amerikanska styrkorna fïredrog dock David att vara tysk soldat, och visade detta genom att skandera tyska slagord samt gïra segerhïlsningar, vilket resulterade i en rejïl utskïllning av modern som hïll ett lïngt fïredrag om nazisternas hemska fïrbrytelser mot det judiska folket.

Dessa pïstïenden tillbakavisades genast av den unge David som istïllet argumenterade fïr Tyskland. Dï han saknade ingïende kunskap om ïmnet och saknade vokabulïr bestod argumenten mestadels av personliga ïsikter, som dock framfïrdes med ett barns envishet. Redan som ung hade David en kïnsla av att massmedias hetskampanjer mot Tyskland inte var sanningsenliga.

Nïr tonïringen David senare bïrjade i gymnasiet bïrjade han inse att allting inte stod rïtt till i det amerikanska systemet, dï hans lïrare stïndigt propagerade fïr rasblandning och vïrderingar som knappast var fïrenliga med den idylliska och homogena bild av samhïllet som han sjïlv hade vïxt upp med. Han lade ïven mïrke till hur grannskapet fïrïndrades frïn ett tryggt och homogent samhïlle till en smïltdegel av olika raser och kulturer, dïr den enskilde individens vïrde var beroende av tjockleken pï dennes plïnbok. Detta gjorde honom upprïrd och sïdde sïledes en ïnskan om att vilja fïrïndra samhïllet.

Den fïrsta kïrleken

Efter gymnasiet trïdde David in i vuxenvïrlden och fick anstïllning som elektriker pï en lokal firma. Drygt tvï ïr senare stïtte han av en slump ihop med Mary Lou, en attraktiv kvinna som han kïnde sedan gymnasiet, dï hon var tamburmajor i skolorkestern. Vïnskapen utvecklades sedermera till ett fïrhïllande, och trots att paret saknade gemensamma intressen kunde man snart hïra brïllopsklockorna eka genom det idylliska samhïllet. Detta ïktenskap blev dock kort dï det saknade en solid grund, vilket resulterade i skilsmïssa.

Uppvaknandet

Under Vietnamkriget bïrjade David intressera sig alltmer fïr regeringens fïrehavanden, vilka fïr honom verkade mïrkbart ljusskygga dï dessa innefattade allting frïn federala ingripanden mot enskilda individer till uppenbarliga mïrklïggningar.

Efter mordet pï president Kennedy introducerades David fïr den hïgerextrema organisationen The John Birch Society som spenderade tiden med att reklamera kommunismen som det stïrsta hotet mot det moderna samhïllet. David betraktade dock denna gruppering med avsmak dï medlemmarna endast fokuserade pï kommunismen samt pï den vïxande liberalismen, utan att ïgna en tanke pï de drivande krafterna bakom dessa.

Av en slump passerade David en man pï gatan som stack till honom ett flygblad som i detaljerade drag beskrev det judiska inflytandet pï massmedia samt samhïllet ïverhuvudtaget. David rusade genast till det lokala biblioteket och pïbïrjade sina undersïkningar fïr att kunna bekrïfta dessa skrïmmande uppgifter. Efter ett antal timmar med nïsan begraven i dammiga