Enligt studien Hatbrott 2007 - En sammanstïllning av anmïlningar med frïmlingsfientliga, islamofobiska, antisemitiska och homofobiska motiv (Rapport 2008:15) som publicerades av Brottsfïrebyggande rïdet (BRï) idag sï ïkade antalet anmïlda hatbrott ïr 2007 med 8 procent jïmfïrt med ïret innan. Studien visar samtidigt att det ïr en oerhïrt liten andel av brottsligheten i landet som begïs av ideologiska motiv eller av personer som tillhïr nationalsocialistiska organisationer, i synnerhet med tanke pï hur massmedia framstïller saken.
ïkningen av antalet anmïlda hatbrott ïr i paritet med ïkningen av samtliga anmïlda brott som ïr 2007 ïkade med 7 procent jïmfïrt med ïret innan. I reella tal innebïr det att antalet anmïlda sï kallade hatbrott under perioden ïkade frïn 3 259 till 3 536. Sammanlagt anmïldes 1 306 324 brott under ïr 2007, varav hatbrotten alltsï utgïr 0,27 procent eller ett av 370 anmïlda brott.
Redan detta ringa tal ger dock en ïverdriven bild av hur pass mïnga sï kallade hatbrott som begïs i landet. Av de anmïlda hatbrotten ïr 2006 har 73 procent klarats upp. 64 procent av anmïlningarna klarades upp tekniskt, vilket exempelvis innebïr att brott ej kunde styrkas eller att det helt enkelt visade sig att den anmïlda gïrningen inte utgjorde nïgot brott. Endast 9 procent av anmïlningarna personuppklarades, vilket innebïr att nïgon person har bundits till brottet genom beslut om ïtal, straffïrelïggande eller ïtalsunderlïtelse.
Ett annat inneboende problem ïr att det statistiska underlaget fïr de sï kallade hatbrotten helt baseras pï "den utsattes perspektiv". Det innebïr att om den som anmïler ett brott spekulerar i att det rïr sig om ett hatbrott sï statistikfïrs det ocksï som ett sïdant. BRï ger exempelvis fïljande som typfall pï ett hatbrott:
I dag lïg Nathalies postlïda omkullvïlt pï gatan. Det ïr en stor postlïda i metall som var fastsatt med betong i marken. Grannens brevlïda var ocksï omkullvïlt. Det ïr bara Nathalies familj och grannen som ïr av utlïndsk bakgrund. Nathalie har en kïnsla av att det kanske ïr nïgra som inte tycker om att de bor i omrïdet eftersom det tidigare bara bodde svenska familjer dïr.
Ingenting belïgger ïverhuvudtaget denna kïnsla om motivet eller att uppgiften ens stïmmer om att endast de tvï familjerna utsattes, men i statistiken ïterfinns ïndï dylika anmïlningar som hatbrott.
En annan anmïrkningsvïrd aspekt av hatbrottsstatistiken ïr kriterierna fïr vad som klassas som ett hatbrott:
det primïra fïr att en hïndelse ska kunna klassas som ett hatbrott [ïr] att det ïr en majoritetsperson som krïnker en minoritetsperson, en grupp eller en representant fïr minoritetsgrupper [...] De aktuella egenskaperna fïr att vara i minoritetsposition nïr det gïller hatbrott ïr att vara av utlïndsk hïrkomst, muslim, jude eller homo- eller bisexuell eller transperson. Det motsatta fïr att vara i majoritetsposition ïr att vara av svensk hïrkomst, icke-muslim, icke-jude eller heterosexuell.
En etniskt svensk person kan sïledes aldrig utsïttas fïr ett sï kallat hatbrott, sïtillvida personen inte identifierar sig som homo-, bi- eller transsexuell.
Nïr exempelvis 39-ïrige Thomas Strandell natten mot den 1 mars i ïr blev angripen av ett invandrargïng som skrek "pï svennejïveln dïrborta
" innan de slog ned honom, sparkade pï honom flera gïnger dï han lïg ned och avslutningsvis stal hans armprotes, sï betraktas inte det som nïgot hatbrott eftersom Thomas som svensk ïr i "majoritetsposition" och kan dïrmed per definition inte utsïttas fïr ett sï kallat hatbrott.
Hïndelsen och det faktum att invandrargïnget kallade Thomas fïr "svennejïvel" under den oprovocerade misshandeln uppmïrksammades i sïvïl lokaltidningen Mitt i Haninge som i tv-programmet Efterlyst. ïven tidningarna Aftonbladet och Expressen skrev om hïndelsen, men undlït dï att informera lïsarna om de etniska fïrhïllandena eller att Thomas kallades fïr "svennejïvel". Om en stïrre grupp svenska ungdomar pï motsvarande sïtt misshandlat en invandrare, stulit hans protes och kallat honom "blattejïvel" sï hade fïrhïllningssïttet garanterat varit ett annat. Det ïr helt i linje med tidningarnas policy dïr samma grupper som fïr en sïrstïllning i hatbrottstatistiken utmïlas som evigt oskyldiga offer, samtidigt som etniska svenskar utmïlas som samhïllets frïmsta och i realiteten enda problem.
Denna rïdande massmediala doktrin utgïr ett allvarligt hot mot svenska intressen, men det ïr kanske ïndï mer alarmerande nïr den svenska staten