ïter till revisionism
Jïrgen Graf: Fïrintelsen skïrskïdad
Sidan ses bïst i:
800 x 600
Sidan ïr en del av:
Natten mellan den 9:e och 10:e november 1938 ïr kïnd som "kristallnatten". Under den natten krossades fïnstren pï judiska affïrer, judiska hem och lïgenheter fïrstïrdes, synagogor stacks i brand, flera judarï blev misshandlade och ett 30-tal dïdades. "Rikskristallnatten" brukar beskrivas som den skamligaste hïndelsen i det nationalsocialistiska Tysklands historia, och ett faktum ïr att de flesta ledande nationalsocialister, inklusive Julius Streicher, delade den ïsikten.
Men, ïven om det var judarna i Tyskland som drabbades i fïrsta hand, var det Tyskland och det tyska folket som skadades mest - och de var ocksï den verkliga mïltavlan fïr aktionerna under kristallnatten.ï
Anhïngare av den politik som det Tredje riket representerade har dï som nu haft mycket svïrt att fïrklara denna natt - som till skillnad frïn myten om Fïrintelsen och andra greuelhistorier - ïr verklig. Morgonen efter Kristallnatten uttryckte judarnas ïrkefiende Julius Streicher chock och avstïndstagande, en markering som naturligtvis kan viftas bort som ett fïrsïk att lïgga ut dimridïer men, som vi skall se, ocksï kan innebïra att han faktiskt ingenting visste.ï
Men vem eller vilka lïg dï bakom pogromerna denna natt? Bland nutidens historiker ïr det allmïnt accepterat att "naziledningen" var upphov och inspiratïr till hïndelsen, med Goebbels som primus motor och frïmste organisatïr.ï
Det var fïrvisso han Joseph Goebbels som fick till uppgift att fïrklaraï hïndelserna fïr det tyska folket och fïr utlandet. Han hade ingen trovïrdig fïrklaring. Han visste uppenbarligen inte vad han skulle sïga, utan sade att spontana upplopp hade brutit ut i Tyskland som en reaktion pï mordet pï ambassadrïdet Ernst von Rath i Paris.ï
Om dr Goebbels verkligen hade varit den som organiserade upploppen, hade han fïrmodligen haft en betydligt bïttre fïrklaring. Men den han gav den 10 november, och som skulle komma att upprepas de fïljande dagarna, var ytterligt vag och den blev inte heller trodd av allmïnheten i Tyskland. Det underliga ïr att ingen etablerad historiker har brytt sig om att forska i dessa hïndelser; man har tagit fïr givet att de, i likhet med alla andra berïttelser om det "nazistiska barbariet" inte fordrar skymten av bevis fïr att betraktas som sanningar. Den gïngse demonbilden av det Tredje riket ligger fast och rubbas inte sï vitt forskaren inte ïr beredd att sïtta sin akademiska karriïr, sin ekonomi och sina barns trygghet pï spel.
Ingrid Weckerts pionïrsarbete
Den fïrsta som gjort ett grundligt och objektivt forskningsarbete om Kristallnatten ïr Ingrid Weckert. hon ïr till yrket bibliotekarie, har studerat teologi, bott mïnga ïr i Israel samt talar flytande hebreiska.ï
Ingrid Weckert har ïgnat ïratal av studier ït tysk-judiska relationer i allmïnhet och ït Kristallnatten i synnerhet. Hon har presenterat sina minst sagt sensationella resultat i boken Flashpoint. Kristallnacht 1938 - Instigators, Victims and Beneficaries (Institute for historical Review 1991).ï
1985 framtrïdde hon pï den sjïtte historierevisionistiska konferensen i Los Angeles. Hennes fïredrag hade rubriken Crystal night 1938 - The Biggest Anti-German Spectaculum. Detta fïredrag reviderar inte bara synen pï Kristallnatten, det ger ocksï en varmt troende katoliks syn pï det Tredje riket och pï hur det var att vïxa upp dïr.
Jude mïrdar tysk ambassadsekreterare
Lït oss fïrst ta en titt pï hur officiella historiker beskriver Kristallnatten:ï
I oktober 1938 utfïrdade den polska regeringen ett dekret som berïvade alla polska pass deras giltighet frïn och med slutet av samma mïnad om de inte fïre denna mïnads utgïng fïrsetts med en speciell stïmpel. Denna stïmpel kunde endast erhïllas i Polen och avsikten var att bli av med alla polska judar som bodde utanfïr Polen. Den stïrsta delen av dessa polska judar bodde i Tyskland och mïnga hade anlïnt efter fïrsta vïrldskriget. Den tyska regeringen var nu rïdd fïr att dessa 70.000 polska judar skulle bli kvar i Tyskland permanent. man fïrsïkte fï igïng fïrhandlingar med Polen om problemet men den polska regeringen vïgrade all kontakt. Den 28 oktober, tvï dagar fïr den polska regeringens tidsfrist gick ut, grep den tyska polisen mellan 15.000 och 20.000 judar, huvudsakligen vuxna mïn, och transporterade dem till den tysk-polska grïnsen. Vid samma tidpunkt deporterade Polen tyska judar som bodde i Polen till den polsk-tyska grïnsen. Nïsta dag, den 19 oktober, nïdde de polska och tyska regeringarna plïtsligt en ïverenskommelse och deportationerna stoppades.ï
Bland de judar som deporterades befann sig en viss Herzel Freiwell Grynscpans familj. Grynscpan var sjïlv en 17-ïrig yngling boende i Paris. Den officiella historien fïrtïljer att han, ursinnig ïver deportationen, gick till den tyska ambassadenï och skït ned den tyske ambassadsekreteraren Ernst von Rath.
Det ïr fïrvisso sant att Grynscpan begick mordet, men motiven ïr fïrmodligen helt andra ïn de som hïvdats. Frïn officiellt hïll pïstïs det ïven att den tyska befolkningen, upphetsade av fanatiska nazister, brïnde och skïvlade judisk egendom som en hïmnd mot attentatet.ï
Det ïr ett faktum att upploppen ïgde rum, ehuru de tycks organiserade av helt andra krafter ïn de tyska ledarna. Till yttermera visso brïndes lïngt ifrïn alla synagogor och alla judiska affïrer blev inte fïrstïrda.ï
Tysk-judisk ïverenskommelseï
Ingrid Weckert pïpekar att var och en som levde i Tredje riket vet vilka fredliga fïrhïllanden som rïdde dïr. Tyskland var fïrmodligen den fredligaste och sïkraste staten i vïrlden vid denna tid - fïr samtliga innevïnare.ï
Hïndelserna natten mellan den nionde och tionde november 1938 kom att utgïra ett abrupt avbrott i dessa fredliga fïrhïllanden. Ett intressant faktum ïr att majoriteten av de judar som lïmnade eller tvingades lïmna andra europeiska lïnder valde att flytta till Tyskland.ï
Den nationalsocialistiska propagandan betraktade judar som icke-tyskar, frïmlingar som man menade visat sin fïrstïrelsebringande kraft fïr alla folk som lïtit sig bli dominerade av dem. Lïsningen var att skilja judarna frïn tyskarna, med andra ord: de mïste utvandra!ï
Inga aktioner av nïgot slag hade fïretagits mot judarna i Tyskland fïre den judiska krigsfïrklaringen den 24 mars 1933. Denna krigsfïrklaring publicerades med jïtterubriker i tidningar vïrlden ïver. Krigsfïrklaringens innebïrd var total bojkott av alla tyska varor. De fïrsta lagarna stiftades 1 april 1933 och fastslog den judiska folkgruppens legala status i landet, det var en rent rïttslig reglering av tidigare fïrhïllandenï - inte "hemliga ïtgïrder" och det huvudsakliga mïlet var att fïrmï judarna att utvandra. Efter att den judiska bojkottenï hade inletts i mars 1933 kontaktades den tyska regeringen av det judiska samhïllet i Palestina. man erbjïd att bryta bojkotten vad Palestina anbelangade fïrsïvitt detta kunde kombineras med judisk utvandring frïn Tyskland till Palestina. Detta ledde till fïrhandlingar som avslutades i maj 1933 med undertecknandet av "Ha-Avaraïverenskommelsen" ("The Transfer Agreement").ï
Alltsï: endast nïgra fï mïnader efter den nationalsocialistiska regeringens tilltrïde i Tyskland hade judarna trïffat ett avtal med denna regering som var ytterst fïrdelaktig fïr dem. Denna ïverenskommelse blev sedermera en viktig faktor fïr tillkomsten av staten Israel.ï
Ha-Avara gjorde det mïjligt fïr varje jude i Tyskland att vid utvandring fï med sig all sin egendom och alla sina tillgïngar pï villkor att han emigrerade till Palestina. ïverfïringarna skedde genom tvï judiska banker i Tyskland som hade filialer i Tel Aviv och Jerusalem. Ha-Avara-ïverenskommelsen var i kraft fram till slutet av 1941 dï USA gick med i kriget.