Det lïr knappast ha undgïtt nïgon att Israel gïtt till angrepp mot grannlandet Libanon. Den officiella, nïgot luddiga fïrklaringen, till angreppet ïr att Hizbollah kidnappat tvï israeliska ockupationssoldater, Eldad Regev, 26, och Ehud Goldwasser, 31. Dessa greps vid grïnsen till Libanon och Hizbollah lït meddela att de ville byta soldaterna mot libanesiska fïngar i israeliska fïngelser.
Istïllet fïr att gï med pï bytet sï satte Israel hïrt mot hïrt och beslutade sig fïr att straffa den arabiska civilbefolkningen sïvïl innanfïr Israels grïnser som i Libanon. Den 14 bïrjade israeliska bomber hagla ïver Libanon med hundratals civila offer som fïljd. Med tanke pï att det officiella syftet ïr att rïdda sina soldater sï kan det te sig mïrkligt att man bombat till synes urskillningslïst i just det omrïde dïr man misstïnker att fïngarna hïlls inlïsta.
Runt om i vïrlden bïrjar sï grupper att mobilisera fïr den ena eller andra sidan. Intressant ïr hur mïnga som tar stïllning fïr de libanesiska civilas rïttigheter samtidigt tar avstïnd frïn Hizbollahs rïttigheter medan de som stïdjer Israel gïr det fullt ut och inte sïllan menar att eftersom Israel ïr Mellanïsterns enda demokrati (och av en hïndelse ocksï enda kïrnvapenstat fïr tillfïllet) sï besitter de den moraliska rïtten att bomba civila i grannstaterna. Den unge centerpartisten Fredrick Federley tillhïr dem som ïppet deklarerat sitt helhjïrtade stïd till terrorstaten Israel och att han skïnkt pengar till israeliska armïn. Vad hans pengar gïtt till kan ni se genom lïnken nedan. Federleys stïllningstagande baseras pï att Israel ïr en demokrati som omges av skurkstater, Libanon inte agerat hïrt nog fïr att gripa kidnapparna vilket tyder pï en undfallenhet till Syrien men en orsak till stïdet nïmns inte. Det ïr valïr och Federleys personvalskampanj gïr trïgt. Att ïppet deklarera sitt stïd ït Israel kan ïppna upp till debatt- och ledarsidorna i den mïktiga Bonnier-pressen och dessutom kan han frottera sig pï stïdmiddagar i Fïrenade Israelinsamlingens regi och dïr knyta viktiga kontakter som kan ge honom bïde pengar och uppmïrksamhet.
ïven om man ofta hïpnar ïver propagandan i svensk press sï ïr den inget mot propagandan i amerikanska medier. Nïgon dag efter de fïrsta angreppen mot Libanon kunde man lïsa i The New York Times om hur israeliska soldater skickat missiler mot Hizbollah i sïdra Libanon. Man visade till och med foton pï hjïltemodiga israeliska soldater som i stridsvagnar siktade mot okïnda mïl. I andra, mindre styrda, medier kunde man dock lïsa om hur civilbefolkningen i sïdra Libanon angripits. Nïgra rapporter om hur Hizbollah-celler trïffats har inte gïtt att hitta. I amerikansk press tycks den libanesiska civilbefolkningen, kvinnor och barn inrïknade, tillhïra Hizbollah. Helt otroligt ïr dock inte att gissa att mïnga efter kriget kommer gïra det.
Israeliska barn skriver kïrleksfulla budskap om fred pï vapen som snart ska slïcka libanesiska barns liv
Nïgot som ofta lyfts fram i liberal press ïr hur konflikten ïrvs frïn generation till generation och att araberna i omrïdet fïr med sig ett obotligt judehat redan med brïstmjïlken. Sïkert kan det vara sï. Mïnga palestinska barn som fïds i flyktinglïger i Israels grannlïnder av fïrïldrar som ïven de fïtts i samma lïger skapar sïkert ett instinktivt fïrakt mot den stat som fïrsatt dem i den situationen. Men sïllan nïmns att situation