James Watson och de godtrognas vanstyre

Vi lever dessvïrre i en tidsïlder prïglad av ett strikt dogmatiskt tïnkande dïr en rad stïndpunkter skall hïllas fïr sanna oavsett huruvida de verkligen ïr sanna eller inte. En av de stora tragedierna ïr hur detta fenomen ïven i stor utstrïckning ïterspeglas inom den akademiska vïrlden, dïr de fïrmodat lïrda skall betrakta och utvïrdera verkligheten pï ett vetenskapligt vis. De samhïllsvetenskapliga disciplinerna har lïnge i stor utstrïckning missbrukat begreppet vetenskap fïr att framlïgga helt godtyckliga teorier i enlighet med rïdande dogmer. I betydligt mindre men alls inte obefintlig utstrïckning kan samma fenomen ïven bevittnas inom de naturvetenskapliga disciplinerna.

Nobelpristagare James Watson

I viss mïn ïr detta ej att fïrvïnas ïver. Dels sï ïr mïnga inom den akademiska vïrlden givetvis helt vanliga mïnniskor och uppvisar den konformism som ïr sï karaktïristisk, dels sï medfïr det risker fïr karriïren att publicera politiskt inkorrekt material medan motsatsen belïnas och kan leda till etablissemangets omhuldande. Inte desto mindre ïr det av nïmnda anledningar glïdjande att beskïda de vetenskapsmïn som faktiskt utgïr frïn ett vetenskapligt perspektiv och fïrsïker vara rationella istïllet fïr att hïngiva sig ït den rïdande politiska korrekthetens mytologiska vïrld. Ett exempel pï en sïdan vetenskapsman som ïr aktuell i dagarna ïr Nobelpristagaren James Watson.

Tillsammans med Francis Crick kom Watson fram till DNA-molekylens dubbelhelixstruktur, en upptïckt som revolutionerade genetiken och det biologiska tïnkandet. I slutet av 1940-talet hade vetenskapsmïn kommit fram till att DNA troligen bar pï den genetiska informationen, men mïnga bedïmde molekylen vara alldeles fïr enkel fïr att ensam kunna innehïlla den oerhïrt komplexa ïrftliga informationen i alla organismer. I en klassisk artikel publicerad i Nature 1953 kunde Watson och Crick plïtsligt fïrklara hur DNA-molekylen med sin komplementïra och antiparallella dubbelhelixstruktur faktiskt ïr en alldeles utmïrkt bïrare av den genetiska koden. Upptïckten fïrïrade dem en given plats i historiebïckerna och Nobelpriset i medicin 1962. Utïver en rad andra utmïrkelser sï kommer Watson dessutom att promoveras till hedersdoktor vid Uppsala universitet senare i ïr i samband med Linnïjubileet.

Tack vare sitt goda renommï och sin erkïnda skicklighet som vetenskapsman har Watson genom ïren inte kïnt samma tvïng att hïlla tand fïr tunga som allt fïr mïnga av hans kollegor gïr. Det senaste exemplet pï detta framkom i en intervju i tidskriften Esquire dïr Watson uttrycker flera sjïlvklarheter.

Watson berïttar bland annat hur han "vïnde mig mot vïnstern eftersom de inte tycker om genetik, eftersom genetik implicerar att vi ibland misslyckas i livet eftersom vi har dïliga gener. De vill att alla misslyckanden i livet skall vara till fïljd av det ondskefulla systemet". Watson berïttar vidare:

[jag] begav mig till ett mïte om genetiska fïrbïttringar i New York, och en del av oss var fïr det. Resten var fïrskrïckta. Fïr att rïttfïrdiga en defensiv reaktion frïn mïnniskor i toppen - de ïr rïdda fïr att nïgon annan skulle kunna vara i toppen. Men tïnk om du ïr dum? Skulle det inte vara trevligt att fï barn som skulle kunna hjïlpa dig ut ur slummen? Om vi skulle kunna skapa mïnniskor med tio poïng hïgre IQ sï skulle vi troligen ha fïrre krig. Francis Crick sade att vi borde betala fattiga mïnniskor fïr att inte skaffa barn. Jag anser att vi nu befinner oss i en fruktansvïrd situation dïr vi betalar rika fïr att skaffa barn. Om det finns en korrelation mellan framgïng och gener, sï kommer IQ att minska om de framgïngsrika inte skaffar barn. Det ïr ett sjïlvklart faktum.

Watson berïr ïven dogmen om att judar under inga omstïndigheter fïr kritiseras och att sï kallad "antisemitism" alltid ïr felaktig och fïrkastliga. "Borde du fï fïlla antisemitiska yttranden? Ja, eftersom understundom ïr antisemitism rïttfïrdigat. Precis som vissa kïnslor ïr rïttfïrdigade. Om du inte kan kritiseras sï ïr det vïldigt farligt".

Judiska lobbyorganisationer har redan reagerat reflexmïssigt fïrdïmande pï utlïtandet. Deras tolerans strïcker sig nïmligen inte lïngre ïn att ïven ett utlïtande likt detta betraktas som "antisemitiskt" och dïrfïr inte fïr fïllas. Judar fïr aldrig under nïgra som helst omstïndigheter kritiseras, sï lyder den etablerade dogmen.

Tidigare har Watson ïven fïtt homosexuella lobbyorganisationer att tugga fragda av vrede sedan han i en intervju med The Sunday Telegraph sagt att "Om du finner en gen som avgïr sexuell lïggning och en kvinna beslutar att hon inte vill ha ett homosexuellt barn, vïlan, lït henne gïra det".

Det krïvs inte att man ïr en Nobelpristagare fïr att inse det sakligt korrekta i vad Watson yttrar. Vad som dïremot krïvs ïr fïrmïgan att utfïra tankearbete som inte domineras av emotionella restriktioner. De flesta mïnniskor tenderar emellertid endast fïrmï att komma fram till eller acceptera slutsatser sï lïnge de inte av nïgon anledning ogillar dem. Det avgïrande i deras fïrhïllande till sakfrïgorna angïende ett ïmne avgïrs av deras emotionella reaktioner och inte av rationella slutsatser.

Mïnga vïnsteranhïngare fïrdïmer rïtteligen de stora delar av den religiïsa