Fïrsta gïngen jag lïste boken Svensk Frihetskamp var efter att ha inhandlat den pï vid ett mïte som NSF var med och deltog i under 1995. Efter att ha lïst boken tyckte jag att den var en av de bïsta, om inte den bïsta, NS-boken som skrivits av en svensk, och det tycker jag fortfarande. Lindholms bok innehïller inte som Furugïrds bok, en massa vulgïra pïhopp mot andra nationalsocialister. Boken innehïller den kamp SFKO, NSAP, SSS och Nordisk Ungdom fïrt i den svenska befrielsekampen, mot bolsjevism och judevïlde, som Lindholm sjïlv sï ofta uttryckte det. Innehïllet ïr givetvis inte bara den kamp Lindholm fïrde, utan ïven den politik han dï fïrde och hans idïer fïr att skapa ett bïttre Sverige.
Nïr man lïser boken sï fïrstïr man att nationalsocialismen redan dï var hïrt attackerad av demokratin och kommunismens hïrjande bïldpest. Inte blev det bïttre fïr att systempressen stïndigt vrïkte ut sitt hat mot Hitler och nïr andra vïrldskriget brït ut skyllde man givetvis allt pï Tyskland. Fïr att fïrsvenska rïrelsen och visa att man inte stod under tysk makt, valde Lindholm att omorganisera sitt parti och dïpa om det till Svensksocialistisk samling (SSS).
Att Lindholm senare skall ha gjort en "omvïndning" under 1980-talet gïr inte att boken fïrsïmras i sin kvalitï.