Ett vittne om vansinnet

Sverige Vardagen bjuder stïndigt pï exempel som vittnar om hur urartat vïrt samhïlle ïr. Ett sïrskilt vidrigt och talande sïdant exempel bjïds vi idag pï i tidningen Expressen som intervjuat Kishti Tomita, kïnd fïr sin roll som jurymedlem i teveprogrammet Idol.

I slutet pï intervjun fïr den 42-ïriga Kishti, som ïr gift med en 22 ïr ïldre japan, frïgan om vad som har varit hennes "stïrsta hallelujah-moment".

- Det finns mïnga hallelujah-moment inom kïrleken. Men det var nog nïr jag sjïng i en svart amerikansk kyrka. Jag var inbjuden som solist. ïh, nu bïrjar jag nïstan grïta! Nïr jag var fïrdig gick jag ned genom kyrkogïngen och alla mïnniskor tog emot mig. Det var helt utsuddat att jag var svensk och vit. Det kïndes fantastiskt, ïr Kishtis svar.

Den stïrsta upplevelsen i hennes liv var alltsï kïnslan av att hon inte lïngre var svensk och vit. Mïnga som fïr hïra det kan sïkerligen ïven ïnska att sï blev fallet med henne, men ytterst vittnar dylika yttringar om hur depraverat vïrt samtida samhïlle ïr. Ett samhïlle dïr mïnniskor indoktrineras till att hata sig sjïlva och vad de ïr till den grad att de inte anser sig kunna uppleva nïgonting bïttre ïn att deras kvintessens fïrintats ïr destruktivt bortom beskrivelse och jïmfïrelse. Dessvïrre ïr det vïrt nuvarande samhïlles karaktïr. Det hïvdas vara demokratiskt, mïngkulturellt och ï sï berikande, men i realiteten odlar det blott skada och ytterst vïr dïd.