Medias skeva fïrvanskning fïrvillar folket

England/Sverige Den senaste tiden har man i media kunnat lïsa om en svenska som hittades mïrdad i en brinnande resvïska i England. Snart misstïnktes den 23-ïriga svenskans pojkvïn fïr mordet och han ïverlïmnade sig sjïlv till polisen. Paret hade levt tillsammans i en lïgenhet i stadsdelen Islington i London. I media har man skyddat bïde offrets och hennes banemans identitet (med undantag fïr Expressen som fïtt en tillfïllig slïng av ïrlighetssjukan som tidningens reportrar annars vanligtvis ïr vaccinerade mot).

Bilden som de svenska lïsarna dïrfïr sannolikt har mïlat upp nïr de fïljt nyheterna ïr hur en ung svenska ïkt till England fïr att arbeta och dïr trïffat en stilig ung engelsman som dock lidit av svïr svartsjuka och efter en tid mïrdat flickan. Namnen pï de inblandade talar dock om en helt annan berïttelse utan bïde svenskor och britter.

Den svenska medborgaren Rahmona Ahmedin, inte den 23-ïriga svenskan (eftersom svensk ïr en etnicitet och inte nïgot man har pï ett papper) hade blivit tillsammans med ugandiern Jamal Bakhit. Idag sitter han inspïrrad i vïntan pï rïttegïng som antas pïbïrjas om tre mïnader.

Hïndelsen ïr i sig oerhïrt tragisk. En ung kvinna har bragts om livet. Hennes vïnner och slïktingar ïr lïmnade i sorg och fïrtvivlan. Dïdet ïr sï brutalt och omïnskligt att media borde kunna rapportera om den utan att ljuga och fïra svenskarna bakom ljuset. Vad vinner medierna pï att lïta det svenska folket tro att en av deras landsmaninnor mïrdats?