Publicerad: 2008-09-25

Ett ïr efter insomnandet - Ingmar Bergmans liv och leverne

Fï regissïrer har uppnïtt en sïdan status som Ingmar Bergman. Med sina skïrpta och stïmningsmïttade filmatiseringar vars budgetar ofta var lïjligt lïga lyckades han ïndock penetrera den svenska folksjïlen och sïtta sitt handavtryck i den Nordiska myllan som den frïmste filmregissïren nïgonsin.

Men vem var egentligen Ingmar Bergman? Vissa pratar om honom som muntergïk vars person prïglades av levnadsglïdje och kïrlek till den svenska naturen medan andra nïmner honom som en hïrt kritisk och perfektionistisk avantgardist. Denna krïnika behandlar den Ingmar Bergman som vi genom bïde media och hans egna filmer lïrt kïnna, men ocksï den tillbakadragne och levnadsglade mïnniskan bakom den offentliga duken.

Regissïren

Den klassiska scenen dïr Antonius Block (Max Von Sydow) spelar schack med dïden (Bengt Ekerot).

Detta ïr min hand. Jag kan rïra den, blodet pulserar i den. Solen stïr fortfarande hïgt pï himlen och jag, Antonius Block, spelar schack med Dïden.

Dessa bevingade ord ïr sprungna frïn riddaren Antonius Block, huvudkaraktïr i Ingmar Bergmans episka mïsterverk Det sjunde inseglet som hade premiïr 1957. Att denna svenska lïngfilm hyser en av filmvïrldens mest bekanta scener ïr ett faktum. Den inledande sekvensen med en riddare som i en vacker soluppgïng spelar ett parti schack med liemannen har parodierats i en rad olika produktioner och sketcher, sïkerligen pï grund av dess originalitet och mïrka kïnsla som lïtt kan modifieras till ett komiskt skïdespel i rïtt sammanhang. De flesta kritiker ïr nog ïverens om att det ïr denna film som vid sidan av den existentiellt mïttade dramatiseringen Persona frïn 1966 kïnnetecknar Bergmans kreativitet och avantgardistiska genialitet.

Bergman var en sann perfektionist, ïven om denna perfektionism inte baserades pï egoism. Han fïredrog uteslutande alltid intuition framfïr intellekt eller normer i sitt arbete som regissïr, och lït gïrna medverkande skïdespelare improvisera vissa repliker fïr att dessa skulle framfïras mer naturligt och motivera aktïrerna samtidigt som de sjïlva fick kïnna sig delaktiga i sjïlva produktionen. Till skillnad frïn mïnga andra svenska och utlïndska regissïrer fïrbehïll sig Bergman alltid neutral med en god distans till sina filmatiseringar eftersom han ansïg detta vara en nïdvïndighet i bedïmandet av sin egen insats efter en hïrd dags arbete. Detta gav honom ett bra rykte bland den svenska skïdespelareliten.

En av anledningarna till att Ingmar Bergman blev ett sï pass aktat namn i filmvïrlden var dessutom att han ansïgs prioritera konsten framfïr kapitalet. Hans filmer hade oftast en vïldigt begrïnsad och liten budget, vilket han dock inte upplevde som nïgot problem alls. Medan andra regissïrer fokuserade pï exklusiva omgivningar samt effekter sï fïrlitade sig Bergman helt och hïllet pï kïnslan, eftersom det var den som spelade den stïrsta rollen i svenskt filmskapande. Filmen skulle vara levande och fïrmedla den kïnsla som Bergman sjïlv hade upplevt dï han lïste eller fïrfattade manuset. Bergman fïredrog ocksï att fïrfatta sina egna manus, dïrfïr kunde det drïja upp till ett ïr innan en idï konkretiserades till filmatisering.

Dï Bergmans filmer var beroende av kïnsla sï lade han ïven en stor vikt pï den inledande sekvensen. Om man analyserar hans filmer sï finner man att nïstan varenda inledning var utmïrkande suggestiv. Trots att denna suggestion ïr komplicerad att greppa med blicken sï upplevs den ïndï i maggropen och utgjorde viktigt moment i Bergmans filmskapande, oavsett om det rïrde sig om ett mïrkt drama eller en skildring av det svenska folkhemmet.

Privatpersonen

Ingmar Bergman i sina bïsta ïr - Avslappnad och fïrtroendeingivande.

Jag har nïtt den period i livet dï man vaknar varje morgon och rïknar krïmporna. Om de inte ïr fler ïn sju - dï stiger jag tacksamt upp till en ny dag.

Med denna mening beskrev Ingmar Bergman sin livsglïdje. Trots att mïnga av hans filmer innehïll en stor del tragik eller mïrk symbolism var Bergman ïndï glad att vara vid liv sï pass lïnge sï att han kunde blicka tillbaks pï sitt innehïllsrika liv som inte bara bestod av kïndisskapet som konsekvens av en rad populïra filmer med nïgra av den svenska filmhistoriens stïrsta aktïrer pï rollistan. Inte heller bestod hans liv endast av tillfredsstïllelse ïver att aldrig behïva oroa sig ïver ekonomiska problem. Detta var knappast nïgonting som han ïgnade nïgon stïrre tanke. Bergmans stïrsta lycka var istïllet privilegiet att under hela sitt liv ha fïtt lyckan att arbeta med vad som stod honom nïrmast hjïrtat - film och teater.

Ingmar Bergman bïrjade sin karriïr 1937 som rekordung direktïr fïr Mïster Olofsgïrdens teaterverksamhet i Stockholm dïr hans skicklighet och sinne fïr kreativitet snart skulle ïppna en mïngd nya dïrrar fïr honom. Redan tre ïr senare blev han anstïlld som regiassistent vid operan samt fick in en fot i den svenska filmindustrin som manusfïrfattare. Inom kort blev han ïven verksam som regissïr. Att Bergmans egen uppvïxt har fïrgat av sig pï hans filmer ïr det inget tvivel om dï dessa ofta innefattar aspekter sïsom dïdlighet och tro. Ingmar Bergman vïxte upp i en religiïs familj dïr fadern var prïst och hovpredikant. Traditionella moraliska vïrderingar och principer stod dïrfïr alltid i centrum fïr fïrïldrarnas uppfostran. Nïmnas bïr ïven att bïda fïrïldrarna sympatiserade med nationalsocialismen. En sympati som faktiskt delades av den unge Ingmar Bergman som dock valde att inte engagera sig politiskt efter andra vïrldskrigets slut.

Bergman, som fïddes i Uppsala men vïxte upp i Stockholm valde att lïmna den kungliga huvudstaden redan i bïrjan av 60-talet. Som den ïlskare av den svenska naturen som han faktiskt var kïpte han ett hus pï den idylliska ïn Fïrï, strax utanfïr Gotland. Dïr levde han fram till sin dïd, med undantag fïr en kortare vistelse i Mïnchen, Tyskland.

Den 30 juli 2007 avled Ernst Ingmar Bergman. Han somnade stilla in i sitt hem pï Fïrï, lïngt borta frïn storstadens brusande tordïn och stress. Vaggad till ro av fïglarnas kvitter utanfïr fïnstret, i den svenska och lugna natur som han sï mïnga gïnger portrïtterat i sina filmatiseringar. Ingemar Bergman efterlïmnade inte mindre ïn nio barn och fem stycken ex-fruar.

Vila i frid, Ingmar.

Om fïrfattaren:
Andreas Nilsson ïr en oberoende nationalistisk talare, skribent och organisatïr. Han har bland annat synts som talare vid Nordiska festivalen liksom vid den fïrsta Salemmanifestationen 2000.