Publicerad: 2003-10-15

Intressanta reaktioner i svensk media efter eugenikkontrovers i grannland

Danmark, landet som svenska journalister ïlskar att hata, hamnade nyligen i fokus efter ett grovt ideologiskt ïvertramp av en av landets framstïende akademiker. Det fïr ett par veckor sedan som den danske psykologiprofessorn Helmuth Nyborg framlade ett, ur ett politiskt korrekt perspektiv, synnerligen oortodoxt fïrslag med utprïglade eugeniska fïrtecken. Grundat pï det faktum att intelligens till stor del ïr ïrftligt vill professor Nyborg att samhïllet vidtar ïtgïrder fïr att ï ena sidan ïka nativiteten bland intelligenta medborgare och ï andra sidan minska fïdelsetalen bland samhïllets sïmre intellektuellt rustade individer. Detta i ljuset av en destruktiv samtida trend, dïr hïgutbildade i allt hïgre grad skaffar fïrre barn, samtidigt som situationen bland lïgutbildade ïr den kontrïra.

Att pïpeka nïgot sïdant i efterkrigstidens jïmlikhetsaspirerande Europa, fïr att inte tala om det i detta hïnseendet fanatiska Sverige, ïr givetvis oacceptabelt. En storm av protester vïcktes sïledes, inte bara i Danmark, utan ïven globalt. Massmedia sï lïng bort som i Australien fïrfasades ïver Nyborg-fïrslagets uppenbara koppling till en av nationalsocialismens hjïrtefrïgor. ïven i Sverige rïnte eugenikfïrlaget uppmïrksamhet och ocksï hïr frïmst bland jïmlikhetsdogmatikens mest entusiastiska fïrsvarare ï d.v.s. den samlade journalistkïren. Men precis som det pïstïs finnas grader i helvetet, finns det onekligen olika typer av journalister. De mest rabiata, och dïrmed mest intressanta, yrkesutïvarna finns obestridligen anstïllda pï landets tvï stora kvïllstidningar. Dessa tvï valde i sin tur tvï skilda tillvïgagïngssïtt i rapporteringen av Nyborg-kontroversen. Bïda ïr intressanta och fïrtjïnar att berïras nïrmare.

Aftonbladet och Marit Paulsen pï vetenskapliga villovïgar
Den politiska korrekthetens hïgborg, Aftonbladet, presterade snabbt en artikel, vars innehïll var sï pinsamt lïgkvalitativt till och med fïr en kvïllsblaska av Aftonbladets kaliber. I nïgot som nïrmast skulle kunna tïnkas vara resultatet av en ïverslagshandling, letade en mindre begïvad journalist upp EU-parlamentarikern Marit Paulsen fïr kommentarer. Paulsen, uppenbar dilettant inom allt vad differentiell psykologi heter, kunde knappt behïrska sig sjïlv och avfyrade den ena hïtska beskyllningen efter den andra, alla riktade mot professor Nyborg. Dennes pïpekande om att intelligens ïr ïrftligt avfïrdade exempelvis Paulsen som ïkvalificerat skitsnackï. Hon spekulerade sedan vidare om att Nyborg inte skulle ha nïgra bevis fïr ovanstïende, utan att denne baserar sina uttalanden pï ett ïlïmskt urvalï.

Paulsens stora problem, fïrutom hennes sjukliga jïmlikhetshybris, ïr att professor Nyborg de facto har starkt stïd inom vetenskapen. Med hjïlp av bl.a. moderna intelligenstest har man under det senaste halvseklet kunnat faststïlla det genetiska arvets inverkan pï en persons IQ-nivï. Den hïgt ansedde, amerikanske, psykologiprofessorn Arthur R Jensen, som ïgnat ett helt yrkesliv ït intelligensforskning, konkluderade 1994 i sin bok ïThe g Factorï att denna inverkan stïr fïr ca 80 % av en vuxen mïnniskas IQ. Arvets influens har inte minst kunnat bekrïftats tack vare studier av tvillingar. Bl.a. har man kunnat konstatera att enïggstvillingar, som uppfostrats frïnskilda av olika fïrïldrapar och under varierande socioekonomiska fïrhïllanden, i vuxen ïlder har IQ-nivïer som ligger betydligt nïrmare varandra ïn IQ-nivïer hos vanliga tvillingar som vïxt upp tillsammans hos sina biologiska fïrïldrar ( Jensen, ïThe g Factorï, sid. 178 ).

Faktum ïr att arvets ansenliga betydelse lïnge presumerats av en rad framstïende forskare, som dessvïrre inte hade samma mïtmetoder att tillgï som dagens vetenskapsmïn. Den gamle oxfordprofessorn C.D. Darlington, bland mïnga andra, uppskattade exempelvis i mitten av det fïrra ïrhundradet ïrftlighetens betydelse till 90 % i avgïrandet av en persons intelligens. Professor Darlingtons och dennes samtidas uppfattningar kan i sin tur hïrrïras frïn universalgeniet Sir Francis Galton, en av psykologins stora pionjïrer ( faktiskt kallad den differentiella psykologins fader av bl.a. professor Jensen ), som ocksï undersïkte bl.a. tvillingar fïr att utrïna arvsbetydelsen, om ïn, med dagens mïtt mïtt, primitiva metoder. Vill man gï ïnnu lïngre tillbaka kan man redan hos Platon, inte minst i det politiska verket ïStatenï, skïnja arvstïnkande i samband med iakttagelser av skiftande prestationsfïrmïga hos olika individer. Ett tïnkande som sedan ïterkommer i bl.a. Sir Thomas Moreïs klassiska 1500-tals-verk ïUtopiaï.

Det essentiella ïr hursomhelst att den modern forskningens resultat, i kombination med att marxistinfluerade populïrvetenskapliga karriïrister konsekvent misslyckats med att pïvisa att IQ-nivïn kan hïjas hos eftersatta social- och rasgrupper, bara kan medfïra att Marit Paulsens hatiska utfall underminerar sig sjïlvt. Att fïrutsïtta att IQ blott skulle vara en konstruktion av diverse socioekonomiska faktorer ïr vetenskapligt och empiriskt ogrundat. Den framlidne rasfilosofen William Gayley Simpson yttrade, med anledning av detta, fïljande ultimatum i sitt mastodontverk ïWhich Way Western Man ?ï;

"Nïr en imbecill med imbecilla fïrfïder kan omstïpas till en individ med 140 i IQ, och detta kan ïstadkommas nïrhïlst fïrhïllandena ïr gynnsamma, dï skall jag allvarligt ïvervïga att fïrena mig med egalitïrerna." ( artikelfïrf. ïvers. )

Traditionella metoder hos liberala konkurrenter.
Tvï av Sveriges andra stïrre kvïllstidningar, Expressen och det vïstsvenska bihanget GT, nïjde sig med att enbart spela pï ett betydligt sïkrare kort, d.v.s. att gïra den eviga parallellen, om ïn subtilt, till det nationalsocialistiska Tyskland. Denna traditionella mediafint fïrutsïtter att den gemene medborgarens psyke automatiskt drabbas av olustkïnslor infïr nïgot som kan associeras med Hitlertyskland. Om sï ïr fallet, innebïr detta i sin tur att ytterligare argumentation ej behïver ïdslas pï lïsaren, dï denne redan fïrknippar ïmnet i frïga med nïgot ytterst negativt.

Tyvïrr fungerar denna fïrsïtliga taktik utmïrkt, dï vïrt folk varit utsatt fïr intensiv och subversiv semitisk mediapropaganda under mer ïn ett halvsekels tid. Fïljaktligen lider den stora massan i dagslïget av en fïrvrïngd vïrldsbild och perverterad verklighetsuppfattning. Dagens massmedia besparas hïrmed alltsï obehaget av att tvingas tillgripa marxistisk kvasivetenskap, som dessutom inte hade tilltalat alla lïsare, i en sakfrïgeargumentation mot exempelvis eugenik eller det genetiska arvets samband med IQ-begreppet. Nu behïver man, som sagt, enbart peka pï att eugenik fïrekom i det nationalsocialistiska Tyskland fïr att professor Nyborgs nydanande inlïgg i en ïderfïrkalkad samhïllsdebatt effektivt skall oskadliggïras.

Nyborgs fïrslag blir ammunition ït jïmlikhetsivrare i stel samhïllsdebatt
Under rïdande samhïllsklimat kommer, som visat, uttalanden av Nyborgs karaktïr att fï fïga genomslagskraft. Tvïrtom anvïnds dylika yttranden som en fïrevïndning av massmedia fïr att fï spy galla ïver den jïmlikhetsfixerade demokratins renegater. Det senaste decenniet har fïrsett oss med mïnga exempel och fler lïr vi fï se, inte minst i anslutning till Nyborg-kontroversen.

Senast i onsdags kunde man exempelvis pï den vïstsvenska lokalblaskan Bohuslïningens ledarsida lïsa ytterligare demokratisk kverulans. Den kvinnliga skribenten diskuterade fïrvisso inte sakfrïgan, utan beklagade sig mer ïver det faktum att dansk media vid nïgot tillfïlle hade tillïtit en objektiv diskussion krig professor Nyborgs fïrslag. Nïgot sï sïllsynt som en vïnsterliberal konspirationsteori framlades efter detta. Objektiviteten i Danmark, menade den kvinnliga artikelfïrfattaren, var nïmligen en rïkridï. Avsikten skall ha varit att ge tvivelaktiga element inom hïgern mïjlighet att utpeka utsatta mïnniskor och fï staten att behandla dessa sïmre. ïSom taget ur Hitlers Mein Kampf och nazisternas rasbiologi med andra ordï fortsïtter hon.

Fïrutom de tacksamma praktexemplen pï tidigare omnïmnda mediatrick och liberal intolerans i frïga om yttrandefrihet, ger Bohuslïningens ledare ocksï uttryck fïr en klassisk feltolkning, otvivelaktigt medveten i mïngen fall, av eugeniken som vetenskap. Att hïvda att eugenikens syftet enkom skulle vara att fïrtrycka lïgpresterande samhïllsgrupper ïr inte bara inkorrekt, det ïr ett hïn mot de filantropiska ambitioner som eugenikens frïmsta fïretrïdare genom tiderna hyst. Vïrt problem ïr att judiskinfluerad media knappast kommer att upplïta bïsta sïndningstid eller tidningsspalt ït oss nationalsocialister, sï att vi kan upplysa allmïnheten om detta. den-svenske.com ïr dïrfïr ett viktigt steg i kampen mot massmedias ideologiska strupgrepp pï det svenska folket. Fïr den som vill veta mer om eugenikens humanitïra och evolutionïrt progressiva mïlsïttning rekommenderas starkt tvï, pï den-svenske.com, nyligen publicerade artiklar:

Relaterat

Vikten av eugenik
Vïsts genetiska fïrfall