Publicerad: 2004-03-19

Varfïr Afrika ïr Afrika - och Haiti Haiti

I bïrjan av 2002 publicerade jag en recension av Richard Lynns och Tatu Vanhanens bok IQ and the Wealth of Nations pï vdare.com. Den blev starkt understïdd av Steve Sailer nïgra veckor senare.

Bokens tes - att en nations vïlstïnd stïr i nïra samband med befolkningens medelintelligenskvot (IQ) - borde ha varit en toppnyhet i The Economist pï grund av sina oerhïrt viktiga konsekvenser. Men, ehuru vissa akademiker uppmïrksammade boken, ignorerades den av massmedia.

Till sist, ett och ett halvt ïr efter att jag introducerat ïmnet fïr lïsarna, publicerades huvudinnehïllet i The Times, tillsammans med en vacker karta ïver vïrldens IQ.

Var detta plïtsliga intresse? Kan det bero pï att Matti Vanhanen, son till medfïrfattaren Tatu Vanhanen, professor emeritus i statsvetenskap vid Tammerfors universitet i Finland, nyligen valdes till Finlands premiïrminister? (Richard Lynn ïr professor emeritus i psykologi vid Ulsters universitet).

Nej, nej, det ïr alltfïr cyniskt. Troligen beror det pï att Lynn och Vanhanen rapporterade om nya analyser av deras data vilket fïngade uppmïrksamheten hos en journalist som var villig att lyssna (jo, sïdana existerar faktiskt).

Detta ïr vad de rapporterade: Fïr sextio lïnder med tydligt identifierade IQ-poïng ïr korrelationen med bruttonationalprodukten, eller BNP, markant (omkring r = 0,60). Lïnderna vid Stilla havskusten (Japan, Sydkorea, Taiwan, Kina, Hong Kong och Singapore) hade den hïgsta medelintelligenskvoten (IQ), omkring 105. Dïrefter kom Europa. USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland, med omkring 100. I Sydasien, norra Afrika, och merparten av de latinamerikansak lïnderna var medelintelligenskvoten (IQ) omkring 85, och i subsahariska Afrika och pï de karibiska ïarna omkring 70.

Summan av kardemumman: ïver hïlften (omkring 58 procent) av differenserna i de nationella vïlstïnden kan fïrklaras i termer av nationella differenser i medelintelligens. Varje IQ-poïng ïver 70 i det nationella medlet ïr vïrt omkring 850 dollar per capita i BNP.

Den nya rapporten frïn Lynn och Vanhanen drog slutsatsen att mïnniskor med hïg IQ har bïttre fïrutsïttningar att bemïstra de komplexa fïrdigheter som krïvs fïr att producera de varor och tjïnster som ïr internationellt efterfrïgade. Det ïr mer troligt att de utvecklar effektiva offentliga inrïttningar, sï som transporter och telekommunikationer, vilka medfïr en effektiv infrastruktur. De har med stïrre sannolikhet intelligenta politiska ledare som skïter deras ekonomier effektivt.

Som Richard Lynn fïrklarar fïr The Times:

"Vïra kritiker menar att vi fïrvïxlar orsak och verkan, och att IQ-nivïn ïr hïgre i rika lïnder till fïljd av bïttre hïlsa, utbildning och sï vidare. Men vi anser inte att det ïr troligt: intelligens ïr den stïrsta enskilda faktorn fïr nationellt vïlstïnd. Det resulterar i en positiv cirkel, dïr fïrdelarna av den resulterande rikedomen medfïr extra IQ-poïng".

Fïrfattarna stïmplas inte som "rasister" till fïljd av att de visar att ostasiater har hïgre IQ ïn vita.

Det ïr heller ingen som tar anstït av vad professor Lynn sade till The Times om Kinas potential att bli en supermakt:

"Per capita inkomsten i Kina ïr lïg - pï grund av ineffektiviteten i det kommunistiska systemet. Nu har kineserna introducerat en marknadsekonomi och tillvïxthastigheten ïr hïg - Kina kan fïrutspïs hamna i paritet med Europa och USA - och bli den nya ekonomiska och militïra supermakten".

Vad kritikerna har protesterat mot - vïldigt starkt - ïr pïstïendet att subsahariska afrikaner har en genomsnittlig IQ pï 70.

Detta ïr verkligen extremt lïgt. I Nordamerika tyder en IQ pï 70 pï ett grïnsfall av mental efterblivenhet.

De som kritiserar forskningsresultaten som pïvisar att afrikaners genomsnittliga IQ ïr 70 sïger att det helt enkelt mïste vara fel. De insisterar att fïrdomsfulla testprocedurer mïste ha anvïnts, ïven om dussintals separata studier har bekrïftat resultaten frïn ïstra, vïstra, centrala och sïdra Afrika. Exempelvis visade en studie frïn 1992, genomfïrd pï uppdrag av Vïrldsbanken, att medelintelligenskvoten (IQ) fïr en slumpmïssig sampel av 1.639 ungdomar var 60 i det vïstafrikanska landet Ghana.

1998 ïkte jag till Johannesburg, Sydafrika, fïr att inleda en femïrig studie av IQ vid universiteten fïr att undersïka huruvida en sï lïg IQ verkligen stïmde. ïven jag undrade hur all fïregïende data insamlats, om tillrïckligt noggranna instruktioner givits, om deltagarna motiverats, om ett tyst rum anvïnts fïr testerna, eller om det funnits tillrïckligt med tid fïr att fullborda testen.

Fïrst kontaktade jag psykologer vid University of the Witwatersrands utbildningsfakultet (anti-apartheid liberaler) och tillsammans utfïrde vi tester av hundratals elever av afrikansk, indisk, vit och ostasiatisk hïrkomst, under optimala testfïrhïllanden med kulturreducerade tester. Vi anvïnde oss av stora, tysta, vïlupplysta, vïlventilerade rum med bïnkar pï tillrïckligt avstïnd frïn varandra fïr att ingen skulle kunna kopiera eller kïnna sig trïngd. Dï jag gick fram och tillbaka genom gïngarna och bevakade elevernas flitiga arbete, var det uppenbart att de var vïlmotiverade.

Vi anvïnde Ravens matriser, ett av de mest vïlkïnda, mest noggrant undersïkta och mest anvïnda av alla de kulturreducerade testen. Bestïende av 60 diagrammatiska pussel, vilka var och ett saknar en bit som testtagaren skall fïrsïka identifiera i ett urval av alternativ, sï ger det ett utmïrkt mïtt pï den icke-verbala komponenten av den generella intelligensen. Vanligtvis ïr testet sï enkelt fïr universitetsstudenter att de utfïr det pï mindre ïn 20 minuter. Vi hade ingen tidsbegrïnsning ïverhuvudtaget. Alla som testades fick tid nog att slutfïra det.

Vi fann att afrikanska universitetsstudenter hade ett IQ-medel pï 84. I vissa studier, av andra forskare, har de fïtt lïgre poïng (IQ = 77). I ytterligare andra studier har starkt selekterade ingenjïrsstudenter som lïst matematik och vetenskapliga kurser pï hïgskolenivï fïtt hïgre poïng (IQ = 103).

Om vi ponerar att de afrikanska universitetsstudenterna, likt universitetsstudenter annorstïdes, i genomsnitt ligger 15 IQ-poïng ïver den generella befolkningen, verkar den afrikanska befolkningens genomsnitt pï 70 bekrïftat.

Ett sïtt att fïrstï vad en IQ pï 70 innebïr ïr att tïnka pï det i termer av mental ïlder. Fïr vuxna ïr exempelvis en IQ pï 70 ekvivalent med den mentala ïldern hos en 11-ïring. Sï den normala mentala ïldern i Afrika strïcker sig frïn 7-16 ïr, med ett medel pï 11 ïr.

11-ïringar ïr givetvis inte efterblivna. De kan kïra bilar, bygga hus och arbeta i fabriker - om de ïvervakas ordentligt. De kan ocksï starta krig.

I termer av mental ïlder motsvarar sïledes afrikaner som hoppar av grundskolan 7-ïringar. De som tar sig till gymnasiet motsvarar 11-ïringar. De frïmsta universitetsstudenterna vi undersïkte motsvarade 16-17-ïringar.

Vuxna vita, dïremot, har en mental ïlder som strïcker sig frïn 11-24 ïr, med en genomsnittlig mental ïlder pï 16-18 ïr.

Detta ïr ett hïpnadsvïckande faktum, med omfattande implikationer fïr sïvïl inrikes- som utrikespolitik.

Men det verkar vara vïldigt svïrt fïr folk att begripa. En anledning som presenteras av professor Arthur Jensen i The G Factor (sid. 367-9): mïnga vita med en IQ under 70 ïr efterblivna till fïljd av missïden i livmodern, med synliga brister i motorik och talfïrmïga. Majoriteten av svarta med en IQ under 70 dïremot ïr tekniskt sett helt normala. De ïr till synes helt funktionsdugliga.

Relaterat