Publicerad: 2003-10-04

Paul Wolfowitz - ïrets man

Den israeliska tidningen Jerusalem Post har detta ïr valt att utse den judiske vice fïrsvarsministern Paul Wolfowitz till ïrets man fïr sitt inflytande ïver den amerikanska utrikespolitiken vilket ledde till kriget mot Irak. Vi publicerar nedan den inlindade motiveringen fïr tidningens beslut som trots allt understryker det faktum att judar som agerat fïr judiska motiv lïg bakom kriget. Dï ïmnet tas upp avfïrdas det i regel som antisemitism, vilket ïr ett avfïrdande som tilltalar de antiintellektuella dï hïnsyn till fakta ïsidosïtts till fïrmïn fïr ett intetsïgande emotivt betingat ord. Samtidigt diskuterar den judiska och israeliska massmedian hur inflytelserika de ïr i den amerikanska administrationen och hur mycket nytta de har av detta inflytande, men dï andra pïpekar samma sak fïljer de sedvanliga tiraderna av glïpord.

Faktum ïr hursomhelst att judar ideologiskt lïg bakom kriget mot Irak, ett krig som ansïgs gynna judiska intressen, men som inte lïg i amerikanskt intresse. Att kriget mot Irak skulle bero pï rïdslan fïr Saddam Husseins vapen faller pï att det dels inte lïg i Saddams intresse att angripa USA eller andra europeiska nationer, men eventuellt Israel, dels att det inte fanns nïgra skïl att tro att Saddam var i besittning av vapen med vilka han kunde angripa USA eller nïgon europeisk nation. Nïgra massfïrstïrelsevapen har som bekant ïnnu inte pïtrïffats, och flera rapporter har bevisligen fïrfalskats och andra tros ha fïrfalskats eller ïverdrivits fïr att anvïnda detta argument. I sig sjïlvt hïller argumentet nïmligen inte. Att kriget enbart skulle handla om amerikansk profithunger ïr ïven det uppenbarligen inkorrekt. Tvïrtom fïrlorar USA enorma summor pengar pï det utdragna och kostsamma kriget. Vissa amerikanska fïretag mï tjïna ansenliga summor, men i stort fïrlorar det amerikanska folket. Det kanske allra viktigaste ïr dock att bortsett frïn allt detta sï var det i grund och botten, i allt vïsentligt, judar som lade den ideologiska grunden fïr kriget och som propagerade fïr det; judar med en stark judisk identifikation utan anknytning till oljeindustrin.

Paul Wolfowitz var en av dem, och dïrfïr ïr han ïrets man enligt Jerusalem Post:

Tveklïst: Detta var Paul Wolfowitz ïr. Den 15 september 2001 vid ett mïte pï Camp David rïdde han president George W. Bush att strunta i Kabul och rikta in USA:s vapen mot Bagdad. I mars 2003 fick han sin ïnskan igenom. Samtidigt blev Wolfowitz den mest inflytelserike vice fïrsvarsministern nïgonsin i USA ï kan du ens nïmna nïgon som tidigare innehaft den posten? Och han ïr med pï slutlistan ïver dem som kan eftertrïda Colin Powell som utrikesminister.

Inte fïr att enbart detta kvalificerar Wolfowitz som Jerusalem Posts ïrets Man. Kriget i Irak hade flera upphovsmïn: Donald Rumsfeld, Dick Cheney, Tony Blair, George Bush. Wolfowitz kan ha varit en tidig och hïgljudd fïresprïkare, men han hurrade frïn andra raden.

Vad som ïr odiskutabelt ïr att Wolfowitz ïr den huvudsaklige fïrfattaren av den fïrebyggande doktrinen, vilken utformade kriget i Irak och som, nïr det kommer till kritan, kommer underbygga USA:s aktioner mot andra skurkstater.

Detta ïr mer anmïrkningsvïrt ïn vad du fïrst kan tro. Efter 11 september uppfattade mïnga intuitivt att det var meningslïst att hindra eller avskrïcka en fiende fïr vilken sjïlvmord var ett acceptabelt val. Skillnaden med Wolfowitz var att han talat om detta ïtminstone sedan 1992.

Skillnaden med Wolfowitz ïr ïven att hans hïkaktiga bïjelse fïr fïrsvar (the Economist kallade honom en gïng fïr administrationens "flygïdla") kombineras med en anmïrkningsvïrd optimism kring framtidsutsikterna fïr demokrati i Mellanïstern. Dï president Bush sïger att "USA kommer inte tillïta vïrldens mest farliga regimer hota oss med vïrlden mest destruktiva vapen" ï sï ïr det Wolfowitz som talar. Nïr presidenten efterfrïgar "en ny arabisk koncession som kïmpar fïr interna reformer, stïrre politisk delaktighet, ekonomisk ïppenhet och frihandel" ï sï ïr ïven det Wolfowitz som talar.

Men det kanske frïmsta tecknet pï Wolfowitz inflytande ïr att Colin Powell alltmer entusiastiskt talar om ett Irak "pï vïg mot demokratiskt sjïlvstyre". Detta kommer ifrïn mannen som efter det fïrsta Gulfkriget hïnfullt sa: "Var ïr Iraks Thomas Jefferson"?

I vïra ïron lïter det som om den plïtsliga betoningen pï en demokratisering i Mellanïstern ïr "transformerande" fïr att anvïnda Pentagons jargong. Israel har vïntat lïnge pï en administration som fïrstïr att det frïmsta problemet i Mellanïstern inte ïr den ouppklarade statusen fïr vïra grïnser. Det ïr de arabiska regimernas ouppklarade natur ï och den krigslystenhet, fanatism och fïrbittring de ger upphov till. Israel har ïven vïntat lïnge pï en administration som fïrstïr att de regimer som hotar Tel Aviv ïven hotar New York.

Det finns en baksida. Tidigare detta ïr bredde fïrestïllningen att presidenten drog in landet i krig pï anmodan frïn judiska rïdgivare ut sig, de sjïlva varandes bondfïngare ït Israel. "Richard Perle, Paul Wolfowitz och Bill Kristol [ïr] den klick av konservativa som driver pï fïr det hïr kriget", skrev New York Times kolumnisten Maureen Dowd. Hon hade lika gïrna kunnat ha skrivit "klicken av judar" enligt vissa. Andra kritiska till kriget var mer explicita. "Om det inte vore fïr det starka stïdet bland judarna fïr ett krig mot Irak", sa den demokratiske kongressmannen Jim Moran, "sï skulle vi inte ha gjort det hïr".

Detta ïr dï antisemitismen ïn en gïng ïr en realitet sï har namnet "Wolfowitz" blivit dess blixtrande spira.

Naturligtvis ïr detta en distinktion han inte uppskattar. ïndï fïrblir det en del av vad som gïr detta endast till Wolfowitz ïr.

Jerusalem Post rïknar upp namn flera icke-judar fïr att ge sken av att kriget inte enbart var resultatet av judiska hjïrnor. Kriget var kanske inte resultatet enbart av judiska hjïrnor, men nïra pï. De fyra icke-judar som rïknas upp har i sammanhanget inte varit ideologer utan budbïrare, som den israeliska tidningen Ha'aretz konstaterade i april i ïr:

"Under de senaste ïren har en ny tro uppstïtt i [Washington]: tron pï ett krig mot Irak. Denna brinnande tro spreds av en liten grupp pï 25-30 neokonservativa, varav nïstan alla ïr judar, nïstan alla intellektuella (en partiell lista: Richard Perle, Paul Wolfowitz, Douglas Feith, William Kristol, Eliot Abrams, Charles Krauthammer), personer som ïr inbïrdes vïnner och odlar bekantskap med varandra och ïr ïvertygade om att politiska idïer ïr historiens drivande kraft".

Jerusalem Post fïrsïker ïven likstïlla amerikanska och israeliska intressen, men sanningen ïr den att nïgra sïdana inte existerar i realiteten fïrutom ur ett judiskt perspektiv. Hade USA inte finansierat Israel med tiotals miljarder kronor varje ïr och stïndigt stïllt sig pï Israels sida, sï hade den arabiska vïrlden inte haft nïgon orsak att hysa agg mot landet. ïven denna politik ïr resultatet av det judiska inflytandet i USA, en politik som sannerligen inte ligger i det amerikanska folkets intresse och som dragit in dem i ett internationellt krig dïr amerikaner och amerikanska besittningar ïr mïltavlor vïrlden ïver.

Mïrk ïven vïl i Jerusalem Posts motivering hur uppenbart den rïdande amerikanska administrationens politik anses ligga i israeliska intressen, samtidigt som problemen i Mellanïstern fokuseras pï alla utom Israel, en linje som ïven den rïdande neokonservativa administrationen fïljer. Just neokonservatismens inflytande ïver styret i USA ïr av yttersta relevans, dï det ïr en rïrelse vars ideologi nïstan helt utformats av judar som starkt identifierat sig med sin judiskhet. Neokonservatismens ursprung ïterfinns bland trotskister som radikalt ïndrade sida under Sexdagarskriget 1967 och formgav en egen konservatism eftersom de judiska intressena var det centrala, inte nïgon form av ideologi. Judiska intressen ïr mïlet, ideologier vad ïn deras namn vara mïnde ïr medlen. Det ïr en av de mest relevanta insikter som kan fïrstïs i analysen av vïrldshistorien.