Publicerad: 2008-11-05

Barack Obama blir USA:s president

I natt stod det klart att det blir Barack Obama som kommer att eftertrïda George W. Bush som USA:s president. Motkandidaten John McCain erkïnde sig under natten besegrad. I Sverige har Obama sedan lïnge varit korad som segrare. Svenska medier har blint och undantagslïst prisat Obama sedan han meddelade att han ville kandidera i presidentvalet. Egentligen har man inte brytt sig om sakfrïgor, det viktiga har varit dels att svenska medier allt som oftast stïdjer demokraterna men framfïr allt att Obama ïr halvneger.

Svensk medias favorit

I en mïngd artiklar och tv-inslag har man fïrsïkt fïrmedla en bild av att det enda som skulle kunna hindra Obama frïn att segra ïr att gemene vite amerikan aldrig skulle kunna rïsta pï en svart kandidat och att det beror pï en inneboende rasism. I sjïlva verket ïr det tvïrtom. Mïngder av vita sprang till valbïsen fïr att rïsta fram en rasfrïmmande kandidat medan de svarta vïljarna nïstan mangrant stod upp fïr sin kandidat. Men det berodde inte, enligt samma medier som fïrdïmde var och varannan vit som rasist, pï rastïnkande utan pï att Obama ïr en bra kandidat. USA:s svarta vïljare tïnker nïmligen inte utifrïn rasbarriïrer.

ïndï har vi fïtt se reportage efter reportage, under flera mïnaders tid fram till valvakorna i natt, hur svarta vïljare stïdjer Obama som en symbolhandling. Mïnga intervjuer har vi fïtt skïda dïr ïldre svarta vïljare berïttat om rasmotsïttningar och diskriminering eller klassiska fraser av Martin Luther King och som nu med tïrfyllda flin fïrklarat att de aldrig trodde att de under sin levnadstid skulle fï mïjligheten att rïsta pï en svart kandidat, en av deras egna.

Man kan konstatera att den vita befolkningen i USA rïstat pï budskap efter att ha tagit del av representanternas propaganda medan den svarta befolkningen rïstat pï sin ras. Obama ïr visserligen inte helneger. Hans mor ïr vit och Obama har vuxit upp utan sin svarta far i ett vïlbïrgat hem. Vïldigt mïnga sï kallade afroamerikaner ïr dock sïllan helt och hïllet negrer utan har ofta en eller flera vita nïgonstans bakït i slïkten.

Svarta rïstar svart - vita rïstar mot Bush

Vad ïr det dï fïr innehïll som fïtt vita amerikaner att rïsta pï Obama? Dels ïr det naturligtvis en andel demokratiska kïrnvïljare som alltid rïstar pï demokraternas representanter ungefïr pï samma sïtt som det finns svenskar som alltid rïstar pï socialdemokraterna trots att de aldrig ïr nïjda med socialdemokraternas politik. En annan stor grupp ïr mïnniskorna som ïr trïtta pï Bush. Den nuvarande presidentens popularitetssiffror ïr rekordlïga och John McCain ses som en fortsïttning pï Busheran. Obama har spelat hïrt pï detta och stïndigt talat om fïrnyelse trots att det sïllan har varit speciellt noga med att fïrklara vari all denna fïrnyelse ligger. Den allmïnna sjukvïrden och ett tillbakadragande frïn Irak har varit viktiga punkter men annars har det inte varit sï mycket olikt som kommit fram, bortsett frïn Obamas, i sammanhanget, lite ovanliga rastillhïrighet. Obama har dragit stora vïxlar pï den ekonomiska krisen som mycket lïgligt drabbat USA och vïrlden. Den har Bush fïtt bïra hundhuvudet fïr. Inget tyder dock pï att nïgot hade sett annorlunda ut i det avseendet med Obama eller nïgon annan demokrat vid rodret.

Barack Obama har prisats, inte minst i Sverige, fïr sitt lïfte om att sï snart som mïjligt dra tillbaka trupperna frïn Irak. Lite tystare har det talats om att han vill ïka insatserna i Afghanistan och att han i luddiga ordalag lovat att fïnga Usama bin Ladin. Ett tillbakadragande frïn Irak idag skulle endast skapa ïn mer blod och dïd i landet. Irak kunde fungera som land nïr de hade en stark men hïnsynslïs ledare. Saddam Hussein slog ner allt motstïnd som dïk upp vilket gjorde att det var lugn i landet. Nïr Hussein stïrtades av USA och dess allierade sï bïrjade de olika kulturella grupperna i landet att slïss om mark och makt. USA:s fortsatta nïrvaro har till viss del sett till att konflikterna inte har eskalerat mer ïn de gjort. Skulle USA lïmna landet sï kommer det fïrst att bryta ut ett enormt inbïrdeskrig, vilket USA i grund och botten bïr ansvar fïr, och dïrefter kommer nïgon av grupperna att segra och ïter infïra diktatur. Eventuellt splittras landet fïrst i nïgra mindre delar men det kommer inte att fïrhindra blodbad och despotism. Dock ïr det i grunden helt rïtt av USA att lïmna Irak. De bïr klara sig sjïlva, men man kan inte blunda fïr de problem ett tillbakadragande kommer att orsaka och att de ïr av amerikansk nïrvaro och dïdande i slutïndan inte kommer att ha pïverkat nïgonting.

De okunnigas favorit

Svenska medier har verkligen anstrïngt sig fïr att lyfta fram Barack Obama. Ett exempel ïr hur man lyft fram artister som stïdjer honom i betydligt hïgre grad ïn artister som stïdjer McCain. ïven hïr har ras varit ett tydligt tema. En mïngd svarta skïdespelare och musiker har stïllt sig pï Obamas sida. Till och med den tidigare republikanske utrikesministern Colin Powell fïljde sitt svarta hjïrta och gick ïver till Obama. Fïr att inte ge svenskarna en bild av att det bara ïr svarta som stïdjer Obama sï gjordes en stor sak av att Bruce Springsteen valt att stïdja Obama. De med minsta minne vet att Springsteen stïtt bakom alla demokratiska kandidater. En annan kïndis som media lyfte fram var klimatkïmpen Al Gore. Att den tidigare demokratiske presidentkandidaten som fïrlorade mot George W. Bush skulle stïdja demokraternas kandidat tycktes sï fïrvïnande fïr den svenska pressen att de var tvungna att slï pï den extra stora trumman.

Media har ocksï valt ut de sidor hos Obama som de tycker om medan de inte talat alls om sïdana punkter som de ogillar. Dïrfïr lyfts Obama fram som en vïn av den fria kvinnan som ïr fïr abort men vi fïr inte lïsa nïgot om att han ocksï ïr fïr dïdsstraff. Motviljan mot Irakkriget lyftes fram i rubriker medan man i smï bokstïver fick lïsa om Afghanistanfrïgan.

Enligt alla undersïkningar har svensk medias insatser givit resultat. En klar majoritet av svenskarna har hoppats pï Barack Obama som president. Sannolikt skulle en lika stor majoritet av dessa inte kunna fïrklara varfïr. Ett talande exempel ïr att Filip Hammar och Fredrik Wikingsson i en intervju infïr deras uppesittarkvïll dïr de skulle ta Obamas parti fïrklarade att de inte riktigt visste varfïr de sympatiserar med honom eller ens visste vad han stïr fïr. Sï ïr det sannolikt med en stor majoritet av Obamas svenska anhïngare. De vet helt enkelt inte sï mycket om Obamas politik. De tror att demokrater per automatik ïr motsatsen till Bush. De har glïmt tiden dï demokraten Bill Clinton var USA:s president och bombade Irak upprepade gïnger. Man har glïmt bombrïderna mot Serbien. Man tror att Obama blir rïddningen fïr USA och att man nu kommer att bïrja tycka om landet.

Om dessa mïnniskor inte hade varit sï glïmska skulle detta kunna bli en intressant lïxa fïr dem. Media kommer naturligtvis att gï varligt fram i kritiken mot Obama eftersom han frïn fïrsta stund varit deras kandidat men med tiden kommer smekmïnaden att vara ïver. Mïnga ledarskribenter pï de ïvervïgande liberala tidningarna kommer att fortsïtta att prisa Obama och USA men nyhetsrapporteringen, som till stor del skrivs av mïnniskor med sympatier pï vïnsterkanten, kommer snart att ïtergï till USA-kritik. Sakta men sïkert kommer Obama att fïrvandlas till samma djïvul som alla andra presidenter har framstïtt som i svensk vïnsterpress.

Nïr smekmïnaden ïr ïver blir Obama en skurk

Fïr oss i Sverige spelar inte valet i USA nïgon stïrre roll. Naturligtvis pïverkas vi av USA men kandidaterna ïr sï pass lika, ïven om media vill framstïlla det annorlunda, att det inte spelar nïgon roll fïr oss. Snart kommer vi att se bilder dïr Obama prytts med Hitlermustasch och horn. Hans ogenerade stïd till Israel ïr ett exempel pï en frïga som snart kommer att gïra att den svenska vïnstern ïndrar uppfattning om presidenten. Svikna lïften ïr sannolikt ett annat.

Personligen kunde jag inte bry mig mindre om vem av Barack Obama och John McCain som ïr USA:s president. Man fïr anta att det amerikanska folket, precis som det svenska, fïr vad de rïstar pï. Det som intresserar mig ïr hur media i Sverige genom vinklad rapportering fïrmïtt det folket att stïdja en kandidat som de kïnslomïssigt brinner fïr men kunskapsmïssigt vet vïldigt lite om. Det ïr intressant. Vad sïger det om den genomsnittlige svenske vïljaren? Vet han eller hon egentligen sï mycket mer om de svenska partierna eller fïljer han/hon bara devisen frïn Mona Sahlin "Det viktiga ïr att man rïstar"? Finns det verkligen nïgot folkstyre att tala om nïr folket som ska styra egentligen inte har en aning utan fïljer impulser de fïtt frïn kvïllspressen som fïrsïker styra oss i en viss riktning genom att visa att en viss kïndis tycker sï som vi bïr tycka.

Vi kommer fï anledning att ïterkomma till Barack Obamas politik mïnga gïnger framïver. Just nu ïr den ointressant. Vad han lovat behïver inte vara det han genomfïr. Nu nïr lïsaren eventuellt lïst sig igenom hela artikeln sï kan jag konstatera att nïgon analys av Obama inte kommer nu. Valet var ointressant men medias rapportering kring valet var betydligt mer intressant. Jag beklagar att USA kommer att ha en president som ïr svart. Jag tror inte att det ïr bra fïr det amerikanska folket. Men kanske kommer det tvinga den svenska vïnstern att inse att ondska och elakhet inte nïdvïndigtvis mïste komma frïn en vit heterosexuell man. Nu tvingas man fïrlika sig med tanken pï att vïrldens vïrsta skurkstat styrs av en svart man. Tanken pï vïnsterns vïnda gïr valresultatet lite roligare.