Publicerad: 2008-12-01

Vïnsterextremisters ensidiga vïld slïtas ïver i media

De strïk omkring, skrek glïpord och kastade sten mot omgivningen. Det lïter som en beskrivning av familjen Grïnfors i Vojakkala, men avser de vïnsterextremister som under sïndagen gjorde vad de ïr bïst pï - att fïrstïra.

Den 30 november arrangerades tvï nationella demonstrationer fïr att traditionsenligt hedra minnet av Karl XII:s dïdsdag, en i Lund arrangerad av Fria nationalister dïr drygt 100 personer slït upp och en i Stockholm arrangerad av Folkfronten dïr 200 personer deltog. Lika traditionsenligt gav sig vïnsterextremister ut pï gatorna fïr att slïss mot fascistiska vïderkvarnar, frïmst i form av poliser och strukturellt fïrtryckande skyltfïnster.

Tidningsrubrikerna nu pï morgonen handlar som vanligt om hur brïk uppstod i samband med nationella demonstrationer, vilket ïr rïtt i sak men grovt missvisande. Landets nationalister strïvar inte efter vïld och stïr i regel heller aldrig fïr nïgot vïld. Det gïr dïremot deras motstïndare, vilket media ïr mer ïn vïl medvetna om.

Pï sïndagen publicerade Dagens Nyheter en ledare av Expomedarbetaren Lisa Bjurwald med den talande kommentaren att "Men lït oss inte glïmma att vïnsterextremisternas nïrvaro ïr en reaktion pï marschen. De skulle med andra ord inte vara i Salem om inte nazisterna var dïr - men det omvïnda fïrhïllandet ïr inte sant".

Nïr samma vïnsterextrema klientel krïver tillbaka gatorna genom att slï sïnder skyltfïnster sï gïr det givetvis att argumentera att de inte hade gett sig pï nïgra skyltfïnster om det inte hade funnits nïgra skyltfïnster, eller att de inte hade krïvt tillbaka nïgra gator om det inte funnits nïgra gator. Osynliga partiet hade rimligen inte brïnt ned nïgra valstugor om det inte fanns nïgra valstugor att brïnna ned. Sï lïngt ïr ingenting fel i Lisa Bjurwalds sïtt att resonera. Problemet ïr att hon i samma anda ïven fïrsïker ge nationalisterna skulden fïr det vïld och den fïrstïrelse som vïnsterextremisterna gïr sig skyldiga till.

Det mest uppenbara som Lisa Bjurwald missar finns i hennes egen kommentar om att "det omvïnda fïrhïllandet ïr inte sant". Nationalister sïker nïmligen inte upp andras demonstrationer fïr att misshandla deltagare, och om det inte gïr sï bïrjar de inte att slïnga sten pï poliser, fïrbipasserande och fïnsterrutor. De som hyllar vïldet och de som stïr fïr vïldet ïr vïnsterextremisterna. De som hyllar fïrstïrelsen och de som stïr fïr fïrstïrelsen ïr anti-nationalisterna.

De nationella demonstrationerna illustrerar pï sï sïtt ofta det motsatsfïrhïllande som rïder mellan nationalistisk och anti-nationalistisk ideologi. I landets huvudstad hïll Folkfronten en disciplinerad, vïlordnad och vïrdig manifestation. Anti-nationalisterna dïremot spred fïrstïrelse, vïld och kaos. Det fïngar upp hur diametralt motsatt dessa vïrldsïskïdningar ïr.

Media ïr vïl medvetna om detta, men de skriver inte gïrna ut det i klartext. Istïllet anvïnder de sig av luddiga och ambivalenta beskrivningar om hur nationella demonstrationer urartar i vïldshandlingar. Fïr de kritiskt tïnkande sï ïr det inte svïrt att se vilken sida som stïr fïr i princip allt vïld, men medias strategi inriktar sig inte pï de kritiskt tïnkande. Den inriktar sig pï de som bara lïser rubrikerna. Den inriktar sig pï den icke-tïnkande delen av befolkningen, som dessvïrre ïr betydligt stïrre ïn vad man skulle kunna ïnska. Syftet ïr att dessa, som egentligen inte bryr sig nïmnvïrt om vad som verkligen intrïffar vid nationella demonstrationer, skall bïra med sig uppfattningen att bïda sidor ïr lika dïliga kïlsupare. Nïr de sedan om och om igen lïser samma slags rubriker och ser samma slags inslag i TV, sï behïver de inte tïnka nïrmare pï saken. Det ïr tvï extremistgrupper som brïkar. Jag vill inte ha med nïgon av dem att gïra. Hoppas att de slïr ihjïl varandra.

Vi mïste bli bïttre pï att visa allmïnheten hur det verkligen ligger till. I fïrsta hand sï ïr det dock viktigare att vi fïrmïr de kritiskt tïnkande att inse varfïr media fïrvrïnger bilden av nationalismen, fïr ïven bland de senare ïr det mïnga som fortfarande bara ser oss som extremister. Att ïndra pï den uppfattningen mïste bli en del av vïr strategi.