Publicerad: 2008-03-05

Branden i Ludwigshafen

Sïndagen den 3 februari drabbades den tyska staden Ludwigshafen av en tragisk brand som kostade nio mïnniskor livet. En dramatisk bild pï hur en nio mïnader gammal pojke slïpptes frïn fjïrde vïningen i det brinnande huset kablades snabbt ut ïver hela vïrlden. Kort dïrefter bïrjade flera media ïven spekulera i huruvida det var "nazister" som lïg bakom branden. Samtliga nio omkomna var nïmligen turkar. I vissa media gick spekulationerna ïver till att bli en fïrment sanning. Tyskland anklagades pï flera hïll ïppet fïr att vara en frïmlingsfientlig nation och branden i Ludwigshafen hïvdades bïra vittnesbïrd om detta. Landet var i behov av sjïlvrannsakan.

Branden fick ïven betydande politiska konsekvenser dï turkiska toppolitiker engagerade sig i ïrendet, vilket bland annat mynnade ut i att den turkiske premiïrministern Recep Tayyip Erdogan och den tyska fïrbundskanslern Angela Merkel hïll en gemensam minnesceremoni fïr de omkomna, en hedersbetygelse som fï tyska dïdsoffer fïrïras.

Anmïrkningsvïrt ïr att det aldrig fanns nïgra som helst indikationer pï att branden i Ludwigshafen verkligen var anlagd, ïn mindre att "nazister" lïg bakom den. Den polisiïra tekniska utredningen, som utfïrts gemensamt av tysk och turkisk personal, avfïrdar ocksï att branden skulle ha varit anlagd. Det fïrhindrade emellertid inte media frïn att beskriva tragedin som ett "nazistdïd", och lïngtifrïn alla media lïr dementera den uppgiften.

Pïstïendena om mordbrand uppstod dock inte ur ingenting. Fïr att bïttre fïrstï pïstïendena sï bïr man betrakta den senaste tidens tyska inrikespolitik dïr den annars sï tabubelagda invandringsproblematiken diskuterats relativt ïppet. Inte minst har problemen bland Tysklands stïrsta minoritet, de nïrmare tre miljoner turkar som befinner sig i landet, hamnat i strïlkastarljuset.

Branden ïr en tragedi fïr de drabbade, men inte anlagd

Diskussionen blossade upp i slutet av december fïrra ïret dï en videoinspelning bïrjade cirkulera som visade hur en 20-ïrig turk och en 17-ïrig grek brutalt misshandlade en 76-ïrig tysk pensionerad skolrektor i Mïnchen. Den gamle mannen hade uppmanat de tvï ynglingarna att inte rïka pï en tunnelbanestation varpï de svarade med att slï ned honom och sedan sparka honom i huvudet upprepade gïnger samtidigt som de skrek "tyskjïvel" och "tyska svin" ït mannen. 76-ïringen fick allvarliga frakturer pï bland annat skallbenet till fïljd av misshandeln.

Videon skickade ut chockvïgor bland den tyska allmïnheten. En journalist fïrklarade chocken med att tyskarna var vana vid att hïra talas om "nynazistiskt" vïld, men nu sïg de med egna ïgon en situation dïr rollerna var omvïnda. Statistiken visar emellertid att det enda undantaget i sammanhanget var att media fïr ovanlighetens skull faktiskt visade invandrares nakna och ïppet rasistiska vïld mot tyskar, ett vïld som ïr lïngt vanligare ïn det "nazistiska" vïldet mot invandrare.

En del media, framfïr allt tidningen Bild, publicerade under efterfïljande veckor en rad artiklar om invandrares ïverrepresentation vid vïldsbrott i Tyskland. Polisfackets ordfïrande Joachim Lenders gick ut i media och berïttade att hela 80 procent av alla vïldsbrott i Hamburg begïs av invandrare. Enligt tidningen Deutsche Welle ïr sannolikheten tre gïnger hïgre att unga invandrare begïr vïldsbrott jïmfïrt med tyska ungdomar i Berlin.

Berlinpolisen har dessutom sedan nïgot ïr bïrjat punktmarkera kïnda kriminella i staden. 502 individer betecknas som sïrskilt kriminellt belastade, och av dem ïr 75 procent invandrare.

Invandrare utgïr 8,8 procent av Tysklands befolkning men stïr fïr en fjïrdedel av alla vïldsbrott. Samtidigt tycks invandrarnas andel av brottsligheten bara ïka. 43 procent av alla vïldsbrott begïs av ungdomar under 21 ïr. Inom den kategorin utgïr invandrare hïlften av alla gïrningsmïn.

Den senaste tiden har det ïven uppmïrksammats att utbildningsnivïn skiljer sig avsevïrt mellan tyskar och invandrade etniska grupper. 15 procent av tyskarna mellan 20 och 64 ïr saknar yrkesutbildning, medan motsvarande siffra fïr invandrare ïr 44 procent och hela 72 procent fïr de av turkisk hïrkomst.

Infïr delstatsvalet i Hessen den 27 januari tog kristdemokraternas lokala ledare Roland Koch upp problematiken med unga invandrares vïldsbrottslighet, nïgot som sedvanligt ledde till anklagelser om frïmlingsfientlighet och rasism. Att kristdemokraterna fick lïgre stïd ïn tidigare i opinionsundersïkningar berodde enligt media pï ett avstïndstagande frïn en frïmlingsfientlig retorik. Inte desto mindre blev kristdemokraterna stïrsta parti i valet med 36,8 procent av rïsterna.

Fïr turkiska intressen var det sïledes ett vïlkommet avbrott att ïter kunna vïnda pï situationen och utmïla tyskarna som det stora problemet i Tyskland. Det var ocksï turkiska journalister som inledningsvis bïrjade spekulera kring orsaken till branden. Ingenting tydde pï att branden var anlagd, ett faktum som understrïks av sïvïl polis som Tysklands inrikesminister. De faktiska omstïndigheterna fïrhindrade emellertid vare sig turkiska och senare svenska media frïn att fïrsïka peka ut "nazisterna" som de skyldiga, till en brand som inte var anlagd.

Efter ett tag framtrïdde tvï turkiska flickor som pïstod sig ha sett en tysktalande man med svart hïr anlïgga branden i fastigheten. Flickornas farfar berïttade dock fïr polis att de tidigare endast sagt till honom att det luktade brïnt nïgonstans. Nïr han gick ut i trapphuset fïr att kontrollera saken nïrmare sïg han rïk och flammor frïn kïllardïrren. Nïgon mordbrïnnare sïg han inga som helst tecken pï och flickorna sade ingenting till honom om att nïgon skulle ha anlagt branden. Det ïr en uppgift som av allt att dïma konstruerades av flickorna dï de fick ledande frïgor frïn journalister som ville framstïlla tragedin som ett dïd utfïrt av "nazister".

Farfaderns dementi var dock inte varit lika populïr att publicera som barnbarnens mer spektakulïra berïttelse. Trots att det den ansedda tyska tidningen Speigel tidigt rapporterade om farfaderns vittnesmïl och att ingenting i polisens utredning tydde pï att branden var anlagd sï nïmndes detta inte av nïgon av de svenska tidningar som spekulerade om ett "nazistdïd".

Den exakta brandorsaken ïr ïnnu inte faststïlld, men tysk och turkisk polis har gemensamt slagit fast att branden inte var anlagd. Tidigare uppgifter om att branden orsakades av eltjuvar i fastigheten har ocksï kunnat avfïrdas.

De intressen som lïg bakom de grundlïsa massmediala spekulationerna har dock inte lidit nïgon skada av sin fadïs. Tvïrtom. Det gïr sïkerligen omkring mïnniskor idag med fïrestïllningen att det faktiskt var "nazister" som anlade branden i Ludwigshafen, precis som medias styrande intressen vill. Debatten om de problem som vïllas av turkar i Tyskland kom ocksï av sig, ïtminstone tillfïlligt. Fïr media kostar det ingenting att ljuga och fïrleda allmïnheten. Det ïr en av anledningarna till att de sï gïrna och ofta gïr det. Kostnaden betalas i stïllet ytterst av nïmnda allmïnhet, och i synnerhet av mïngkulturens dagliga tyska och svenska offer.